Jeremia 18

1 Detta är det ord, som skedde af Herranom till Jeremia, och sade:

Jeremiah khaeah angzo Angraeng ih lok loe hae tiah oh;

2 Statt upp, och gack ned uti krukomakarens hus; der vill jag låta dig höra min ord.

angthawk ah loe, laom sahkung im ah caeh tathuk ah, to ah ka lok to kang thaisak han, tiah ang naa.

3 Och jag gick ned i krukomakarens hus, och si, han arbetade på skifvone.

To pongah laom sahkung im ah ka caeh tathuk, laom sah kami mah sak ih tok to ka hnuk.

4 Och krukan, som han utaf lerena gjorde, gick honom sönder i händerna; då gjorde han åter ena andra kruko, såsom honom täcktes.

Amlai long hoiah a sak ih long laom loe, laom sah kami ih ban ah koih pae ving, to pongah anih mah hae tiah ka sak nahaeloe hoih tih, tiah a poek ih baktih toengah anih mah kalah laom to sak let.

5 Då skedde Herrans ord till mig, och sade:

To naah Angraeng ih lok kai khaeah angzoh,

6 Kan jag ock icke skicka mig, såsom denne krukomakaren, med eder af Israels huse, säger Herren? Si, såsom leret är i krukomakarens hand, så ären ock I af Israels hus i mine hand.

Aw Israel imthung takoh, hae laom sah kami baktiah nangcae to ka sah thai mak ai maw? tiah Angraeng mah thuih. Khenah, Aw Israel imthung takoh, laom sah kami ih ban ah amlai long oh baktih toengah, nangcae doeh ka ban ah ni na oh o.

7 Hasteliga talar jag emot ett folk och rike, att jag det utrota, förhärja, och förderfva vill;

Kawbaktih atue ah doeh prae maeto maw, siangpahrang ukkhaih prae maw aphong ving moe, amtimsak pacoengah, amrosak hanah ka thuih naah,

8 Men om det omvänder sig ifrå sine ondsko, den jag emot talar, så skall jag ock låta mig ångra det onda, som jag tänkte göra dem.

acoehaih ka paek ih prae kaminawk mah a sak o ih kasae hmuen hoiah amlaem o let nahaeloe, nihcae nuiah sak han ka poek ih amrohaih to ka zuh let han.

9 Och hasteliga talar jag om ett folk och rike, att jag det uppbygga och plantera vill;

Kalah atue ah, prae maeto maw, siangpahrang ukhaih prae maw ka sak moe, kang doetsak han, tiah ka thuih,

10 Men gör det illa för min ögon, så att det icke hörer mina röst, så skall jag ock låta mig ångra det goda, som jag dem lofvat hafver, att jag dem göra skulle.

toe prae mah ka mikhnuk ah sethaih to sah moe, ka lok tahngai ai nahaeloe, nihcae atho ohhaih ka sak pae han, tiah ka thuih ih lok to ka zuh let han.

11 Så säg nu till dem i Juda, och till Jerusalems inbyggare: Detta säger Herren: Si, jag bereder eder ena olycko, och tänker något emot eder; derföre vände sig hvar och en ifrå sitt onda väsende, och bättrer edart väsende och anslag.

To pongah khenah, vaihi Angraeng mah, nang hanah sethaih ka sak moe, nang hanah misa ah ohhaih ahmuen to ka suek boeh; to pongah kami boih kasae sakhaih loklam hoiah amlaem oh, na caeh o haih loklam hoiah na sak o ih hmuennawk to pakhrai oh, tiah Judah kaminawk hoi Jerusalem ah kaom kaminawk khaeah thui paeh, tiah ang naa.

12 Men de sade: Der varder intet utaf; vi vilje vandra efter våra tankar, och göra hvar och en efter sins onda hjertas tycko.

Toe nihcae mah, Oep han koi om ai; kaicae loe kaimacae poekhaih baktiah ni ka caeh o han, kasae poekhaih palung mah thuih ih lok baktiah ni kami boih mah ka sak o han, tiah thuih o.

13 Derföre säger Herren: Fråger dock ibland Hedningarna: Ho hafver någon tid sådant hört, att jungfrun Israel så ganska grufveliga ting gör?

To pongah Angraeng mah, Kacuem Israel tangla mah panuet thok hmuen to sak boeh. To baktih kahoih ai hmuennawk to na thaih o vaih maw? tiah Sithaw panoek ai kaminawk khaeah vaihi dueng o noek ah.

