Jeremia 15

1 Och Herren sade till mig: Det än Mose och Samuel före mig stode, så hafver jag dock intet hjerta till detta folket, drif dem bort ifrå mig, och låt dem fara.

Anante Ra Anumzamo'a amanage huno nasami'ne, Moseseke Samuelikea Nagri navuga otike ama ana vahekura kasunku huzamanto huke nunamuna huke nantahige'sa'anagi, Nagra nasunkura huo zamantegahue. Hinke'za ana vahera Nagri navugatira manigane'za viho.

2 Och om de säga, till dig: Hvart skole vi? så säg nu till dem: Detta säger Herren: Hvem döden drabbar, uppå honom drabbe han; hvem svärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hvem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hvem fängelse drabbar, uppå honom drabbe det.

Hagi zamagrama kantahige'za, tagra inantega vugahune? Hanagenka amanage huno Ra Anumzamo'a hie hunka zamasamio. Iza'zo krima eri'za frisaza vahera, ko huhampri'na, iza'zo hapinti'ma frisaza vahera ko huhampri'na, iza'zo ne'zanku'ma hu'za frisaza vahera ko huhampri'na, zamavare'za ru moparegama kinama ome huzmantesaza vahera, ko huhampri'noe.

3 Ty jag vill hemsöka dem med fyrahanda plågor, säger Herren; med svärd, att de skola slagne varda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens foglar, och med djuren på jordene, att de skola uppätne varda, och förgås.

Nagra 4'a kankamu retro hu'na ana vahera zamahe hana hugahue huno Ra Anumzamo'a hu'ne. Nagra hanuge'za ha' vahe'mo'za bainati kazinteti zamahe nefrisage'za, kraramimo'za zamavufaga avazuvaze hu'za nefresage'za, namamo'za zamavufaga tagnataganu hu'za nenesage'za mesiama'a afi zaga kafamo'za ne'za eri hana hugahaze.

4 Och jag skall låta drifva dem hit och dit, i all rike på jordene, för Manasse skull, Jehiskia sons, Juda Konungs, för det han i Jerusalem bedrifvit hafver.

Ama anazama hanuana na'ankure, Juda kini ne' Hezekaia nemofo Manase'ma, kinima mani'nea knafima Jerusalemi kumapima havi avu'ava zama hu'nea zante anara hanuge'za, maka ama mopafima mani'naza vahe'mo'za nentahi'za zamagogogu hugahaze.

5 Ho vill då förbarma sig öfver dig, Jerusalem? Ho vill då medlidande med dig hafva? Ho skall då gå bort och förvärfva dig frid?

Ra Anumzamo'a huno, Jerusalemi kumapima nemaniza vahe'mota iza asunkura huneramante'sanigeno, Iza zavira ateramantesigeno, Iza knare huta mani'nazo huno tamantahigegahie?

6 Du hafver öfvergifvit mig, säger Herren, och äst affällig vorden ifrå mig; derföre hafver jag uträckt mina hand emot dig, att jag skall förderfva dig; mig ledes vid att förbarma mig.

Nagra Ra Anumzamo'nama nehuana, tamagra tamefi hunenamita natreta rukrahe huta vu'naze. E'ina hu'nazagu Nagra nazana erisga hu'na tamazeri haviza hugahue. Nagra nasunku'ma huramante'nama neozamo'a tusi navaresra hie.

7 Jag skall kasta dem med en kastoskofvel bort utu landet; och mitt folk, som sig icke ifrå sitt väsende omvända vilja, dem skall jag allasamman faderlösa göra och förderfva.

Hagi maka Juda mopafima me'nea ranra kumatamimofo kafantera, witi honama azotareti'ma eriherahe'ma hazageno zaho'mo eri hareno viaza hu'na, vaheni'a zamazeri panini hugahue. Ana nehu'na mofavre naga zaminena zamahe hana hugahue. Na'ankure zamagra havi avu'ava zana atre'za zamagu'a rukrahera osu'naze.

8 Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;

Hagi hageri ankenaregama me'nea kaheparamina rugatere'za rama'a kento a'nerami manigahaze. Nagra zage ferupi ha' vahera zamavare'na esanuge'za, nahezave naga'mokizmi zamarerahe'ina eme zamahe frigahaze. Ame hu'na ana knazana zamisanuge'za antahintahi hakare nehu'za tusi koro hugahaze.

9 Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger Herren.

