Jeremia 14
1 Detta är det ord, som Herren till Jeremia sade, om den dyra tiden:
KA olelo a Iehova i hiki mai io Ieremia la no ka wi.
2 Juda ligger jämmerliga, hans portar stå i en ömkelig måtto; det står klageliga till i landena, och i Jerusalem är ett stort rop.
Ke kanikau nei o ka Iuda, a kumakena hoi kona mau pukapa; ua eleele hoi a ilalo i ka lepo; ua pii aku la no ka uwe ana o ko Ierusalema.
3 De store sända de små efter vatten; men då de komma till brunnen, så finna de intet vatten, och bära sina käril tom hem igen; de gå sorgse och bedröfvade, och omsvepa sin hufvud;
O kolaila poe koikoi, ua hoouna lakou i ka lakou poe uuku e kii i ka wai; ua hele mai hoi lakou i na luawai, aole loaa ia lakou ka wai: hoi aku no lakou, aohe mea iloko o ko lakou hue. Hilahila iho la lakou, a hoopalaimaka, a pulou iho la i ko lakou mau poo.
4 Derföre, att jorden refnar, efter intet regnar på jordena; åkermännerna, gå sorgse, och omsvepa sin hufvud.
No ka mea, ua nakaka ka lepo, no ka na ole maluna o ka honua. Ua hilahila ka poe mahiai, ua pulou lakou i ko lakou mau poo.
5 Ty ock hinderna, som på markena kalfva, öfvergifva sina kalfvar, efter intet gräs växer.
Oia, hanau ae la ka dia ma ke kula, a haalele iho la, no ka mea, aohe mauu.
6 Vildåsnarna stå på bergen, och lukta efter vädret, lika som drakar, och försmäkta, efter ingen ört växer.
Ku mai la hoi na hoki hihiu ma na wahi kiekie; hau ae la lakou i ka makani e like me na iliohae; pau iho la no hoi ko lakou mau maka no ka mea, aohe mauu.
7 Ack! Herre, våra missgerningar hafva det ju förtjent; men hjelp dock för ditt Namns skull; ty vår ohörighet är stor, der vi emot dig med syndat hafve.
E Iehova, ke hoike ku e mai nei ko makou hewa ia makou, aka, e hana mai oe no kou inoa iho; no ka mea, ua nui loa ko makou hoi hope ana, ua hana hewa makou ia oe.
8 Du äst Israels tröst, och hans nödhjelpare; hvi skickar du dig, lika som du vore främmande i landena, och såsom en gäst, den icke mer än ena natt derinne ligger?
E ka mea e manaolana'i o ka Iseraela, o kona Hoola i ka manawa o ka popilikia, no ke aha la oe e like ai me ka malihini maloko o ka aina, a e like hoi me ke kanaka hele, i kipa'e e moe i kekahi po?
9 Hvi hafver du dig såsom en hjelte, som förtviflad är; och som en kämpe, den intet hjelpa kan? Du äst ju dock ibland oss, Herre, och vi nämnes efter ditt Namn; öfvergif oss icke.
No ke aha la oe e like ai me ke kanaka pilihua, e like hoi me ke kanaka koa hiki ole ke hoola? Aka, o oe, e Iehova, eia no oe iwaenakonu o makou, a ua kapaia makou ma kou inoa; mai haalele oe ia makou.
10 Så säger Herren om detta folket: De löpa gerna hit och dit, och blifva icke gerna hemma; derföre hafver Herren ingen vilja till dem; utan han tänker nu uppå deras missgerningar, och vill hemsöka deras synder.
Penei i olelo mai ai o Iehova i keia poe kanaka, ua makemake no lakou e hele hewa pela, aole lakou i kaohi i ko lakou mau wawae; nolaila, aole i ae mai o Iehova ia lakou; e hoomanao no oia i ko lakou hewa, a e hoopai hoi i ko lakou hala.
11 Och Herren sade till mig: Du skall intet bedja för detta folk om nåde.
Alaila, olelo mai la o Iehova ia'u, Mai pule aku oe no keia poe kanaka, no ka maikai.
12 Ty om de än fastade, så vill jag dock intet höra deras bön; och om de än hade bränneoffer och spisoffer fram, så behaga de mig dock intet; utan jag vill göra en ända uppå dem med svärd, hunger och pestilentie.
Ia lakou e hookeai ai, aole au e hoolohe i ko lakou kahea ana; a ia lakou e kaumaha'i i ka mohai kuni, a me ka mohai makana, aole au e ae aku ia lakou; aka, e hoopau no wau ia lakou i ka pahikaua, a i ka wi, a i ka mai ahulau.
13 Då sade jag: Ack Herre Herre! Si, Propheterna säga dem: I skolen intet svärd se, och ingen dyr tid få när eder; men jag skall gifva eder en god frid i detta rummet.
Alaila, i iho la au, Auwe, e ka Haku, e Iehova e! Aia hoi, ke olelo mai nei na kaula ia lakou, Aole oukou e ike i ka pahikaua, aole hoi e loaa ia oukou ka wi; aka, e haawi aku no au ia oukou i ka malu oiaio ma keia wahi.
