Jeremia 17
1 Juda synd är med jernstyl och med skarp diamant skrifven, och uti deras hjertas taflor grafven, och uppå hornen af deras altare;
The sin of Judah is written with a pen of iron, and with the point of a diamond. It is engraved upon the tablet of their heart, and upon the horns of your altars,
2 Att deras barn skola ihågkomma de samma altare och lundar, vid de gröna trä, på de höga berg.
while their sons remember their altars and their Asherim by the green trees upon the high hills.
3 Men jag skall gifva dina höjder till sköfvels, både på berg och slätter, samt med dina håfvor, och alla dina ägodelar, för syndernas skull, i alla dina gränsor bedrefna.
O my mountain in the field, I will give thy substance and all thy treasures for a spoil, and thy high places, because of sin, throughout all thy borders.
4 Och du skall varda utdrifven utu ditt arf, som jag dig gifvit hafver, och jag skall göra dig till dina fiendars träl, uti ett land det du intet känner; ty I hafven upptändt mine vredes eld, den evinnerliga brinna skall.
And thou, even of thyself, shall discontinue from thy heritage that I gave thee, and I will cause thee to serve thine enemies in the land which thou know not. For ye have kindled a fire in my anger which shall burn forever.
5 Detta säger Herren: Förbannad är den man som förlåter sig uppå mennisko, och sätter kött sig till arm, och viker med sitt hjerta ifrå Herranom.
Thus says Jehovah: Cursed is the man who trusts in man, and makes flesh his arm, and whose heart departs from Jehovah.
6 Han skall varda såsom ljung i öknene, och skall intet få se den tillkommande tröstena; utan skall blifva uti det torra i öknene, uti en ofruktsam och öde mark.
For he shall be like the heath in the desert, and shall not see when good comes, but shall inhabit the parched places in the wilderness, a salt land and not inhabited.
7 Men välsignad är den man, som förlåter sig uppå Herran, och Herren hans tröst är.
Blessed is the man who trusts in Jehovah, and whose trust Jehovah is.
8 Han är lika som ett trä, det vid vatten planteradt och vid en bäck berotadt är; ty om än en hette kommer, så fruktar det sig dock intet, utan dess löf blifva grön; och sörjer intet, när ett torrt år kommer, men det bär frukt utan upphåll.
For he shall be as a tree planted by the waters, that spreads out its roots by the river, and shall not fear when heat comes, but its leaf shall be green, and shall not be worried in the year of drought, nor shall cease from yielding fruit.
9 Ett argt, illfundigt ting öfver all ting är hjertat; ho kan utransakat?
The heart is deceitful above all things, and it is exceedingly corrupt. Who can know it?
10 Jag Herren kan utransaka hjertat, och pröfva njurarna, och gifver hvarjom och enom efter hans vägar, och efter hans gerningars frukt.
I, Jehovah, search the mind. I try the heart, even to give every man according to his ways, according to the fruit of his doings.
11 Ty lika som en fogel, som lägger sig uppå ägg, och utkläcker dem icke, alltså är den som orätt gods församlar; ty han måste derifrå, då han det aldraminst tänker; och måste dock på sistone hafva spott dertill.
As the partridge that sits on eggs which she has not laid, so is he who gets riches, and not by right. In the midst of his days they shall leave him, and at his end he shall be a fool.
12 Men vår helgedoms rum, nämliga Guds härlighets säte, är alltid fast blifvet.
A glorious throne, set on high from the beginning, is the place of our sanctuary.
13 Ty, Herre, du äst Israels hopp; alle de som dig förlåta, måste till skam varda, och de affällige måste på jordene skrefne varda; ty de öfvergifva Herran, som är en lefvandes vattens källa.
O Jehovah, the hope of Israel, all who forsake thee shall be put to shame. Those who depart from me shall be written in the earth, because they have forsaken Jehovah, the fountain of living waters.
14 Hela du mig, Herre, så varder jag hel; hjelp du mig, så är mig hulpet; ty du äst min berömmelse.
Heal me, O Jehovah, and I shall be healed. Save me, and I shall be saved, for thou are my praise.
15 Si, de säga till mig: Hvar är då Herrans ord? Käre, låt kommat.
Behold, they say to me, Where is the word of Jehovah? Let it come now.
