Jeremia 13

1 Detta, säger Herren till mig: Gack bort, och köp dig en linnen gjording, och gjorda dina länder dermed, och gör honom icke våtan.

Thus said the LORD unto me, Go, and buy thee a linen girdle, and put it upon thy loins, and put it not in water.

2 Och jag köpte en gjording, efter Herrans befallning, och band honom kringom mina länder.

So I bought a girdle according to the word of the LORD, and put it upon my loins.

3 Så skedde Herrans ord annan gången till mig, och sade:

And the word of the LORD came unto me the second time, saying,

4 Tag den gjordingen, som du köpt, och om dina länder bundit hafver, och statt upp, och gack bort till Phrath, och göm honom der uti ena stenklyfto.

Take the girdle that thou hast bought, which is upon thy loins, and arise, go to Euphrates, and hide it there in a hole of the rock.

5 Jag gick åstad, och gömde honom invid Phrath, som Herren mig budit hade.

So I went, and hid it by Euphrates, as the LORD commanded me.

6 Men en lång tid derefter sade Herren till mig: Statt upp, och gack bort till Phrath, och tag den gjordingen igen, som jag bad dig der bortgömma.

And it came to pass after many days, that the LORD said unto me, Arise, go to Euphrates, and take the girdle from thence, which I commanded thee to hide there.

7 Jag gick bort till Phrath, och grof honom upp, och tog gjordingen af det rum, der jag honom lagt hade; och si, gjordingen var förderfvad, så att han intet mer dogde.

Then I went to Euphrates, and digged, and took the girdle from the place where I had hid it: and, behold, the girdle was marred, it was profitable for nothing.

8 Då skedde Herrans ord till mig, och sade:

Then the word of the LORD came unto me, saying,

9 Detta säger Herren: Lika så skall jag förderfva den stora högfärden i Juda och Jerusalem.

Thus saith the LORD, After this manner will I mar the pride of Judah, and the great pride of Jerusalem.

10 Det onda folket, som min ord icke höra vilja, utan gå efter sin hjertas tycko, och följa andra gudar, till att tjena och tillbedja dem, de skola varda lika som gjordingen, den intet mer doger.

This evil people, which refuse to hear my words, which walk in the stubbornness of their heart, and are gone after other gods to serve them, and to worship them, shall even be as this girdle, which is profitable for nothing.

11 Ty lika som en man binder gjordingen om sina länder, alltså hafver jag, säger Herren, omgjordat mig hela Israels hus, och hela Juda hus, att de skulle vara mitt folk, till ett namn, lof och äro; men de ville icke höra.

For as the girdle cleaveth to the loins of a man, so have I caused to cleave unto me the whole house of Israel and the whole house of Judah, saith the LORD; that they might be unto me for a people, and for a name, and for a praise, and for a glory: but they would not hear.

12 Så säg dem nu detta ordet: Detta säger Herren Israels Gud: Alle läglar skola med vin fyllde varda; så skola de säga till dig: Ho vet det icke, att man skall fylla läglarna med vin?

Therefore thou shalt speak unto them this word: Thus saith the LORD, the God of Israel, Every bottle shall be filled with wine: and they shall say unto thee, Do we not know that every bottle shall be filled with wine?

13 Så säg till dem: Detta säger Herren: Si, jag skall fylla alla de som i detta land bo; Konungarna, som på Davids stol sitta, Presterna och Propheterna, och alla Jerusalems inbyggare, så att de druckne varda;

Then shalt thou say unto them, Thus saith the LORD, Behold, I will fill all the inhabitants of this land, even the kings that sit upon David’s throne, and the priests, and the prophets, and all the inhabitants of Jerusalem, with drunkenness.

14 Och skall förströ dem, den ena med den andra, fäderna samt med barnen, säger Herren; och skall hvarken skona eller öfverse, eller barmhertig vara öfver deras förderf.

And I will dash them one against another, even the fathers and the sons together, saith the LORD: I will not pity, nor spare, nor have compassion, that I should not destroy them.

15 Så hörer nu, och märker till, och trotser icke; ty Herren hafver det sagt.

Hear ye, and give ear; be not proud: for the LORD hath spoken.

16 Gifver Herranom edrom Gudi ärona, förr än det mörkt varder, och förr än edre fötter stöta sig på de mörka berg; så att I vänten efter ljuset, och han skall dock görat allt till mörker och skugga;

Give glory to the LORD your God, before he cause darkness, and before your feet stumble upon the dark mountains; and, while ye look for light, he turn it into the shadow of death, and make it gross darkness.

17 Men viljen I detta icke höra, så måste dock min själ hemliga gråta öfver sådana stolthet; mina ögon måste med tårar flyta, att Herrans hjord fången varder.

But if ye will not hear it, my soul shall weep in secret for [your] pride; and mine eye shall weep sore, and run down with tears, because the LORD’S flock is taken captive.

18 Säg Konungenom och Drottningene: Sätter eder neder; ty härlighetenes krona är eder af hufvudet fallen.

Say thou unto the king and to the queen-mother, Humble yourselves, sit down: for your headtires are come down, even the crown of your glory.

19 De städer söderut äro tillslutne, och ingen är som dem upplåter; hela Juda är allsamman bortförd.

The cities of the South are shut up, and there is none to open them: Judah is carried away captive all of it; it is wholly carried away captive.

20 Upplyfter edor ögon, och ser huru de nordanefter komma; hvar är nu hjorden, som dig befallen var, din härliga hjord?

Lift up your eyes, and behold them that come from the north: where is the flock that was given thee, thy beautiful flock?

21 Hvad vill du säga, då han dig så hemsökandes varder? du hafver så vant dem emot dig, att de Förstar och höfdingar vara vilja; hvad gäller, dig varder ångest uppåkommandes, lika som ene qvinno i barnsnöd.

What wilt thou say, when he shall set [thy] friends over thee as head, seeing thou thyself hast instructed them against thee? shall not sorrows take hold of thee, as of a woman in travail?

22 Och om du i dino hjerta säga ville: Hvarföre vederfars mig dock sådant? för dina många missgerningars skull är din blygd upptäckt, och din ben blottad.

And if thou say in thine heart, Wherefore are these things come upon me? for the greatness of thine iniquity are thy skirts discovered, and thy heels suffer violence.

23 Kan ock en Ethioper förvandla sina hud, eller en parde sina fläckar? Så kunnen I ock något godt göra, efter I ondt vane ären.

Can the Ethiopian change his skin, or the leopard his spots? then may ye also do good, that are accustomed to do evil.

24 Derföre vill jag; förskingra dem likasom strå, det för vädrena uti öknene drifvet varder.

Therefore will I scatter them, as the stubble that passeth away, by the wind of the wilderness.

25 Det skall vara din lön och din del, som jag dig tillmätit hafver, säger Herren; derföre, att du mig förgätit hafver, och förtröste uppå lögn.

This is thy lot, the portion measured unto thee from me, saith the LORD; because thou hast forgotten me, and trusted in falsehood.

26 Så vill jag ock högt upptäcka dina blygd, att man dina skam väl se skall.

Therefore will I also discover thy skirts upon thy face, and thy shame shall appear.

27 Förty jag hafver sett ditt horeri, dina kättjo, ditt oförskämda boleri: ja, din styggelse både på högom och på åkrom; ve dig, Jerusalem; när vill du dock någon tid renad varda?

I have seen thine abominations, even thine adulteries, and thy neighings, the lewdness of thy whoredom, on the hills in the field. Woe unto thee, O Jerusalem! thou wilt not be made clean; how long shall it yet be?