Jeremia 14
1 Detta är det ord, som Herren till Jeremia sade, om den dyra tiden:
Hiche hi, go-twi hahsat jeh’a, Jeremiah henga Pakai thusei hunglhung chu ahi.
2 Juda ligger jämmerliga, hans portar stå i en ömkelig måtto; det står klageliga till i landena, och i Jerusalem är ett stort rop.
Judah alung hem in; Akhopi jousea mi athi athin, khopi kot jouse akikhah gamtai. Amite jouse tollhanga akijam’un, akap kap uve. Jerusalem mite panpi ngaicha a kanau ogin a kithonge.
3 De store sända de små efter vatten; men då de komma till brunnen, så finna de intet vatten, och bära sina käril tom hem igen; de gå sorgse och bedröfvade, och omsvepa sin hufvud;
Milen milal hon, asohteu twi hol in asol un, ahinlah twikul leh twinah ho abon'in akang gamtai. Asohteuvin twila amijou pouvin, bel keovin akile kit un, a lungdon man’un ponlu akikhuh lo tauve.
4 Derföre, att jorden refnar, efter intet regnar på jordena; åkermännerna, gå sorgse, och omsvepa sin hufvud.
Go ajuh tahlou jeh in, tol agotan apohkhi gamtai. Loubol ho jong alunggim behseh uvin, vetna ding helouvin aumtauvin ahi.
5 Ty ock hinderna, som på markena kalfva, öfvergifva sina kalfvar, efter intet gräs växer.
Gamlah a hamhing aumtapon, Sakhipin jong anou pengthah chu adalha jeng tai.
6 Vildåsnarna stå på bergen, och lukta efter vädret, lika som drakar, och försmäkta, efter ingen ört växer.
Gam sangante jong lhangvum’a achailaiya ading leuvin, Ngei-hon te bang in hui ahop hel hol uve. Neh ding hamhing umlou, kel athoh thoh jeh un, amit uvin kho amugamtapoi.
7 Ack! Herre, våra missgerningar hafva det ju förtjent; men hjelp dock för ditt Namns skull; ty vår ohörighet är stor, der vi emot dig med syndat hafve.
Kamite kahenga ahung taovun, Kachonset nau jouse ahung kilangdoh jengtai, Vo Pakai! Hijongle, nangma min suhminset’a aumlou nadin, nangman nabol ding chu boljeng inlang, keiho jong neilungset’un neipanpiuvin. Ajeh chu keiho nangma douna kachonse behseh tauve.
8 Du äst Israels tröst, och hans nödhjelpare; hvi skickar du dig, lika som du vore främmande i landena, och såsom en gäst, den icke mer än ena natt derinne ligger?
O Pakai, Israel kinepna! Hahsat genthei nikhoa eipanpiu nangbou nahi, ibol’a namite lah’a kholgam mi banga naum ham? Ipi dinga maljin vahle, jankhat tou gehpa banga naum ham?
9 Hvi hafver du dig såsom en hjelte, som förtviflad är; och som en kämpe, den intet hjelpa kan? Du äst ju dock ibland oss, Herre, och vi nämnes efter ditt Namn; öfvergif oss icke.
Ipi dinga nangma lungdong tah banga naum a, Thahat pen nahin, ima boljoulou banga naum hitam? O Pakai, nangma kalah uva naum jingin, keiho namite kahiuve. Donlouvin neikoi hih’un, atiuve,” ati!
10 Så säger Herren om detta folket: De löpa gerna hit och dit, och blifva icke gerna hemma; derföre hafver Herren ingen vilja till dem; utan han tänker nu uppå deras missgerningar, och vill hemsöka deras synder.
Chuin Pakaiyin a mite jah a hitin aseiye, “Nanghon keiya kon’a gamlatah’a jamdoh ding bou nadeiyun, chule nakitim jou pouve. Hijeh chun, nachunguva kalung alheipoi. Keiman na chonsetnau jouse ka geldoh jing ding, chule hiche ho jeh’a chu na chunguva talen kamatsah teiding nahiuve,” ati.
11 Och Herren sade till mig: Du skall intet bedja för detta folk om nåde.
Hichun Pakaiyin kajah’a, ‘Hiche mite ding in taoda tan,’ ati.
12 Ty om de än fastade, så vill jag dock intet höra deras bön; och om de än hade bränneoffer och spisoffer fram, så behaga de mig dock intet; utan jag vill göra en ända uppå dem med svärd, hunger och pestilentie.
Amahon an ngol’u hen, kap jongleu, ataonau kasanpih louding: Pumgo thilto leh lhosoh thilto hinchoi jongleu, kasanpih loudiu ahi. Amaho chu, chemjam leh gilkel a chule natna hisea kasuh gamdiu ahi,” ati.
13 Då sade jag: Ack Herre Herre! Si, Propheterna säga dem: I skolen intet svärd se, och ingen dyr tid få när eder; men jag skall gifva eder en god frid i detta rummet.
