< Jeremia 17 >

1 Juda synd är med jernstyl och med skarp diamant skrifven, och uti deras hjertas taflor grafven, och uppå hornen af deras altare;
“Ang sala sa Juda gisulat pinaagi sa puthaw nga pangsulat nga hait ang tumoy. Gikulit kini diha sa papan sa ilang mga kasingkasing ug diha sa mga sungay sa imong mga halaran.
2 Att deras barn skola ihågkomma de samma altare och lundar, vid de gröna trä, på de höga berg.
Bisan pa ug mahinumdoman sa ilang mga anak ang ilang mga halaran ug ang mga poste ni Asera nga anaa sa nagkatag nga mga kahoy ug anaa sa habog nga mga kabungtoran.
3 Men jag skall gifva dina höjder till sköfvels, både på berg och slätter, samt med dina håfvor, och alla dina ägodelar, för syndernas skull, i alla dina gränsor bedrefna.
Ang mga poste ni Asera nga atoa sa bukid sa hawan nga dapit. Ihatag ko ingon nga inilog ang imong kadato ug ang tanan nimong mga kabtangan, lakip ang imong habog nga mga lugar, tungod sa sala nga imong nabuhat sa tanan nimong ginsakopan.
4 Och du skall varda utdrifven utu ditt arf, som jag dig gifvit hafver, och jag skall göra dig till dina fiendars träl, uti ett land det du intet känner; ty I hafven upptändt mine vredes eld, den evinnerliga brinna skall.
Mawala kaninyo ang panulundon nga akong gihatag kaninyo. Himoon ko kamo nga ulipon sa inyong mga kaaway didto sa yuta nga wala ninyo hisayri, tungod kay gihalingan ninyo ang akong kasuko, nga magkalayo hangtod sa kahangtoran.”
5 Detta säger Herren: Förbannad är den man som förlåter sig uppå mennisko, och sätter kött sig till arm, och viker med sitt hjerta ifrå Herranom.
Miingon si Yahweh; “Tinunglo ang tawo nga nagsalig sa laing tawo; gihimo niyang kusog ang unod apan gipalayo niya ang iyang kasingkasing kang Yahweh.
6 Han skall varda såsom ljung i öknene, och skall intet få se den tillkommande tröstena; utan skall blifva uti det torra i öknene, uti en ofruktsam och öde mark.
Tungod kay mahisama siya sa gamay nga sampinit didto sa Araba ug dili makakita sa bisan unsang maayo nga moabot. Magpuyo siya sa batoong mga dapit diha sa kamingawan, yuta nga walay tanom ug walay mga lumolupyo.
7 Men välsignad är den man, som förlåter sig uppå Herran, och Herren hans tröst är.
Apan bulahan ang tawo nga mosalig kang Yahweh, tungod kay si Yahweh mao ang hinungdan sa iyang pagsalig.
8 Han är lika som ett trä, det vid vatten planteradt och vid en bäck berotadt är; ty om än en hette kommer, så fruktar det sig dock intet, utan dess löf blifva grön; och sörjer intet, när ett torrt år kommer, men det bär frukt utan upphåll.
Kay sama siya sa kahoy nga natanom daplin sa sapa, magkatag ang iyang mga gamot sa katubigan. Dili kini mahadlok sa pag-abot sa ting-init, tungod kay kanunay nga lunhaw ang mga dahon niini. Dili kini mabalaka sa tuig nga tinghulaw, ug dili kini mohunong sa paghatag ug bunga.
9 Ett argt, illfundigt ting öfver all ting är hjertat; ho kan utransakat?
Ang kasingkasing mao ang labing limbongan sa tanan. Usa kini ka balatian; kinsa man ang makasabot niini?
10 Jag Herren kan utransaka hjertat, och pröfva njurarna, och gifver hvarjom och enom efter hans vägar, och efter hans gerningars frukt.