14 Och Herren sade till mig: Propheterna, spå lögn i mitt Namn; jag hafver intet sändt dem, och intet befallt dem, och intet talat med dem; de predika eder falska syner, spådom, afguderi, och sins hjertans bedrägeri.
Alaila, olelo mai la o Iehova ia'u, Ke wanana nei na kaula i ka wahahee ma ko'u inoa. Aole au i hoouna aku ia lakou, aole hoi au i kauoha aku la ia lakou, aole hoi au i olelo ia lakou. Ke wanana nei lakou ia oukou i hihio wahahee, a me ka anaana, a me ka mea hope ole, a me ka wahahee o ko lakou naau.
15 Derföre säger Herren om de Propheter, som i mitt Namn prophetera, ändock jag dem intet sändt hafver, och de likväl predika, att intet svärd eller dyr tid skall komma i detta land: Sådana Propheter skola dö genom svärd och hunger.
Nolaila, ke olelo mai nei o Iehova, no na kaula, ka poe i wanana ma ko'u inoa, aole hoi au i hoouna aku ia lakou; aka, ke olelo nei lakou, Aole e hiki mai ka pahikaua, aole hoi ka wi iloko o keia aina: E hoopauia ua poe kaula la, i ka pahikaua, a me ka wi.
16 Och folket, hvilko de prophetera, skola af svärd och hunger ligga här och der på gatomen i Jerusalem, att ingen skall begrafva dem; sammalunda ock deras hustrur, söner och döttrar; och jag skall gjuta deras ondsko uppå dem.
A o na kanaka a lakou i ao aku ai i ka wanana ana, e kiolaia'ku no lakou iloko o na alanui o Ierusalema, no ka wi, a me ka pahikaua; aohe o lakou mea nana lakou e kanu, o lakou, a me ka lakou wahine, aole hoi ka lakou keikikane, aole ka lakou kaikamahine; no ka mea, e ninini aku au i ko lakou hewa maluna o lakou.
17 Och du skall säga till dem detta ordet: Min ögon flyta med tårar dag och natt, och vända intet åter; ty jungfrun, mins folks dotter, är grufveliga plågad, och jämmerliga slagen.
Nolaila, e olelo aku oe i keia olelo ia lakou; E kahe no ko'u mau maka i ka wai, i ka po a me ke ao, aole hoi laua e hooki; no ka mea, ua lukuia i ka luku nui ke kaikamahine puupaa o ko'u poe kanaka, i ka hahau ino loa.
18 Går jag ut på markena, si, så ligga der de slagne med svärd; kommer jag in uti staden, så ligga der de försmäktade af hunger; ty ock Propheterna och Presterna måste bortdraga uti ett land, det de intet känna.
Ina e hele aku au i ke kula, alaila, e nana i ka poe i lukuia i ka pahikaua! a ina komo wau iloko o ke kulanakauhale, alaila, e nana aku i ka poe i mai no ka wi! Oia, kaahele aku no ke kaula, a me ke kahuna iloko o ka aina a lakou i ike ole ai.
19 Hafver du då förkastat Juda? Eller hafver din själ en vämjelse till Zion? Hvi hafver du så slagit oss, att oss ingen hela kan? Vi hoppades, att det skulle frid varda, men här kommer intet godt; vi hoppades, att vi skulle helade varda, och si, här är nu mera vedermöda.
Ua hoole loa anei oe i ka Iuda? Ua hoopailua anei kou uhane ia Ziona? No ke aha la oe i pepehi mai ai ia makou, aole hoi he hoola no makou? Kakali makou i ka malu, aole hoi he pono: a i ka hoola hoi, aia hoi, he popilikia!
20 Herre, vi kännom vårt ogudaktiga väsende, och våra fäders missgerningar; ty vi hafve syndat emot dig.
E Iehova, ua ike no makou i ko makou hewa, a me ka hala o ko makou poe makua; no ka mea, ua hana hewa aku makou ia oe.
21 Men, för ditt Namns skull, låt oss icke skämde varda; låt dine härlighets säte icke begabbadt varda; kom dock ihåg, och låt icke ditt förbund med oss återvända.
Mai hoowahawaha mai oe, no kou inoa iho, mai hoino oe i ka nohoalii o kou nani. E hoomanao, mai uhai oe i kou berita me makou.
22 Det är dock ingen ibland Hedningarnas afgudar, som regn gifva kan; himmelen kan ock icke regna. Du äst ju Herren vår Gud, uppå hvilken vi hoppas; ty du kan alltsammans detta göra.
Aia anei iwaena o na mea lapuwale o na aina e kekahi mea hooua mai i ka ua? E hiki anei i na lani ke haawi mai i ka ua? Aole anei o oe ia, e Iehova, ko makou Akua? Nolaila makou e hilinai aku ai ia oe; no ka mea, ua hana oe i keia mau mea a pau.
