Jeremia 18
1 Detta är det ord, som skedde af Herranom till Jeremia, och sade:
Pakaiyin Jeremiah heng’a hitin aseiye,
2 Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.
“Beldengpa in-ah khun gachesuh in, chukom’a chu keiman najah’a thu kaseiding ahi,’’ ati.
3 Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.
Chuin, Pakaiyin asei bang chun, keima beldengpan kang apeija pontho tah’a bel asempet katoh in ahi.
4 Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.
Aman abel denchu, adeibang tah’a asodoh louteng, bellei chun asugoiyin, thilchom in asemdoh jitai.
5 Då skedde Herrans ord till mig, och sade:
Pakaiyin kahenga hitin aseiye,
6 Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger Herren? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.
Vo Israel, beldengpan leingan chu adei deiya asemdohji banga, keiman nanghohi kabolmo nahiuvem? Bellei chu beldengpa thu thua asembang a, nangho jong kakhut’a um nahiuve.
7 Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;
Keiman namkhat ham ahiloule lenggam khat ham chu, ajung bodoh’a suhmang ding kati teng,
8 Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.
Hiche nam mite chun, agitlounauva kon’a lung ahin heikituva, ahung kilehei kit ule; Keiman achunguva boldinga kagelhuhsa thilsea kon’a, kalung kakhel kitding ahi.
9 Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;
Alangkhat a, namkhat ham ahiloule lenggam khat ham chu, kasemphat a kaphudet ding ahi tia, kaphondohsa ahitai.
10 Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle.
Ahivanga, hiche mite chun, kamitmua thilse leh thilphalou abol uva, kathusei angailou ule, kalung kakhelkit jing ding, phatthei kabohlou heldiu ahi, ati.
11 Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger Herren: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.
Hitijeh chun, tun chenlang, Judahte leh Jerusalem mite gaseipeh in: “Pakaiyin aseiye, Nangho douna kathilgon, nachunguva talen kamatsah ding koncha ahitai. Hijeh chun nangho ami takip chu, nagitlounauva kon in hung kilehei kit uvin chuleh kisemphauvin,’’ati.
12 Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.
Ahinlah amahon adonbut uvin, “Hichu pannabei naphat mansah ahibouve. Keiho kalungtah nom ule lungtah ungting, thilse kadei ule kadei dei boltah tangu, ipi khoh am?’’ atiuve.
13 Derföre säger Herren: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?
Hijeh chun Pakaiyin hitin aseiye, Namtin vaipi lah’a jong gadong leuvin. Hitobang thuhi ahekha koi um am? Kachanu deitah Israel in thil kidah um tahtah aboltai.
14 Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,
Lebanon molsang vum’a buhbang beikha a, chule gamla tah a hiche molsang ho’a kon’a hung longdoh twidapjen vadung ho kang kha am?
15 Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;
Ahinlah, kamiten kitahna aneipouve. Amahon keima einungsun’un, pannabei semthu doilim hounan gim namtwi ahaltauve. Achena diu lamlen chu kiselhuhnan aneiyun, lampi dihlouva alamlha gamtauve.
16 På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.
Hijeh’a chu, agamsung u akeova kijam ding ahi. Ajeh chu, amahon thil kidah umtah tampi aboltauve. Agamsungu jotpa tapou tija lihdiu, chule alu-u athinkhum diu ahi.
17 Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas.
Nisolam khohuiyin leivui vanpil thena anei banga, keiman kamite chu, amelmateu masanga, kathecheh gamdiu ahi. Chule hesoh genthei, hamsetna ato niuleh, keiman kanung kangatding, kapanhu louhel diu ahi,’’ati.
18 Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.
Hichun amahon aseiyun, “Hung un, Jeremiah hi alonaje ding khat gongu hite. Eiho eihil uva eiphoh diu thempu ho, miching ho chule themgao ho tampi ineinauve. Eihon hichepa hi ingaichapouve, athusei ho ngapih pou hitin, ama douna thujoh haseiyin seiyu hite,’’ atiuve.
19 Herre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.
Vo Pakai, neikhoh sah inlang nei panpin, Kamelma ten kachunga eidounau thu asei chengseu hi, neihet peh in, katao ahi.
20 Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.
Thilpha chu thilsea kilethuh angai mong ham? Amahon kathina ding kokhuh alaiyun, kenla amaho dingin na-ang sunga taona kaneiyun; Achunguva nalunghan achuh lou nadin kappum in kataopeh in ahi. Nangin hingeldoh tei teiyin.
21 Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;
Hijeh chun, achateu kel thohsah inlang, Amaho abonchauvin chemjam in lousah in. Ajinuteu cha neilouvin abonchauvin meithai soh uhen, Tehse hou natna in thiu hen, chule golhang ho galmun’a chemjam in satgam uhen.
22 Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.
Hetman louvin, amaho chu gal miten lhunkhum uhen, A-injouseuva ka le mao ogin kijasoh kei hen. Ajeh chu amahon keima thina ding kokhuh alaiyun, chule kalam lhahna-a thang akam leleuve.
23 Och efter du, Herre, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.
Vo Pakai, kei thana dinga athilgon’u abonchan nangman nahei. Athilse bol’u chulnampih hih in, chule achonsetnau jong ngaidam hih beh in. Nalunghan nachun amaho hi bolgim inlang, na-ang sunga thisah jeng in, kati ahi.
