Jeremia 15

1 Och Herren sade till mig: Det än Mose och Samuel före mig stode, så hafver jag dock intet hjerta till detta folket, drif dem bort ifrå mig, och låt dem fara.

And the Lord said to me, Though Moses and Samuel stood before my face, my soul could not be towards them: dismiss this people, and let them go forth.

2 Och om de säga, till dig: Hvart skole vi? så säg nu till dem: Detta säger Herren: Hvem döden drabbar, uppå honom drabbe han; hvem svärdet drabbar, uppå honom drabbe det; hvem hungren drabbar, uppå honom drabbe han; hvem fängelse drabbar, uppå honom drabbe det.

And it shall be, if they say to you, Whither shall we go forth? then you shall say to them, Thus says the Lord; As many as are for death, to death; and as many as are for famine, to famine; and as many as are for the sword, to the sword; and as many as are for captivity, to captivity.

3 Ty jag vill hemsöka dem med fyrahanda plågor, säger Herren; med svärd, att de skola slagne varda; med hundar, som dem bortsläpa skola; med himmelens foglar, och med djuren på jordene, att de skola uppätne varda, och förgås.

And I will punish them with four kinds [of death], says the Lord, the sword to kill, and the dogs to tear, and the wild beasts of the earth, and the birds of the sky to devour and destroy.

4 Och jag skall låta drifva dem hit och dit, i all rike på jordene, för Manasse skull, Jehiskia sons, Juda Konungs, för det han i Jerusalem bedrifvit hafver.

And I will deliver them up for distress to all the kingdoms of the earth, because of Manasses son of Ezekias king of Juda, for all that he did in Jerusalem.

5 Ho vill då förbarma sig öfver dig, Jerusalem? Ho vill då medlidande med dig hafva? Ho skall då gå bort och förvärfva dig frid?

Who will spare you, O Jerusalem? and who will fear for you? or who will turn back [to ask] for your welfare?

6 Du hafver öfvergifvit mig, säger Herren, och äst affällig vorden ifrå mig; derföre hafver jag uträckt mina hand emot dig, att jag skall förderfva dig; mig ledes vid att förbarma mig.

You have turned away from me, says the Lord, you will go back: therefore I will stretch out my hand, and will destroy you, and will no more spare them.

7 Jag skall kasta dem med en kastoskofvel bort utu landet; och mitt folk, som sig icke ifrå sitt väsende omvända vilja, dem skall jag allasamman faderlösa göra och förderfva.

And I will completely scatter them; in the gates of my people they are bereaved of children: they have destroyed my people because of their iniquities.

8 Mig skola ibland dem flera enkor varda, än sanden i hafvet är; jag skall låta komma öfver de unga mäns moder en uppenbara förderfvare; och dermed låta öfverfalla staden hasteliga och oförseendes;

Their widows have been multiplied more than the sand of the sea: I have brought young men against the mother, [even] distress at noon-day: I have suddenly cast upon her trembling and anxiety.

9 Så att den som sju barn hafver, hon skall elända varda, och af hjertat sucka; ty deras sol skall bittida på dagenom nedergå, att deras berömmelse och glädje skall en ända hafva, och de som qvare blifva, skall jag gifva uti svärd för deras fiendar, säger Herren.

She that bore seven is spent; her soul has fainted under trouble; her sun is gone down while it is yet noon; she is ashamed and disgraced: I will give the remnant of them to the sword before their enemies.

10 Ack! min moder, att du mig födt hafver, öfver hvilken hvar man Jadut ropar i hela landena; hafver jag dock uppå ocker hvarken lånt eller tagit, likväl bannar mig hvar man.

Woe is me, [my] mother! you have born me as some man of strife, and at variance with the whole earth; I have not helped [others], nor has any one helped me; my strength has failed amongst them that curse me.

11 Herren sade: Nu väl, jag skall somliga af eder igen behålla; ty det skall åter väl gå, och jag skall komma eder till hjelp i nöd och ångest, ibland fienderna.

Be it so, Lord, in their prosperity; surely I stood before you in the time of their calamities, and in the time of their affliction, for [their] good against the enemy.

12 Menar du, att icke någorstäds något jern är, som kan sönderslå det jern och koppar nordanefter?

Will iron be known? whereas your strength is a brazen covering.

13 Men jag skall tillförene gifva edart gods och ägodelar till sköfvels, så att I skolen få der intet före, och det för alla edra synders skull, som I uti alla edra gränsor bedrifvit hafven;

Yes, I will give your treasures for a spoil as a recompence, because of all your sins and [that] in all your borders.

14 Och skall låta eder komma bort till edra fiendar, uti ett land det I intet kännen; ty elden i mine vrede är öfver eder uppågången.

And I will enslave you to your enemies round about, in a land which you have not known; for a fire has been kindled out of my wrath; it shall burn upon you.

15 Ack! Herre, du vetst det, kom oss ihåg, och låt dig om oss vårda, och hämnas oss uppå våra förföljare. Anamma oss, och fördröj icke dina vrede öfver dem; ty du vetst, att vi för dina skull försmädde varde.

O Lord, remember me, and visit me, and vindicate me before them that persecute me; do not bear long with them; know how I have met with reproach for your sake, from those who set at nothing your words;

16 Emedan håller oss ditt ord uppe, då vi det få; och det samma ditt ord är vår hjertas fröjd och tröst; ty vi äre ju nämnde efter ditt Namn, Herre Gud Zebaoth.

consume them; and your word shall be to me for the joy and gladness of my heart: for your name has been called upon me, O Lord Almighty.

17 Vi gifve oss icke i sällskap till de begabbare, eller fröjdom oss med dem; utan blifve ensamme, för dine hands fruktans skull; tv du vredgas svårliga öfver oss.

I have not sat in the assembly of them as they mocked, but I feared because of your power: I sat alone, for I was filled with bitterness.

18 Hvi varar då vår vedermöda så länge, och vår sår äro så ganska ond, att dem ingen hela kan? Du äst oss vorden lika som en källa, den intet mer rinna vill.

Why do they that grieve me prevail against me? my wound is severe; whence shall I be healed? it is indeed become to me as deceitful water, that has no faithfulness.

19 Derföre säger Herren alltså: Om du håller dig intill mig, så vill jag hålla mig till dig, och du skall blifva min Predikare; och om du lärer de fromma skilja sig ifrå de onda, så, skall du vara min lärare, och förr än du skulle falla intill dem, skola de falla till dig.

Therefore thus says the Lord, If you will return, then will I restore you, and you shall stand before my face: and if you will bring forth the precious from the worthless, you shall be as my mouth: and they shall return to you; but you shall not return to them.

20 Ty jag hafver gjort dig till en fast kopparmur emot detta folket; om de emot dig strida, så skola de dock intet förmå emot dig; ty jag är när dig, till att hjelpa dig och frälsa dig, säger Herren;

And I will make you to this people as a strong brazen wall; and they shall fight against you, but they shall by no means prevail against you;

21 Och skall frälsa dig utu de högmodigas hand, och förlossa dig utu de tyranners hand.

for I am with you to save you, and to deliver you out of the hand of wicked [men]; and I will ransom you out of the hand of pestilent [men].