Ako si Yahweh, mao ang nag-susi sa hunahuna, ug ang mosulay sa kasingkasing. Hatagan ko ang tawo sumala sa iyang mga pamaagi, sumala sa bunga sa iyang mga binuhatan.
11 Ty lika som en fogel, som lägger sig uppå ägg, och utkläcker dem icke, alltså är den som orätt gods församlar; ty han måste derifrå, då han det aldraminst tänker; och måste dock på sistone hafva spott dertill.
Adunay langgam nga maglumlom sa itlog sa uban. Adunay tawo nga madato sa dili matarong nga paagi, apan kung mahurot na ang katunga sa iyang mga adlaw, kadto nga pagkadato mobiya kaniya, ug sa katapusan mahimo siyang buangbuang.”
12 Men vår helgedoms rum, nämliga Guds härlighets säte, är alltid fast blifvet.
“Halangdon nga trono ang dapit sa atong templo, sa sinugdan palang anaa na kini sa habog.
13 Ty, Herre, du äst Israels hopp; alle de som dig förlåta, måste till skam varda, och de affällige måste på jordene skrefne varda; ty de öfvergifva Herran, som är en lefvandes vattens källa.
Si Yahweh ang paglaom sa Israel. Maulawan ang tanan nga mobiya kanimo. Kadtong anaa sa yuta nga mitalikod kanimo isulat diha sa abog. Tungod kay ilang gibiyaan si Yahweh, ang tuboran sa buhing tubig.
14 Hela du mig, Herre, så varder jag hel; hjelp du mig, så är mig hulpet; ty du äst min berömmelse.
Ayoha ako, Yahweh, ug mamaayo ako! Luwasa ako, ug maluwas ako. Tungod kay ikaw mao ang akong awit sa pagdayeg.
15 Si, de säga till mig: Hvar är då Herrans ord? Käre, låt kommat.
Tan-awa, nag-ingon sila kanako, 'Asa naman ang pulong ni Yahweh? Paanhia kini!'
16 Men jag hafver fördenskull icke flytt ifrå dig, min herde; så hafver jag ock intet begärat menniskors ros, det vetst du; hvad jag predikat hafver, det är rätt inför dig.
Alang kanako, wala ako midagan ingon nga magbalantay sa pagsunod kanimo. Wala ako nangandoy sa adlaw sa katalagman. Nasayod ka sa mga pulong nga akong gisulti gikan sa akong mga ngabil. Nahimo kini diha sa imong presensya.
17 Var icke du mig förskräckelig, min tröst i nödene.
Ayaw intawon ug kasuko kanako. Ikaw mao ang akong dalangpanan sa adlaw sa kalamidad.
18 Låt dem till skam komma, som mig förfölja, och icke mig; låt dem förskräckas, och icke mig; låt olyckones dag öfver dem gå, och sönderslå dem dubbelt.
Hinaot nga maulawan ang mga naggukod kanako, apan ayaw tugoti nga maulawan ako. Hinaot nga mahadlok sila, apan ayaw tugoti nga mahadlok ako. Ipadala ang adlaw sa kalamidad ngadto kanila ug dugmoka sila uban sa doble nimo nga bahin sa pagguba.”
19 Så säger Herren till mig: Gack, och statt i folkens port, der Juda Konungar ut och in gå, och i alla portar i Jerusalem;
Miingon si Yahweh niini kanako: “Lakaw ug tindog ngadto sa ganghaan sa mga tawo diin mosulod ang mga hari sa Juda ug sa dapit diin sila mogawas, unya sa uban usab nga mga ganghaan sa Jerusalem.
20 Och säg till dem: Hörer Herrans ord, I Juda Konungar, och hele Juda, och alle Jerusalems inbyggare, som igenom denna porten ingån.
Ingna sila, 'Paminawa ang pulong ni Yahweh, mga hari sa Juda ug kamong tanang katawhan sa Juda, ug ang tanang lumulupyo sa Jerusalem nga mosulod pinaagi niini nga mga ganghaan.
