Jeremia 10
1 Hörer hvad Herren säger till eder, I af Israels hus.
E HOOLOHE mai oukou i ka olelo a Iehova e olelo mai nei ia oukou, e ko ka hale o ka Iseraela.
2 Detta säger Herren: I skolen icke lära Hedningarnas sätt, och skolen intet frukta eder för himmelens tecken, såsom Hedningarna frukta.
Ke olelo mai nei o Iehova penei. Mai ao oukou i ka aoao o ko na aina e; a mai makau hoi oukou i na ouli o ka lani; no ka mea, ua makau ko na aina e ia lakou.
3 Ty Hedningarnas gudar äro icke utan fåfängelighet; de hugga ett trä i skogenom, och mästaren gör det till med en yxa;
No ka mea, o na aoao o na kanaka, he lapuwale ia; no ka mea, kua no kekahi i ka laau ma ka ulu laau me ke koi lipi, o ka hana hoi a ka paahana.
4 Och pryder det med silf och guld, och fäster det vid, med naglar och hamrar, att det icke omkullfalla skall.
A kahiko no lakou ia mea i ke kala a me ke gula; hoopaa no lakou ia mea i ke kui hao, a me na hamare, i kulaualana ole ia.
5 Sådant är nu intet annat, än öfverdragna stodar; de kunna intet tala; så måste man ock bära dem; ty de kunna intet gå. Derföre skolen I intet frukta eder för dem; förty de kunna hvarken hjelpa eller stjelpa.
Ku pono no lakou, e like me ka laau pama, aole nae i olelo; he oiaio no, ua kaikaiia lakou, no ka mea, aole hiki ia lakou ke hele. Mai makau ia lakou, no ka mea, aole hiki ia lakou ke hana mai; i ka hewa, aole hoi iloko o lakou ke hana i ka maikai.
6 Men dig, Herre, är ingen lik; du äst stor, och ditt Namn är stort, och du kan det bevisa med gerningarna.
Aohe mea like me oe, e Iehova: ua nui oe, ua kaulana hoi kou inoa no ka maua.
7 Ho skulle icke frukta dig, du Hedningarnas Konung? Dig skall man ju lyda; ty ibland alla Hedningarnas visa, och i all Konungarike, är ingen din like.
Owai ka mea makau ole ia oe e ke Alii o na ainai? No ka mea, ku pono ia ia oe; no ka mea, iwaena o ka poe akamai a pau o na aina, a iloko hoi o ko lakou aupuni a pau, aohe mea like me oe.
8 De äro allesamman dårar och galne; ty ett trä måste ju vara en platt fåfäng Gudstjenst.
Ua like io no lakou me na holoholona, ua lapuwale hoi; o ka naauuo o ka poe lapuwale, he pauku laau ia.
9 Silfskifvor förer man till på hafvet; guld ifrån Uphas, af mästare och guldsmeder beredt; gult silke och purpur kläder man uppå dem, och äro alltsammans slöga, mäns verk.
Ua laweia mai na papa kala, mai Taresisa mai. a o ke gula hoi, mai Upaza mai, ka hana a ka paahana, a ka lima hoi o ka mea hoohehee kala. He poni uliuli, a he poni ulaula ko lakou lole; o ka hana hoi a ka poe akamai oia mau mea a pau.
10 Men Herren är en rätt Gud, en lefvandes Gud, en evig Konung; för hans vrede bäfvar jorden, och Hedningarna kunna icke fördraga hans trug.
Aka o Iehova no ke Akua oiaio, oia ke Akua ola, o ko alii mau loa hoi. E haalulu auanei ka honua i kona ukiuki, aole hoi e hiki i na lahuikanaka ke hoomanawanui i kona inaina.
11 Så säger nu alltså till dem: De gudar, som himmel och jord icke gjort hafva, förgånge af jorden, och under himmelen.
Penei oukou e olelo ai ia lakou, O na'kua i hana ole i na lani, a me ka honua, e make auanei lakou, mai ka honua aku, a mailalo aku hoi o keia mau lani.
12 Men han hafver gjort jordena genom sina kraft, och verldenes krets beredt genom sina vishet; och utsträckt himmelen genom sitt förstånd.
Ua hana no oia i ka honua i kona mana, a ua hookumu hoi i ke ao nei i kona akamai, a ua hoopalahalaha ae i na lani i kona naauao.
13 Då han dundrar, så är mycket vatten under himmelen, och drager upp dimbona ifrå jordenes anda; han gör ljungelden i regnet, och låter vädret kommer ifrå hemlig rum.
