< Jakobsbrevet 1 >

1 Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
Kai Jem, Cathut hoi Bawipa Jisuh Khrih e san lah kaawm e ni talai van kho tangkuem kâkayei e Isarel miphun hlaikahni touh koe ca na patawn awh.
2 Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
Ka hmaunawnghanaw, nangmouh ni tanouknae a phunkuep na kâhmo awh navah lunghawinae lah doeh ao tie lah pouk awh.
3 Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
Bangkongtetpawiteh, nangmae yuemnae hah tanouknae ni panguepnae a tâco sak tie panuek awh.
4 Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
Nangmouh teh khire laipalah na roung awh teh, na kuep awh nahan, panguep awh.
5 Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
Nangmouh thungvah, lungangnae ka panki e awm pawiteh, phuenang laipalah tami pueng pasai laipalah kapoekung Cathut koe het naseh. Het pawiteh poe lah ao han.
6 Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
Hatei, oupvoutnae lungthin tawn laipalah yuemnae hoi na het pawiteh na hmu han. Oupvoutnae lungthin ka tawn e tami teh kahlî ni tuicapa a thaw sak e hoi doeh a kâvan.
7 Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
Hot patetnaw teh, Cathut ni na poe han tie roeroe pouk na hanh seh.
8 En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
Hot patet e tami teh a lungthin a samphei teh a sak e hnonaw pueng dawk ka cak hoeh e lah ao.
9 Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
Ayâ ni a hnephnap e tami teh Cathut ni a tawm nah a lunghawi seh.
10 Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
Ka tawnta e tami teh Cathut ni a bo sak torei teh a lunghawi seh. Hatdawkvah, ka bawi tangrengnaw teh kahrawng kaawm e a pei ka sarut e patetlah a sarut han.
11 Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
Kanî a tâco teh khumbei ni a pei a kamyai sak teh a sarut, a kamhlawngnae hai a rawk. Hot patetvanlah, amae tawnta hnopai a tawng lahun navah a kamyai teh ouk a kahma.
12 Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
Tanouknae hah ka panguep e teh, a yawhawi. Bangkongtetpawiteh, tanouknae a tâco toteh, Bawipa kalungpatawnaw koe lawk kam pouh e hringnae bawilukhung a hmu han.
13 Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
Tacueknae ka kâhmo e ni, Cathut ni na tacuek telah tet nahanh seh. Bangkongtetpawiteh, hawihoehnae ni Cathut teh tacuek thai hoeh. Cathut nihai apipatet hai tacuek boihoeh.
14 Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
Tami teh mae hounlounnae dawk doeh tacueknae kâhmo awh teh, tacueknae dawk ouk bo awh.
15 Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
Hat toteh, hounlounnae ni, a vawn teh yonnae hah a khe. Yonnae a roung teh, duenae a tâcokhai.
16 Farer icke ville, mine käre bröder.
Ka lungpataw e ka hmaunawnghanaw pouk payon awh hanh.
17 All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
Kahawi hoi kakuep e poehnonaw pueng teh angnae apa koehoi ka tho e doeh. Cathut teh nâtuek hai kâthung hoeh. Kampuen thai e a tâhlip hai awmhoeh.
18 Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
Bawipa ama ni a sak e pueng dawkvah, maimouh hah aluepaw lah na o sak teh, a ngainae patetlah lawkkatang lawk lahoi maimouh teh na khe sak toe.
19 Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
Ka lungpataw e hmaunawnghanaw, hothateh pahnim awh hanh. Apihai thainae koe lateh, a hue karang e lah awm awh. Lawk deinae hoi lungkhueknae koe lah teh ka hnawng e lah awm awh.
20 Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
Tami e lungkhueknae ni Cathut lannae heh tâcawt sak hoeh.
21 Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
Hatdawkvah kakhin e nuencangnaw puenghoi kahawihoehe kaisuenae pueng tâkhawng awh. Nangmae lungthin muitha ka rungngang thai e, nathung patûe lah kaawm e Cathut lawk hah lungdo lungnemnae lahoi dâw awh.
22 Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
A lawk thai teh a khout toe telah namahoima kâdum awh hanh. A lawk dawk ka tawk e lah awm awh.
23 Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
A lawk ka tarawi hoeh e tami teh hlalang dawk a minhmai ka kâkhen e hoi a kâvan.
24 Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
Kahawicalah a kâkhet teh a cei hnukkhu, amae meilam bang hoi maw ka kâvan tie tang a pahnim.
25 Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
Hateiteh, hloutnae kâlawk dawk kahawicalah ka khen niteh ka tarawi e teh, a thai teh pahnim laipalah ka tawk e lah ao. Ahnimouh teh tawksaknae dawk yawhawinae a hmu han.
26 Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
Tami buet touh ni kai teh a lawk ka tarawi e lah ka o telah a pouk han ei, a lai hah uk thai laipalah, amahoima kâdum pawiteh, ahnie bawknae e teh ahrawnghrang lah ao.
27 Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
Pa Cathut e hmalah kathounge hoi ka khinhoehe bawknae teh, roedengnae ka kâhmo e naranaw hoi lahmainunaw khetyawtnae, talaivan khinnae hoi thoung nahanelah, mahoima kâkhetyawtnae naw hah doeh.

< Jakobsbrevet 1 >