< Jakobsbrevet 4 >
1 Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?
Nin lâia insuolnangei le inkhalnangei murdi hah kho renga hong suok mo? Nin sûnga insuolna sin bang ngâi ha nin taksa hoina ôinangei renga hong suok ani.
2 I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.
Neinun dôn ranga nin nuomngei man thei mak choia, masikin mi that rang inthoksaiin nin oma; neinunngei nin ôi sabaka, aniatachu man thei mak choia, masikin inkhalin nin insuol ngâi ani. Man ranga nin nuomngei hah Pathien kôm nin ngên loi sikin man ngâi mak chei ani.
3 I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.
Nin ngên zora khomin, nin mulungbôkngei asaloi sikin nin hoiinhâina mang rang neinunngei kêng nin ngên ngâia; masikin nin man ngâiloi ani.
4 I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.
Taksônomloi mingei! Rammuol malinchangpui nuomna hih Pathien râl nina ani tih nin riet loi mo? Tukhom rammuol malinchangpui nuom ngeiin chu anninanâkin Pathien râlngei an chang ngâi ani.
5 Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?
Pathien lekhabu'n, “Ei sûnga Pathien'n ratha a dar hin ôinangei râttak leh asipa,” ti hi dikloi rangin nin mindon mo?
6 Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.
Hannirese Pathien moroina a pêk ngei hih chu manêkin arât uol ani. Pathien lekhabu'n, “Pathien'n ânpâkngei chu a khanna aniatachu rangâiinchinngei chu moroina a pêk ngei ngâi,” ati anghan.
7 Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.
Masikin, Pathien kôm inpêklût roi. Diabol hah khan ungla, male ama chu nangni renga rotpai atih.
8 Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.
Pathien kôm hong nâi ungla, ama khom nangni juong nâi atih. Mi nunsiengei nin kutngei hah rusûk minsâi roi! asarotholngei nin mulungrîlngei minthieng roi!
9 Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.
Beimindong ungla, in-iekin chap roi; nin innuina hah chapnân thûl ungla, nan râisânna hah innguinân thûl roi!
10 Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.
Pumapa makunga nin rangâiminchîn ungla, male nangni a domsâng rang ani.
11 Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.
Ka lâibungngei le sarnungei, inkhat le inkhat inrilsiet no roi. Ni khristien champuingei ni rilsiet, aninônchu an roi ne jêkin chu balam ni rilsieta ne jêk ani. Hanchu Balam ne jêkin chu balam jôm ngâipu nikhâi mak chea, Balam jêkpu kêng ni ni.
12 Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?
Pathien hih vai kêng balampêkpu le roijêkpu ani. Ama vaikêng sanminring thei le minmang thei ani. Nangni nin miriem champui senkhatngei roijêk ngâipu ngei, tumo nin ni angin nan mindon?
13 Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;
Atûn hin ke he rangâi ta u, nangni, “Aviensûn aninônchu nangtûka mini, ma khopuilien han va sêng ei ta, mason kum khat va omin sadâi va tho ei ta, sum va minpung ok rei u,” ti ngâi ngei.
14 Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.
Nin ringna hah nangtûka kho angin mo ahong ni rang luo riet mak chei! Nangni ngei hah meikhu-lit chomolte rangin ahôn langa male ânmang nôk ngâi angin nin ni.
15 För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.
Imo nin ti rang ei tiin chu mahi ani: “Pumapa lungdo anîn chu, damin om ei ta, male ma hih aninônchu maso tho ei tih, nin ti rang ani.”
16 Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.
Aniatachu atûn hin nin inpâka, nin insong ani; ma anga insongnangei murdi hah chu adikloi ani.
17 Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.
Masikin, tukhom asa tho rang riet ngonga tholoipu ngei chu sietna han theiloi an chang ani.