Jakobsbrevet 5
1 Nu väl, I rike, gråter, och tjuter öfver edor uselhet, som eder öfverkomma skall.
E HELE oukou, e ka poe waiwai, e uwe oukou me ka aoa aku no na ehaeha e kau mai ana maluna o oukou.
2 Edre rikedomar äro förruttnade; edor kläder äro uppäten af mal.
Ua popopo ko oukou waiwai, ua pau hoi ko oukou kapa aahu i ka mu.
3 Edart guld och silfver är förrostadt, och deras rost skall vara eder till vittnesbörd, och skall uppäta edart kött såsom en eld. I hafven församlat eder ägodelar i yttersta dagarna.
Ua aiia e ka popo ko oukou gula, a me ko oukou kala; he hoike ka popo o ia mau mea no oukou, a e ai aku i ko oukou io me he ahi la. Ua hoiliili oukou no na la mahope.
4 Si, arbetarenas lön, som edart land afbergat hafva, hvilken I dem svikliga ifrå haft hafven, ropar; och deras rop, som afbergade, är inkommet i Herrans Zebaoths öron.
Aia hoi, o ka uku o ka poe hana nana i hoiliili ai ma ka oukou mau mahinaai i paa hewa ia oukou, ke kahea aku nei ia; a o ke kahea ana o ka poe hoiliili, komo ae la ia iloko o na pepeiao o ka Haku Sabaota.
5 I hafven lefvat i kräselighet på jordene, och haft edra vällust, och uppfödt edor hjerta, såsom på en slagtedag.
Ua noho lealea oukou ma ka honua me ke kuulala loa: ua kupalu oukou i ko oukou naau no ka la e make ai.
6 I hafven dömt och dödat den rättfärdiga, och han hafver eder intet emotståndit.
Ua hoohewa oukou me ka pepehi aku hoi i ka mea pono; aole oia i pale aku ia oukou.
7 Så varer nu tålige, käre bröder, intill Herrans tillkommelse. Si, åkermannen väntar efter den kosteliga jordenes frukt, tåleliga bidandes, så länge han får ett morgonregn och aftonregn.
I nui ke aho, e na hoahanau, a hiki mai ka Haku. Eia hoi, ke kakali nei ka mahiai i ka hua ohaha o ka honua, e hoomanawanui ana ma ia mea a hiki mai ke kuaua mua a me ke kuaua hope.
8 Så varer ock I tålige, och styrker edor hjerta; ty Herrans tillkommelse är när.
E ahonui no hoi oukou, e hooikaika i ko oukou naau; no ka mea, ua kokoke mai ka hiki ana mai o ka Haku.
9 Sucker icke, käre bröder, emot hvarannan, på det I icke varden fördömde. Si, domaren är för dörrene.
E na hoahanau, mai ohumu aku kekahi i kekahi, o hoohewaia mai oukou. Eia hoi, ke ku mai nei ka lunakanawai ma ka puka.
10 Tager, mine bröder, Propheterna för efterdömelse, till bedröfvelse och tålamod, hvilke talat hafva i Herrans Namn.
E na hoahanau o'u, e hoomanao oukou i ka poe kaula i olelo mai ai ma ka inoa o ka Haku, ia lakou no ka hoomaewaewaia, a me ke ahonui.
11 Si, vi hålle dem saliga, som lidit hafva. Jobs tålamod hafven I hört, och Herrans ända hafven I sett; ty Herren är barmhertig, och en förbarmare.
Aia hoi, ke kapa nei kakou i ka poe hoomanawanui, he pomaikai. Ua lohe oukou i ka hoomanawanui ana o Ioba, a ua ike oukou i ka ka Haku hope; ua lokomaikai nui ka Haku me ke aloha mai.
12 Öfver all ting, mine bröder, svärjer icke, hvarken vid himmelen, eller vid jordena, eller någon annan ed. Men edor ord skola vara: Ja, ja, Nej, nej; på det I icke skolen falla uti skrymteri.
He oiaio hoi, e na hoahanau o'u, mai hoohiki ino iki, aole i ka lani, aole i ka honua, aole hoi ma na hoohiki e ae: aka, e hoolilo i ko oukou ae i ae io, a me ko oukou hoole, i ole io; o haule oukou i ka hoohewaia mai.
13 Lider någor ibland eder bedröfvelse; han bedje. Är någor vid godt mod, han sjunge psalmer.
I ehaeha anei kekahi o oukou? e pule oia; a i hauoli anei kekahi? e himeni aku ia.
14 Är någor sjuk ibland eder, han kalle till sig Presterna i församlingene, och låte dem bedja öfver sig, och smörja med oljo uti Herrans Namn.
Ina he mai ko kekahi o oukou, e kii aku oia i ka poe lunakahiko o ka ekalesia; a e pule lakou maluna ona, me ka hamo ana ia ia i ka aila ma ka inoa o ka Haku,
15 Och trones bön skall hjelpa den sjuka, och Herren upprättar honom; och om han är stadd i synder, varda de honom förlåtna.
A o ka pule o ka mauaoio, e hoola no ia i ka mea mai, a na ka Haku e hoala mai ia ia; a ina i hana hewa oia, e kalaia mai ia.
16 Bekänner inbördes synderna, den ene dem andra, och beder för eder inbördes, att I helbregda varden; ty ens rättfärdigs mans bön förmår mycket, der hon allvar är.
E hai aku i ko oukou mau hewa kekahi i kekahi, a e pule hoi kekahi no kekahi, i pohala ai oukou. O ka pule ikaika a ke kanaka pono e lanakila nui ia.
17 Elias var en menniska såsom vi, och han bad ena bön, att det icke skulle regna; och det regnade ock intet på jordena, i tre år och sex månader.
He kanaka no o Elia, ua like kona ano me ko kakou, a pule ikaika aku ia, i ua ole mai; aole loa i ua mai ma ka honua i na makahiki ekolu a me na malama keu eono.
18 Och bad åter, och himmelen gaf regn, och jorden bar sin frukt.
A pule hou aku ia, a haawi mai no ka lani i ka ua, a hooulu mai ka honua i kona hua.
19 Käre bröder, om någor ibland eder fore vill ifrå sanningen, och någor omvände honom;
E na hoahanau, ina e hele hewa kekahi o oukou, mai ka oiaio ae, a e hoohuli mai kekahi ia ia;
20 Han skall veta, att den der omvänder en syndare af hans vägars villo, han frälsar ena själ ifrå döden, och skyler all öfverträdelse.
E ike pono oia, o ka mea e hoohuli mai ana i ka mea hewa, mai kona hele hewa ana mai, nana no i hoopakele ae ka uhane i ka make, a nana hoi i hooki i ka hewa he nui loa.
