Jeremia 12
1 Herre, om jag än med dig ville till rätta gå, så behåller du dock rätten; likväl måste jag tala med dig om rätten: Hvi går dem ogudaktigom så väl, och de föraktare hafva allahanda nog?
PONO no oe, e Iehova, i ko'u wa e paio aku ai me oe; aka, e kamailio aku no au ia oe ma ka hooponopono ana. No ke aha la e pomaikai ai ka aoao o ka poe hewa? E maluhia anei ka poe hana ma ka wahahee nui loa?
2 Du planterar dem, att de rota sig, och växa, och bära frukt; du låter dem mycket tala om dig, och du näpser dem intet.
Ua kauu no oe ia lakou, oia, ua kolo ko lakou aa; ke ulu nei no lakou, oia, ke hua mai nei lakou i ka hua; ua kokoke no oe i ko lakou waha, ua loihi aku nae mai ko lakou naau aku.
3 Men mig, Herre, känner du, och ser mig, och pröfvar mitt hjerta för dig; men dem låter du gå fri, likasom får, att de skola slagtade varda; och skonar dem, på det de skola dräpne varda.
Aka, o oe e Iehova, ke ike mai nei no oe ia'u; ua nana mai no oe ia'u, ua hoao mai oe i ko'u naau ma ou la. E hookaawale oe ia lakou, e like me na hipa no ke kaluaia, a e hoomakaukau hoi ia lakou no ka la o ka pepehi ana.
4 Huru länge skall dock landet stå så jämmerliga, och gräset på markene allestäds borttorkas för inbyggarenas ondskos skull, att både djur och foglar der intet mer äro? Ty de säga: Ja, han vet mycket huru oss gå skall.
Pehea la ka loihi o ke kumakena ana o ka aina, a me ka mae wale ana o na laalaau o ke kula, no ka hewa o ka poe e noho ana maloko? Ua laweia'ku na holoholona, a me na manu; no ka mea, olelo no lakou, Aole ia e ike mai i ko makou hopena.
5 Om de göra dig plats, som till fot gå, huru vill dig gå, då du med resenärer löpa skall? Och om du söker efter säkerhet uti de lande der frid är, hvad vill då med dig varda vid den högmodiga Jordanen?
Ina i holo pu oe me ka poe hele wawae, a ua hoomaloeloe mai lakou ia oe, pehea la e hiki ai ia oe ke kukini me na lio? A ina hilinai oe ma ka aina malu, pehea la oe e hana'i maloko o ka nani o Ioredane?
6 Ty dine bröder, och dins faders hus förakta dig ock, och ropa Jadut öfver dig; derföre tro du dem intet, om de än tala vänliga med dig.
No ka mea, o kou poe hoahanau, o ko ka hale o kou makuakane, oia, ua hana hoopunipuni mai iakou ia oe; a ua hea aku mamuli ou me ka leo nui; mai manaoio aku ia lakou, ina paha lakou e olelo mai i na olelo malimali ia oe.
7 Derföre hafver jag måst öfvergifva mitt hus, och fly mitt arf, och gifva mina älskeliga själ uti fiendahand.
Ua haalele au i ko'u hale, a ua waiho aku au i ko'u aina hooili: a ua haawi aku hoi au i ka mea a kuu uhane i aloha nui ai iloko o ka lima o kona poe enemi.
8 Mitt arf är mig vordet såsom ett lejon i skogenom, och ryter emot mig; derföre är jag thy harmse vorden.
Ua like ko'u aina hooili ia'u me ka liona iloko o ka ululaau. Uwo ku e mai oia ia'u. Nolaila i ukiuki aku ai au ia ia.
9 Mitt arf är såsom en spräklot fogel, om hvilken foglarna församla sig; upp, och församler eder, all djur på markene; kommer och äter.
He hiena hae ko'u aina hooili ia'u; a hae mai ia ia na mea a pau e puni ana. E hele mai oukou, e akoakoa mai, e na holoholona a pau o ke kula, no ka ai aku.
10 Månge herdar hafva förderfvat min vingård, och förtrampat min åker; de hafva gjort min sköna åker till en öken; de hafva gjort honom öde.
Ua nui na kahu i anai aku i ko'u pawaina. ua hahi lakou i ko'u aina, ua hoolilo lakou i ko'u wahi maikai, i waonahele neoneo.
11 Jag ser allaredo, huru jämmerliga han förödd är; ja, hela landet är öde; men ingen vill läggat uppå hjertat.
Ua anai lakou ia wahi, a no kona neoneo, ua uwe mai oia ia'u; au anaiia ka aina a pau, no ka mea, aohe kanaka i manao ma ka naau.
12 Ty de förderfvare komma öfver alla högar i öknene, och Herrans frätande svärd ifrå den ena landsens ända intill den andra; och intet kött skall frid hafva.
Ua hiki mai ka poe luku maluna o na wahi kiekie a pau o ka waonahele; no ka mea, e luku aku no ka pahikaua o Iehova, mai kekahi kukulu o ka aina a i kekahi kukulu o ka aina; aohe io e maluhia ana.
13 De så hvete, men tistel skola de uppskära; de göra sig omak nog, men de skola intet nyttjat; de skola icke glädjas af sinom årsväxt, för Herrans grymma vredes skull.
Ua lulu lakou i ka hua palaoa, aka, e hooiliili no lakou i kakalaioa. Ua hoeha lakou ia lakou iho, aole nae ia he mea e pomaikai ai: a e hilahila auanei lakou i na mea i loaa'i ia oukou, no ko Iehova huhu nui.
14 Detta säger Herren emot alla mina onda grannar, som antasta den arfvedel som jag mino folke Israel utskift hafver; si, jag skall rycka dem utu deras land, och taga Juda hus midt ut ifrå dem.
Penei ka olelo ana mai a Iehova, no ko'u poe hoalauna hewa, ka poe i pa mai i ka hooilina a'u i, hooili aku ai na ko'u poe kanaka o ka Iseraela; Aia hoi, e lawe no wau ia lakou, mai ko lakou aina aku, a e lawe aku hoi au i ko ka hale o Iuda, mai waena aku o lakou.
15 Och när jag hafver uttagit dem, skall jag åter förbarma mig öfver dem, och skall låta hvar och en komma till sin arfvedel, och till sitt land igen.
A mahope iho o ko'u lawe ana aku ia lakou, alaila, e hoi hou no wau, a e aloha aku ia lakou, a e hoihoi hou mai ia lakou i kela kanaka, i keia kanaka i kona aina hooili, a i kela kanaka keia kanaka i kona aina iho.
16 Och det skall ske, om de lära af mitt folk, att de svärja vid mitt Namn: Så visst som Herren lefver; lika som de tillförene hafva lärt mitt folk svärja vid Baal, så skola de uppbyggas ibland mitt folk.
A e hiki mai no hoi keia, ina e ao ikaika lakou i na aoao o ko'u poe kanaka, e hoohiki ma ko'u inoa, Ke ola la no o Iehova; e like me lakou i ao ai i ko'u poe kanaka e hoohiki ma Baala; alaila, e kukulu hou ia lakou iwaenakonu o ko'u poe kanaka.
17 Men om de icke höra vilja, så skall jag det folket utrycka, och förgöra det, säger Herren.
Aka, ina aole lakou e malama mai, alaila, e uhuki loa wau, a e anai loa aku i kela lahuikanaka, wahi a Iehova.