Hagi 7ni'a ne' mofavrema zamante'nesia a'mo'a ana maka mofavre naga'a frisageno, hankave'a omanesigeno, mani'neno asimu ante'zanku hugahie. Tusi zage ferupinagi, ana a'mofo zagemo'a ufregahie. Ana hanigeno agazegu nehuno, kepri huteno manigahie. Nagra Ra Anumzamo'na huankino mago'ama mani'naza vahera ha' vahe zamazampi zamavarente sanuge'za zamahe frigahaze.

10 Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.

Hagi anante nagra Jeremaia'na hu'na, nagra nasunku huanki nahigeno nenarera'a nagrira kasenante'ne? Amama mani'noa mopafi vahe'enena maka zupa kehakare nehu'na, kefra nevazue. Nagra mago vahe'mofo zana nofira osugeno, mago vahe'mo'a nagri'zana nofira osu'ne. Hianagi maka vahe'mo'za nagrikura hu'za sifnafi manigahie hu'za nehaze.

11 Herren sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.

Hianagi Ra Anumzamo'a huno, Jeremaiaga Nagra kagu'vazisugenka mani'nenka knare eri'zana erigahane. Kagri ha' vahe'mo'za knafima mani'neza antahintahi hakarema nehu'za, kagrikura kasunku hurantenka taza huo hu'za eme meme hugahaze.

12 Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?

Anumzamo'a huno, noti kazigati'ma neaza ha' vahe'mo'za, ainimo'ene bronsi mokema huna'aza hu'za hankavenentake vaheki'za, mago vahe'mo'a zamazeri otregahie.

13 Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;

Miko tamagri feno zantamine zago'amo marerisa zantaminena, amne fru hu'na eri zamisanuge'za tamagri ha' vahe'mo'za arohu eme tamare'za erigahaze. Na'ankure amama mani'naza mopatamimofo agu'afina rama'a kumi hu'naze.

14 Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.

Nagra hanuge'za ha' vahetamimo'za eme kina huramante'za tamavre'za vanageta, keta antahita osu'nesaza moparega kina ome hugahaze. Na'ankure Nagrira narimpa he'zamo'a, teve rukru hiankna huno tamagritera egahie.

15 Ack! Herre, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.

Hige'na nagra Jeremaia'na amanage hu'noe. Ra Anumzamoka nagrite'ma fore'ma nehia knazana, ko kenka antahinka hu'nane. Kasunku hunenantenka nazeri havizama nehaza vahera nona huzamanto. Na'ankure nagra Kagri eri'za vahe mani'noa zanku hu'za, nahe fri'za nehazanki antahi nenaminka kegava hunanto.

16 Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, Herre Gud Zebaoth.

Kagri nanekemo'ma nagrite'ma ne-ege'na ne'zama hiaza hu'na nenoe. Ana nanekemo musezana nenamigeno, nagu'amo'a musenkasea nehie. Na'ankure Ra Anumzana Monafi sondia vahe'mofo Anumzamoka, kagri kagimo'ma nagripima me'neazanku anara nehue.

17 Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.

Nagra ne'zama kre'za nene'za musenkasema nehaza vahe'enena nomanuanki, nagraku nemanue. Na'ankure kagri hankavemo'a nagrane me'nege'na, ana vahe'mo'zama nehaza kumikura tusi narimpa ahenezmantoe.

18 Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill.

Nahigeno nagri knazamo'a zazatera meno nevie? Nahigeno namumo'a tenonkanie? Kagra enevia timo vahe revatga huno hagege hunegeno, vahe'mo ome antegeno eankna nagritera hugahampi?

19 Derföre säger Herren alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig.

Hagi anagema hugeno'a Ra Anumzamo'a kenona amanage hu'ne. Kagrama kagu'a rukrahe'ma hunka nagrite'ma ete esananke'na, ete kasefa hankavea kamisanugenka, nagri eri'zana erinka vugahane. Kagra agafa'ama omne nanekema nehana zana netrenka, knare nanekege'ma hanunka, Nagri nagi'ma erinka keagama hu vahe manigahane. Ana hananke'za vahe'mo'za rukrahe huza kagritega egahazanki, kagra zamagri zamagera ontegahane.

20 Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger Herren;

Nagra kagrira kazeri hankaveti'sanugenka, bronsireti'ma eri hanaveti'za tro hu'naza vihu keginagna hunka ama vahe zamavurera manigahane. Ana hu'nesanke'za hara regantegahazanagi kazeri otregahaze. Na'ankure Nagra kagrane mani'ne'na kegava hunegante'na kagu'vazi'na ete kavregahue. Nagra Ra Anumzamo'na ama nanekea nehue.

21 Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.

Nagra havi avu'ava zama nehaza vahemokizmi zamazampintira kaza hu'na kavare atregahue. Ana nehu'na hazenke vahe'mokizmi zamazampintira ete kagu'vazina kavaregahue.