< Jakobsbrevet 1 >

1 Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
Yakobo mmanda ba Nnongo ni Ngwana witu Yesu Kristu, kwa makabila komi ni ibele gagatawanyike, salaam.
2 Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
Mubalange kwamba pulaika muno, alongo bango mwanakamupeta mumatatizo ga kila aina.
3 Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
mutange panga ipalilwa imani yinu ipalae pumiliya.
4 Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
Muleke pumilia ili mwikamilishe kasi yake, ili muweze komala kikamilipu, bila pungukiwa ni loloti.
5 Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
Lelo mana mundu kati yinu apala hekima ailobe kuoma kwa Nnongo, ywembe piya kwa wakati ni bila benda kwa boti babannoba, na apala kwapeya kwa hekima.
6 Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
Lakini mulobe kwa imani, bila shaka, kwa mana ywembe ywabile ni shaka ni kati mawimbi mubahari, tolelwa na upepo notaikuilwa kuno ni kuno.
7 Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
Kwa hakika mundu ywoo kana aweze panga apala pokelelwa likowe lyake mboka kwa Ngwana;
8 En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
Mundu yoo ai'na nia ibele, imara kwaa mundela yake yoti.
9 Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
Mwalongo maskini apalikwa kwipuna kwa yima kwake kunani,
10 Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
Muda wowo mwalongo tajiri kwo nyenyekea kwake, kwa mana alwambokeka kati liloba lya mmende lya mung'unda mwapetaa.
11 Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
Lisoba lilwapita na lyoto liyotinia yumea michee, na lisoba tomboka n goloka kwake waha. Nganyonyo bandu matajiri bapilya muliyengo lyabe.
12 Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
Atibarikiwa mundu yolo ywapumilia majaribu, na mwana baada ya shinda jaribu lee, apala pokya taji ya ukoto, yaibile itiahidiwa kwa balo babampindile Nnongo.
13 Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
Mundu ywoywoti apalikwa kwaa baya paajaribiwa, “Jaribu leni liboka kwa Nnongo,” kwa mana Nnongo ajaribiwa kwaa ni ubou, ni Nnongo mwene amjaribu kwaa yeyoti.
14 Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
Kila mundu ujaribiwa ni tamaa yake mbaya yaimshawishi ni kummuta kunanipa.
15 Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
Baada ya sambi potwa ndumbo sambi loelekwa, ni yolo sambi komala muno muno, yomokya kwake ni kiwo.
16 Farer icke ville, mine käre bröder.
mwalongo bango mwapendwa, kana mukongelwe.
17 All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
Kila zawadi inoyite ni kila zawadi yabile kamilifu iboka kunani, iuluka pae kuoma kwa Tate ba nuru, Habadilika kwaa kamwe kati kiwili mwakibadilika.
18 Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
Nnongo atikuchawa kutupeya twenga ukoti pitya Neno lya ukweli, ili tuwese kuba ubelekwi wa kwanza nkati ya iumbe yake.
19 Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
Mutangite lee, mwalongo bango, Kila yumo apalikwa abe mwepesi wo yowa, nga mwepesi kwaa longela wala kasilika.
20 Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
Kwa mana hasira ya mundu yaweza kwaa kupanga haki ya Nnongo.
21 Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
kwa nyo mubeke kutalu uchapu wa sambi ni ubaya woti wabile sehemu yoyoti, na kwa nyenyekea mulipoki likowe lyalipendilwe nkati yinu, ambalo libile ni uwezo wokoa roho yinu.
22 Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
Mulikengame likowe kana muliyowe bai. mwikonga nafsi yinu mwabene.
23 Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
Kwa mana kati yoyoti ywaliyowa likowe bila kulipangya kazi ni sawa ni
24 Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
mundu ywailola kuminyo yake halisi mu'kilolo. Aitasimini kuminyo yake, na kuboka na baada ya muda mwipi libalya mwaabile.
25 Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
Lelo mundu yoo ywailola kwo uangalifu saliya toti, saliya huru no yendelya kuiheshimu, kana iakamwi kwa sababu ywembe ywa mundu wo'sahau, mundu yoo alowa barikiwa mana aipangite.
26 Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
Mana mundu yeyoti alwawasa mwene panga ni mundu wa dini, lakini awesa kwaa kuutawala lulemi lwake, haukonga mwoyo wake ni dini yake ni yabule.
27 Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
Dini yaibile safi ni iharibike kwaa nnonge ya Nnongo witu ni Tate nga yee: kuasaidia yatima ni ajane mu'mateso yabe, no kuilinda mwene ni ufisadi wa dunia.

< Jakobsbrevet 1 >