Jeremia 15

1 Och Herren sade till mig: Det än Mose och Samuel före mig stode, så hafver jag dock intet hjerta till detta folket, drif dem bort ifrå mig, och låt dem fara.

The Lord told me: Even if Moses and Samuel were standing before me pleading with me on behalf of these people, I wouldn't feel sorry for them. Send them away from me. Have them leave.

2 Och om de säga, till dig: Hvart skole vi? så säg nu till dem: Detta säger Herren: Hvem döden drabbar, uppå honom drabbe han; hvem svärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hvem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hvem fängelse drabbar, uppå honom drabbe det.

If they ask you, “Where shall we go?” tell them that this is what the Lord says: Those to be killed by the plague, to the plague; those to be killed by the sword, to the sword; those to be killed by famine, to famine; and those to be killed in captivity, to captivity.

3 Ty jag vill hemsöka dem med fyrahanda plågor, säger Herren; med svärd, att de skola slagne varda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens foglar, och med djuren på jordene, att de skola uppätne varda, och förgås.

I will put four kinds of destroyers in charge of them, declares the Lord: swords to kill, dogs to drag their bodies away, and the birds of prey and wild animals to eat them and destroy them.

4 Och jag skall låta drifva dem hit och dit, i all rike på jordene, för Manasse skull, Jehiskia sons, Juda Konungs, för det han i Jerusalem bedrifvit hafver.

I will make all the kingdoms of the world horrified by them, because of the evil things Manasseh, son of Hezekiah, king of Judah did in Jerusalem.

5 Ho vill då förbarma sig öfver dig, Jerusalem? Ho vill då medlidande med dig hafva? Ho skall då gå bort och förvärfva dig frid?

Who will be sorry for you, Jerusalem? Who will mourn for you? Who will stop to ask you how you are?

6 Du hafver öfvergifvit mig, säger Herren, och äst affällig vorden ifrå mig; derföre hafver jag uträckt mina hand emot dig, att jag skall förderfva dig; mig ledes vid att förbarma mig.

You have deserted me, declares the Lord. You have turned your back on me. So I will take action against you and destroy you; I am tired of showing you mercy.

7 Jag skall kasta dem med en kastoskofvel bort utu landet; och mitt folk, som sig icke ifrå sitt väsende omvända vilja, dem skall jag allasamman faderlösa göra och förderfva.

I will scatter you with a winnowing fork from every town in the country. I will destroy my people and take away their children because they refuse to give up their evil ways.

8 Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;

There will be more widows than the sand of the sea. I will bring a destroyer at noon and mothers will lose their young sons. They will suddenly experience agony and shock.

9 Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger Herren.

A mother of seven children will collapse; she will gasp for breath. Her sun will set while it's still daytime; she will be ashamed and humiliated. I will let the enemies kill the rest of them, declares the Lord.

10 Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.

How sad I am, my mother, that you gave birth to me! I'm a victim of argument and conflict wherever I go in the country. I have never lent anyone anything, or borrowed anything, but still everyone curses me.

11 Herren sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.

But the Lord told me: Don't worry, I'm going to take away your problems so you can do good. I will make your enemies plead with you whenever they're in trouble or suffering.

12 Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?

Can anyone break iron, iron from the north, or bronze?

13 Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;

I will give away your wealth and valuable possessions for free. They will become plunder for your enemies because of all the sins you committed throughout your country.

14 Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.

Then I will have your enemies make you their slaves in an unfamiliar country, because I will so angry it will be like lighting a fire that will burn you up.

15 Ack! Herre, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.

You know what's happening to me, Lord. Please remember me and look after me. Punish my persecutors! Please be patient—don't let me die! You know I put up with criticism because I want to honor you.

16 Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, Herre Gud Zebaoth.

When I received your messages, I ate them up! What you said made me really happy—I was delighted. I belong to you, Lord God Almighty!

17 Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.

I didn't join in with a bunch of jokers as they had fun. I stayed by myself because you have called me, and you have filled me with outrage.

18 Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill.

Why doesn't my pain ever stop? Why is my wound incurable? Why can't it be healed? You've really become like a seasonal stream to me, an unreliable source of water.

19 Derföre säger Herren alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig.

So this is what the Lord says: If you come back to me, I will take you back and you will serve me again. If what you talk about are worthwhile subjects and not nonsense, you will be my spokesman, Jeremiah. They must be the ones who follow you; you must not follow them.

20 Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger Herren;

Then I will make you a wall to these people, a strong wall of bronze. They will fight against you but they won't defeat you. I am with you to save you and rescue you, declares the Lord.

21 Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.

I will liberate you from the power of the wicked, and free you from clutches of the cruel.