I ka pane ana o kona leo, ua nui loa na wai ma na lani, oia hoi ka inea i pii aku ai ka mahu, mai na kukulu aku o ka honua; naua no i hana na uwila, a me ka ua, a hoopuka mai oia i ka makani, mai kona waihona mai.
14 Alla menniskor äro dårar med sine konst, och alle guldsmeder stå med skam med sin beläte; ty deras beläte äro bedrägeri, och hafva intet lif.
Me he holoholona la kela kanaka, keia kanaka ma ka ike; hilahila hoi na mea hoohehee kala a pau no ke akuakii, no ka mea, he mea wahahee kona kii i hooheheeia, aohe hanu iloko o lakou.
15 Det är alltsammans ett fåfängt och bedrägeligit verk; de måste förgås, då de hemsökte varda.
He lapuwale lakou, he hana na ka wahahee; i ko lakou wa e hoopaiia mai ai, e make no lakou.
16 Men sådan är icke han, som Jacobs lott är; utan han är den som all ting skapat hafver, och Israel är hans arfvedel; han heter Herren Zebaoth.
Aole i like ka hooilina o Iakoba me lakou; no ka mea, nana no i hana na mea a pau; a o ka Iseraela hoi ke kookoo o koua hooilina; o Iehova o ua kaua kona inoa.
17 Tag din handel bort utu landena, du som bor i den fasta ( staden ).
E lawe nui i kou waiwai, mai ka aina aku, e ka mea noho ma ka pakaua.
18 Ty så säger Herren: Si, jag skall i denna resone bortslunga landsens inbyggare, och så plåga dem, att de det känna skola.
No ka mea, ke olelo mai nei o Iehova peneia, Aia hoi, e maa aku no wau i ka poe noho ma ka aina, i ka maa hookahi ana, a e hoopilikia ia lakou, a pela o loaa ia lakou.
19 Ack! min jämmer och hjertans sorg; men jag tänker, att det är min plåga; jag måste lida henne.
Auwe au i kuu eha! ua nui loa ko'u hahauia, aka, i iho la au, He oiaio, he kaumaha keia, e hoomanawanui nae au ia.
20 Mitt tjäll är förstördt, och all min tåg äro sönder; min barn äro borto, och icke mer för handene; ingen upprättar min hyddo igen, och mitt tjäll slår ingen upp igen.
Ua wawahiia ko'u halelewa, a ua moku hoi ko'u mau kaula a pau. Ua hele aku ka'u mau keiki, mai o'u aku nei, a ua ole lakou: aohe mea i koe nana e hohola hou i ko'u halelewa, a e kukulu i ko'u mau paku.
21 Ty herdarna äro till dårar vordne, och fråga intet efter Herran; derföre kunna de ock intet rätt lära, utan förskingra hjorden.
Ua lilo na kahu i mea e like me na holoholona, aole hoi i imi ia Iehova; nolaila, aole lakou e pomaikai; a e hoopuehu liilii ia ka lakou poe hipa a pau.
22 Si, ett rykte kommer, och ett stort bäfvande af det landet norrut, att Juda städer skola ödeläggas, och till drakaboningar varda.
Aia hoi, ua hiki mai ka leo o ka lono, he haunaele nui, mai ka aina akau mai, i mea e lilo ai na kulanakauhale o ka Iuda i neoneo, i noho ana hoi no na ilio hihiu.
23 Jag vet, Herre, att menniskones väg står icke till henne; och det står i ingens mans magt, huru han vandra eller sin gång styra skall.
E Iehova, ua ike no au, aole iloko o ke kanaka kona aoao iho; aole no ke kanaka hele ke alakai i kona mau kapuwai iho.
24 Näps mig, Herre, dock med måttelighet, och icke uti dine grymhet; på det du icke skall platt göra mig till intet.
E Iehova, e paipai mai oe ia u, ma ka pono nae, aole ma kou ukiuki, o hooki loa mai oe ia'u.
25 Men gjut dina vrede ut öfver Hedningarna som intet känna dig, och öfver de slägte som intet åkalla ditt Namn: ty de hafva uppfrätit och uppsvulgit Jacob; de hafva gjort en ända med honom, och hans boning förödt.
E ninini oe i kou ukiuki maluna o ko na aina e, ka poe ike ole ia oe, a maiuna o na ohana i hea ole i kou inoa; no ka mea, ua ai lakou ia Iakoba, a ua hoopau ia ia, a oki loa, a ua hooneoneo i kona wahi i noho ai.