21 Detta säger Herren: Vakter eder, och bärer ingen bördo om Sabbathsdagen, genom portarna, in i Jerusalem;
Miingon si Yahweh niini: “Pag-amping alang sa inyong mga kinabuhi ug ayaw kamo pagpas-an ug mga bug-at sa adlaw nga Igpapahulay aron dalhon kini ngadto sa mga ganghaan sa Jerusalem.
22 Och förer ingen klef på Sabbathsdagen utur edor hus, och görer intet arbete; utan helger Sabbathsdagen, såsom jag edra fäder budit hafver.
Ayaw pagdala ug mga palas-anon pagawas sa imong balay sa adlaw nga Igpapahulay. Ayaw pagtrabaho sa bisan unsang buluhaton, apan igahin ang adlaw nga Igpapahulay, ingon sa akong gisugo sa inyong mga katigulangan.'”
23 Men de höra intet, och böja intet sin öron, utan blifva halsstyfve, på det de ju icke skola höra, eller ock låta säga sig.
Wala sila naminaw o nagpatalinghog, apan ilang gipagahi ang ilang liog aron nga dili sila makadungog kanako ni modawat sa akong pagbadlong.
24 Om I hören mig, säger Herren, så att I ingen bördo bären om Sabbathsdagen genom denna stadsporten, utan helgen honom, och gören intet arbete på dem dagenom;
Mahitabo nga kung maminaw gayod kamo kanako-mao kini ang giingon ni Yahweh—ug dili magdala ug palas-anon ngadto sa mga ganghaan sa siyudad sa adlaw nga Igpapahulay apan igahin hinuon kini nga adlaw ngadto kang Yahweh ug dili magbuhat ug bisan unsang buluhaton nianang adlawa,
25 Så skola ock igenom denna stadsporten ut och in gå Konungar och Förstar, som på Davids stol sitta, och rida, och fara både med vagn och hästar, de och deras Förstar, samt med alla de som i Juda och Jerusalem bo; och denna staden skall evinnerliga besutten varda;
unya ang mga hari, mga prinsipe, ug kadtong naglingkod sa trono ni David moadto sa mga ganghaan sa siyudad sakay sa karwahe ug sa mga kabayo, sila ug ang ilang mga pangulo, mga kalalakin-an sa Juda ug mga lumulupyo sa Jerusalem, ug kini nga siyudad pagapuy-an hangtod sa kahangtoran.
26 Och skola komma utaf Juda städer, och de omkring Jerusalem ligga, och utaf BenJamins land, af dalom och bergom, och sunnanefter, de der framföra skola bränneoffer, offer, spisoffer, och tackoffer, till Herrans hus.
Mangabot sila gikan sa mga siyudad sa Juda ug gikan sa tanang nakapalibot sa Jerusalem, gikan sa yuta sa Benjamin ug sa ubos nga mga yuta, gikan sa mga kabungtoran, ug gikan sa Negeb, nagdala ug mga halad sinunog ug mga sakripisyo, mga halad nga trigo ug mga insenso, pagpasalamat nga mga halad ngadto sa balay ni Yahweh.
27 Men om I icke hören mig, så att I helgen Sabbathsdagen, och ingen bördo bären in genom de portar i Jerusalem på Sabbathsdagenom, skall jag upptända en eld i dess portar, den husen i Jerusalem förtära skall, och intet utsläckt varda.
Apan kung dili sila mamati kanako—sa paglain sa adlaw nga Igpapahulay ug magpas-an ug mga palas-unon ug mosulod sa mga ganghaan sa Jerusalem sa adlaw nga Igpapahulay—unya pagasindihan ko ang ilang mga ganghaan, ug sunugon niini ang mga kota sa Jerusalem, ug dili kini mapalong.”

< Jeremia 17 >