Chuphat in kenjong, “Vo Pakai Hatchungnung, vetan, athemgao houvin mipite jah’a “gamsung a cham leng ding, gal leh kel umlou ding, Pakaiyin cham leh lungmon thonlouva ahin lhunsah ding ahi, atibouve,” kati.
14 Och Herren sade till mig: Propheterna, spå lögn i mitt Namn; jag hafver intet sändt dem, och intet befallt dem, och intet talat med dem; de predika eder falska syner, spådom, afguderi, och sins hjertans bedrägeri.
Hichun Pakaiyin ei donbut in, “Hiche themgao ho chun, kamin’a jouthu jeng agaovu ahi. Keiman amaho sol jong kasolpon, chule ahenguva thupeh jong kaneipoi. Gaothu aphon’u jong jou le nal’a mi lhepna-a, asemthu’u ahibouve.
15 Derföre säger Herren om de Propheter, som i mitt Namn prophetera, ändock jag dem intet sändt hafver, och de likväl predika, att intet svärd eller dyr tid skall komma i detta land: Sådana Propheter skola dö genom svärd och hunger.
Hijeh chun Pakaiyin hitin aseiye, “Jou le nal’a gaothu phong ho chu, keiman talen kamatsah tei ding ahi. Ajeh chu keima min in, gal le kel hung lhung lou ding ahi, atiuvin; Keiman amaho abonchauva gal le kel thoh’a kathigam sah dingu ahi.
16 Och folket, hvilko de prophetera, skola af svärd och hunger ligga här och der på gatomen i Jerusalem, att ingen skall begrafva dem; sammalunda ock deras hustrur, söner och döttrar; och jag skall gjuta deras ondsko uppå dem.
Chule amahon gaothu aseipih miho jong, gal le kel a, thigamdiu; Jerusalem kholai dunga atahsau chu kipaithang soh diu, avuidiu ding koima umlou ding ahi. Ajeh chu agitlounau jouse chu amaho chung’a kalebuh lhah khum diu, abonchauva ajiteu leh achateu pum’a mangthah gamdiu ahi.
17 Och du skall säga till dem detta ordet: Min ögon flyta med tårar dag och natt, och vända intet åter; ty jungfrun, mins folks dotter, är grufveliga plågad, och jämmerliga slagen.
Hichun Jeremiah in hitin aseiye, “Sun le jan in kamit lhi long long jeng hen, tangmo hel in kap inge. Ajeh chu, kamite melse tah in amachangun, thidingin natna athoh uve.
18 Går jag ut på markena, si, så ligga der de slagne med svärd; kommer jag in uti staden, så ligga der de försmäktade af hunger; ty ock Propheterna och Presterna måste bortdraga uti ett land, det de intet känna.
Keima loujaova kaga chele, gal’a kithat thilong jeng katoh in: khopi sung a kalut leh kel lhah jeh’a, natna leh thina toh mipite kamun. Themgao hole thempuhon atoh ngaiyu atong un, ahinlah amahon ipi abol'u ahi, akihetdoh pouve, “ati.
19 Hafver du då förkastat Juda? Eller hafver din själ en vämjelse till Zion? Hvi hafver du så slagit oss, att oss ingen hela kan? Vi hoppades, att det skulle frid varda, men här kommer intet godt; vi hoppades, att vi skulle helade varda, och si, här är nu mera vedermöda.
Vo Pakai Judah mite na pumpai hitam? Nangman Jerusalem mite nakidah’a nahot tah tah hitam? Ibol a hibang nasa-a neimavouva, keiho dinga boldamna phat umlou hitam? Keihon chamna muding kakinem’un, ahinlah chamna ahunglhung poi. Keihon damna ding nikho kangah un, ahivangin kichat tijatnan eilhunden jouve.
20 Herre, vi kännom vårt ogudaktiga väsende, och våra fäders missgerningar; ty vi hafve syndat emot dig.
Vo Pakai, keiholeh kapu kapateu chonset gitlouna ho jouse na-ang’ah kahin phonguve. Keiho kabonchauvin, nang dounan ka chonse tauve.
21 Men, för ditt Namns skull, låt oss icke skämde varda; låt dine härlighets säte icke begabbadt varda; kom dock ihåg, och låt icke ditt förbund med oss återvända.
Nangma min khohsah jallin, keiho nei paimang hih uvin, Na lengtouna loupitah chu, jabollouvin umsah hih in. Kachunguva nakitepna geldoh jing inlang, sukeh loujen in, Vo Pakai.
22 Det är dock ingen ibland Hedningarnas afgudar, som regn gifva kan; himmelen kan ock icke regna. Du äst ju Herren vår Gud, uppå hvilken vi hoppas; ty du kan alltsammans detta göra.
Doilim semthu namdang ho pathen in go ajuhsah theiyem? Vanthamjol khun ama cham”a go ahin juh lhah sah theiyem? Vo Pakai, nangbou ka pathen’u nahin, thil ijakai bolthei chu nangma bou nahi. Hijeh’a chu keiho nangma-a kinem’a, neikithopinau ngahjing’a um kahiuve.
