Jeremia 15

1 Och Herren sade till mig: Det än Mose och Samuel före mig stode, så hafver jag dock intet hjerta till detta folket, drif dem bort ifrå mig, och låt dem fara.

Then Yahweh said to me, “Even if Moses or Samuel were standing in front of me, I would still not be in favor of this people. Send them out from before me, for them to go away.

2 Och om de säga, till dig: Hvart skole vi? så säg nu till dem: Detta säger Herren: Hvem döden drabbar, uppå honom drabbe han; hvem svärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hvem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hvem fängelse drabbar, uppå honom drabbe det.

It will happen that they will say to you, 'Where should we go?' Then you must say to them, 'Yahweh says this: Those who are for death should go to death; those who are for the sword should go to the sword. Those who are for famine should go to famine; and those who are for captivity should go to captivity.'

3 Ty jag vill hemsöka dem med fyrahanda plågor, säger Herren; med svärd, att de skola slagne varda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens foglar, och med djuren på jordene, att de skola uppätne varda, och förgås.

For I will assign them to four groups—this is Yahweh's declaration—the sword to slaughter some, the dogs to drag some away, the birds of the skies and the beast of the earth to consume and destroy some.

4 Och jag skall låta drifva dem hit och dit, i all rike på jordene, för Manasse skull, Jehiskia sons, Juda Konungs, för det han i Jerusalem bedrifvit hafver.

I will make of them a horrifying thing to all the kingdoms of the earth, because of what Manasseh son of Hezekiah, king of Judah, did in Jerusalem.

5 Ho vill då förbarma sig öfver dig, Jerusalem? Ho vill då medlidande med dig hafva? Ho skall då gå bort och förvärfva dig frid?

For who will have compassion for you, Jerusalem? Who will grieve for you?

6 Du hafver öfvergifvit mig, säger Herren, och äst affällig vorden ifrå mig; derföre hafver jag uträckt mina hand emot dig, att jag skall förderfva dig; mig ledes vid att förbarma mig.

You have forsaken me—this is Yahweh's declaration—you have gone back from me. So I will strike you with my hand and destroy you. I am tired of having mercy on you.

7 Jag skall kasta dem med en kastoskofvel bort utu landet; och mitt folk, som sig icke ifrå sitt väsende omvända vilja, dem skall jag allasamman faderlösa göra och förderfva.

So I will winnow them with a pitchfork at the gates of the land. I will bereave them. I will destroy my people since they will not turn from their ways.

8 Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;

I will make their widows number more than the sands of the seashore. Against the mothers of young men I will send the destroyer at noonday. I will make shock and horror suddenly fall on them.

9 Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger Herren.

The mother who has borne seven children will waste away. She will gasp. Her sun will set while it is still day. She will be ashamed and embarrassed, for I will give those who remain to the sword in the presence of their enemies —this is Yahweh's declaration.”

10 Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.

Woe to me, my mother! For you have borne me, I who am a man of controversy and argument through all the land. I have not lent, nor has anyone lent to me, but they all curse me.

11 Herren sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.

Yahweh said: “Will I not rescue you for good? I will certainly make your enemies beg for help in the time of calamity and distress.

12 Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?

Can one smash iron? Especially iron from the north that is mixed with bronze?

13 Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;

I will give to your enemies your wealth and treasures as free plunder. I will do this because of all your sins committed within all your borders.

14 Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.

Then I will make you serve your enemies in a land that you do not know, for a fire will ignite, kindled in my wrath against you.”

15 Ack! Herre, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.

Yahweh, you know! Remember me and help me. Bring vengeance for me against those who persecute me. You are patient, but do not allow them to take me away; know that I suffer reproach for your sake.

16 Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, Herre Gud Zebaoth.

Your words have been found, and I consumed them. Your words became to me a joy and the delight of my heart, for I bear your name, Yahweh, God of hosts.

17 Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.

I did not sit in the circle of those who celebrated or rejoiced. I sat in solitude because of your powerful hand, for you filled me with indignation.

18 Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill.

Why is my pain ongoing and my wound incurable, refusing to be healed? Will you be like deceitful waters to me, waters that dry up?

19 Derföre säger Herren alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig.

Therefore Yahweh said this, “If you repent, Jeremiah, then I will restore you, and you will stand before me and serve me. For if you separate the foolish things from the precious things, you will be like my mouth. The people will come back to you, but you yourself must not go back to them.

20 Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger Herren;

I will make you like an impenetrable bronze wall to this people, and they will wage war against you. But they will not defeat you, for I am with you to save and rescue you—this is Yahweh's declaration—

21 Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.

for I will rescue you from the hand of the wicked and redeem you from the hand of the tyrant.”