16 Men jag hafver fördenskull icke flytt ifrå dig, min herde; så hafver jag ock intet begärat menniskors ros, det vetst du; hvad jag predikat hafver, det är rätt inför dig.
As for me, I have not hastened from being a shepherd after thee, nor have I desired the woeful day. Thou know. That which came out of my lips was before thy face.
17 Var icke du mig förskräckelig, min tröst i nödene.
Be not a terror to me. Thou are my refuge in the day of evil.
18 Låt dem till skam komma, som mig förfölja, och icke mig; låt dem förskräckas, och icke mig; låt olyckones dag öfver dem gå, och sönderslå dem dubbelt.
Let them be put to shame who persecute me, but let me not be put to shame. Let them be dismayed, but let me not be dismayed. Bring upon them the day of evil, and destroy them with double destruction.
19 Så säger Herren till mig: Gack, och statt i folkens port, der Juda Konungar ut och in gå, och i alla portar i Jerusalem;
Thus Jehovah said to me, Go, and stand in the gate of the sons of the people, by which the kings of Judah come in, and by which they go out, and in all the gates of Jerusalem.
20 Och säg till dem: Hörer Herrans ord, I Juda Konungar, och hele Juda, och alle Jerusalems inbyggare, som igenom denna porten ingån.
And say to them, Hear ye the word of Jehovah, ye kings of Judah, and all Judah, and all the inhabitants of Jerusalem, who enter in by these gates.
21 Detta säger Herren: Vakter eder, och bärer ingen bördo om Sabbathsdagen, genom portarna, in i Jerusalem;
Thus says Jehovah: Take heed to yourselves, and bear no burden on the sabbath day, nor bring it in by the gates of Jerusalem.
22 Och förer ingen klef på Sabbathsdagen utur edor hus, och görer intet arbete; utan helger Sabbathsdagen, såsom jag edra fäder budit hafver.
Neither carry forth a burden out of your houses on the sabbath day, nor do ye any work. But hallow ye the sabbath day, as I commanded your fathers.
23 Men de höra intet, och böja intet sin öron, utan blifva halsstyfve, på det de ju icke skola höra, eller ock låta säga sig.
But they hearkened not, nor inclined their ear, but made their neck stiff, that they might not hear, and might not receive instruction.
24 Om I hören mig, säger Herren, så att I ingen bördo bären om Sabbathsdagen genom denna stadsporten, utan helgen honom, och gören intet arbete på dem dagenom;
And it shall come to pass, if ye diligently hearken to me, says Jehovah, to bring in no burden through the gates of this city on the sabbath day, but to hallow the sabbath day, to do no work in it,
25 Så skola ock igenom denna stadsporten ut och in gå Konungar och Förstar, som på Davids stol sitta, och rida, och fara både med vagn och hästar, de och deras Förstar, samt med alla de som i Juda och Jerusalem bo; och denna staden skall evinnerliga besutten varda;
then there shall enter in by the gates of this city kings and rulers sitting upon the throne of David, riding in chariots and on horses, they, and their rulers, the men of Judah, and the inhabitants of Jerusalem. And this city shall remain forever.
26 Och skola komma utaf Juda städer, och de omkring Jerusalem ligga, och utaf BenJamins land, af dalom och bergom, och sunnanefter, de der framföra skola bränneoffer, offer, spisoffer, och tackoffer, till Herrans hus.
And they shall come from the cities of Judah, and from the places round about Jerusalem, and from the land of Benjamin, and from the lowland, and from the hill-country, and from the South, bringing burnt offerings, and sacrifices, and meal offerings, and frankincense, and bringing things of thanksgiving, to the house of Jehovah.
27 Men om I icke hören mig, så att I helgen Sabbathsdagen, och ingen bördo bären in genom de portar i Jerusalem på Sabbathsdagenom, skall jag upptända en eld i dess portar, den husen i Jerusalem förtära skall, och intet utsläckt varda.
But if ye will not hearken to me to hallow the sabbath day, and not to bear a burden and enter in at the gates of Jerusalem on the sabbath day, then I will kindle a fire in the gates of it, and it shall devour the palaces of Jerusalem, and it shall not be quenched.