14 Blifver dock snön längre på stenomen i markene, då det snögar ned af Libanon; och regnvattnet förlöper icke så snart,

Lebanon mae nui ih dantui loe amkaw vai maw? Kangthla ahmuen hoiah kalong angqai parai tuinawk loe kang o tih maw?

15 Som mitt folk mig förgäter. De röka gudom, och komma förargelse åstad, utan återvändo, på sinom stigom, och gånga på otrampadom vägom;

Toe kai ih kaminawk mah loe kai to pahnet o, tidoeh athum ai sakcop ih krangnawk khaeah hmuihoih to a thlaek o, krangnawk mah nihcae to canghnii ah pazui o ih loklam kangquem ah caeh haih moe, amthaeksak, kahoih loklam ah caehsak ai, tuk ai ih kasae loklam ah ni a caehsak.

16 På det deras land skall till öde varda, dem till evig skam, så att den der framom går, skall sig förundra, och rista hufvudet.

To tiah nihcae mah angmacae ih prae to amro o sak moe, minawk mah kasae thuihaih ah oh poe; to lam taengah kacaeh kaminawk loe dawnrai o moe, lu haek o.

17 Ty jag skall, genom ett östanväder, förskingra dem för deras fiendar; jag skall visa dem ryggen, och icke anletet, då de förderfvas.

Ni angyae bang ih takhi baktiah, nihcae to misanawk hmaa ah kam hetsak han; raihaih a tongh o na niah, nihcae han mikhmai patuek ai ah, ka hnukbang ih kaeng to ka patuek lat han, tiah thuih.

18 Men de sade: Kommer, och låter oss gå till råds emot Jeremia; ty Presterna kunna icke fara ville i lagen, och de gamlas råd icke fela, och Propheterna kunna icke lära orätt. Kommer, och låter oss slå honom ihjäl med tungone, och passa intet uppå hvad han säger.

To naah nihcae mah, Sithaw lok patuk qaimanawk, poekhaih kahoih paek palungha kaminawk hoi lok taphong tahmaanawk a tawnh o boeh pongah, Angzo oh, Jeremiah hae hum hanah pacaeng o si. Angzo oh, Jeremiah to zaehaih net o si, a thuih ih loknawk doeh tahngai pae o hma si, tiah thuih o.

19 Herre, akta uppå mig, och hör mina motståndares röst.

Aw Angraeng, tahngai ah, kai zaehaih net kaminawk ih lok to tahngai ah.

20 Är det rätt, att man vedergäller ondt för godt? Ty de hafva grafvit mine själ ena grop. Kom dock ihåg, huru jag för dig stått hafver, så att jag talade deras bästa, och vände dina grymhet ifrå dem.

Kahoih hmuen to kasae hmuen hoiah na pathok han maw? Nihcae loe ka hinghaih aphum hanah tangqom takaeh o boeh. Nihcae hoihhaih kawng to thuih moe, nihcae khae hoi palung na phuihaih paqoi let hanah, na hmaa ah kang doet, tito panoek ah.

21 Så straffa nu deras barn med hunger, och låt dem i svärd falla, att deras hustrur och enkor utan barn blifva, och deras män ihjälslagne, och deras unga män i strid genom svärd dräpne varda;

Toe nihcae to sumsen hoiah athii longsak ah loe, a caanawk to khokhahaih tongsak ah; a caanawk duek o pongah, nihcae ih zu loe lamhmai ah om o nasoe; saning coeh kaminawk to hum o nasoe loe, thendoengnawk to misatukhaih ahmuen ah sumsen hoiah hum o nasoe.

22 Att ett rop utaf deras husom må hördt varda, huru du med hast hafver låtit krigsfolk komma öfver dem; ty de hafva grafvit ena grop till att fånga mig, och lagt ena snaro för mina fötter.

Nihcae tuk hanah misa na kawk naah, nihcae imthung hoiah hanghaih lok to angthaih nasoe; nihcae loe kai kraksak hanah tangqom takaeh o, ka khok aman hanah thaang ang patung pae o.

23 Och efter du, Herre, vetst all deras anslag emot mig, att de vilja dräpa mig; så förlåt dem icke deras missgerning, och låt deras synder icke utstrukna varda för dig; låt dem störta inför dig, och handla med dem efter dina vrede.

Toe, Angraeng, nihcae mah kai hum han thuih ih loknawk to na panoek; nihcae zaehaih to tahmen hmah, na mikhnuk ah nihcae zaehaih to takhoe pae hmah, na hmaa ah nihcae to va o nasoe loe, palung na phuihaih atue phak naah, nihcae to lokcaek ah.