< Jakobsbrevet 5 >
1 Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver edor uselhet, som eder öfverkomma skall.
Atûn, nangni mineingei, ke he rangâi roi! Nin chunga dûktongnangei ahong tung rang sikin chapin inrum roi!
2 Edre rikedomar äro förruttnade; edor kläder äro uppäten af mal.
Nin rochonngei hah asiet suo zoia, nin puonngei khom leidân asâk suo zoi.
3 Edart guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall uppäta edart kött såsom en eld. I hafven församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.
Nan rângkachak le nin sumdârngei hah thîr êkin apholom suo zoia, ha thîr êk hah nangni doia rietpuipu nîng a ta, nin taksa hah meikâng angin sâk minmang atih. Hi sûn nûktakngeia hin rochon nin bûm ani.
4 Si, arbetarenas lön, som edart land afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå haft hafven, ropar; och deras rop, som afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths öron.
Nin loia sintho ngâi mingei an rathamanngei pêk ngâi mak chei. An chiernangei hah rangâi roi! Nin bu mintûppu ngei, chapnangei hah Pumapa Râtinchung, Pathien kuorngeia atung zoi ani.
5 I hafven lefvat i kräselighet på jordene, och haft edra vällust, och uppfödt edor hjerta, såsom på en slagtedag.
Hi pilchunga nin ringnun hin inchêktak le hoiinhâitakin nin om ani. Thatni sûna rangin nangni nanâkin lênvâi minmar nin ni.
6 I hafven dömt och dödat den rättfärdiga, och han hafver eder intet emotståndit.
Minchâinaboi mingei asiemintumin nin thata, nikhomrese anni chu nangni khan mak ngei.
7 Så varer nu tålige, käre bröder, intill Herrans tillkommelse. Si, åkermannen väntar efter den kosteliga jordenes frukt, tåleliga bidandes, så länge han får ett morgonregn och aftonregn.
Hanchu, ka lâibungngei le sarnungei, Pumapa juong nôk mâka tuongdiertakin om roi. Vêng ta u, loithopungei hah idôra tuongdiertie mo an ni, an loia han mara lûttak amusuo pe ngei mâka chu sâl ruotui le zar ruotui tuongdiertakin an ngâk tit ngâi ani.
8 Så varer ock I tålige, och styrker edor hjerta; ty Herrans tillkommelse är när.
Nangni khom nin tuongdier ngêt rang ani. Nin sabeinangei hah dar minsâng roi, Pumapa juong nôkna rang nikhuo hih anâi zoi sikin.
9 Sucker icke, käre bröder, emot hvarannan, på det I icke varden fördömde. Si, domaren är för dörrene.
Masikin, ka lâibungngei le sarnungei, Pathien'n nin chungroi a jêk loina rangin inkhat le inkhat indoiin inchierkhum inlôm no roi. Roijêkpu hih anâi zoi, inlang rangin ânzoisai kêng ani zoi.
10 Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse, till bedröfvelse och tålamod, hvilke talat hafva i Herrans Namn.
Ka lâibungngei le sarnungei, Pumapa riminga thurchi misîr ngâi dêipungei hah riettit roi. An dûktuongna le tuongdierna hah dierna chang minennangei anghan lâk roi.
11 Si, vi hålle dem saliga, som lidit hafva. Jobs tålamod hafven I hört, och Herrans ända hafven I sett; ty Herren är barmhertig, och en förbarmare.
An lei dier sikin satvurna an chang tiin ei koi ngei ani. Job tuongdiertie hah nin rieta, male amongnataka kho angin mo Pumapa'n satvurna a pêk khom nin riet. Pumapa chu mulungjûrpuina le lungkhamna sip ani sikin.
12 Öfver all ting, mine bröder, svärjer icke, hvarken vid himmelen, eller vid jordena, eller någon annan ed. Men edor ord skola vara: Ja, ja, Nej, nej; på det I icke skolen falla uti skrymteri.
Mangei chung nâma han, ka lâibungngei le sarnungei, chonginkhâmna nin tho zora khomin, invân dênin mo, philchung dênin mo, aninônchu neinun dangngei dênin mo, khomâkinsâmna mang no roi. Anin chu “Ani” vai ti ungla, aninôn chu, “Nimak” vai ti roi, hanchu Pathien roijêkna nuoia hong om no tunui.
13 Lider någor ibland eder bedröfvelse; han bedje. Är någor vid godt mod, han sjunge psalmer.
Nin lâia intak tuong mo nin om? Chubaitho rese ngei. Arâisân mo nin om? Minpâkna lâtho rese ngei.
14 Är någor sjuk ibland eder, han kalle till sig Presterna i församlingene, och låte dem bedja öfver sig, och smörja med oljo uti Herrans Namn.
Mi damloi mo an om? Koiindang upangei koi senla ngei, anni han Pumapa rimingin an chunga olive sariek polin anni rangin chubaitho pe rese ngei.
15 Och trones bön skall hjelpa den sjuka, och Herren upprättar honom; och om han är stadd i synder, varda de honom förlåtna.
Ma taksônna chubaithona han damloi ngei hah dam an ta; Pumapa'n taksa damna pêk nôk ngei a ta, male nunsie an lei tho ngei khom hah ngâidamin om an tih.
16 Bekänner inbördes synderna, den ene dem andra, och beder för eder inbördes, att I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans bön förmår mycket, der hon allvar är.
Masikin, dama nin om theina rangin inkhat le inkhat kôm nin sietna phuong inlôm ngâi ungla, inkhat le inkhat rang chubaitho pe inlôm ngâi roi. Mi sa chubaithona chu sinthotheina ranak adôn ok ngâi ani.
17 Elias var en menniska såsom vi, och han bad ena bön, att det icke skulle regna; och det regnade ock intet på jordena, i tre år och sex månader.
Elijah hah eini ngei jâtdên anghan miriem ani. Ruo juong loina rangin ningsietakin chubai a thoa, male philchunga kum thum inang chu ruo juong mak.
18 Och bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden bar sin frukt.
Voikhat chubai a tho nôka, invânin a ruo aminjuong nôka hanchu pilchungin amarangei a musuo nôk zoi ani.
19 Käre bröder, om någor ibland eder fore vill ifrå sanningen, och någor omvände honom;
Ka lâibungngei le sarnungei, nin lâia tumakhatin chongtak renga ânvâi inmanga, midang inkhatin a hong tuong mikhîr nôkin chu,
20 Han skall veta, att den der omvänder en syndare af hans vägars villo, han frälsar ena själ ifrå döden, och skyler all öfverträdelse.
mahi riettit roi: tukhom mi nunsie a lampui dikloi renga amapa hah aninônchu amanu hah a hong mehei nôkpu han ma mi nunsie ratha hah thina renga sanminring a ta, sietna tamtak chungroia ngâidamna mintung atih.