< Jakobsbrevet 4 >
1 Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?
Nyanini izd unu zatu hem a nyimo a shime' A zo uhirsa a nyo imum i zenzeng i mgwei ma je sa izin nikono a nyimo a shi ba.
2 I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.
Izin mgwei maje ikur izinni ba izinnu huza ace nanu ga me ira, ida kem shi ba. Izin kubum nan tikara, uhana ukani ds ki ya kem ba barki daa ya iko ba.
3 I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.
Ya iko daki ya kem ba barki sa izinnu igizo una u zenzeng, in nyara i wuzi katuma barki timum zenzeng tishi me.
4 I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.
Shi ana madini ita shi ba ni ruu na nu unee, uzatu hem uni a hira a Asere? barki ani me vat dee sa ma ribe nironi nan unee ma cukuno unu igaba nan kasere. Nani ya zika tize ta Asere ta buka hem ane
5 Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?
ani. Bibei bi gino me a nyimo aru bi zin ni eru kang.
6 Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.
Asere a nya uni kinki imum iriri, ine ini ya wuna tize ta Asere ta guna, “Asere azinni riba ibit unnu hirza unice, ma zinni suu unu tuzo unice imum ihuma”.
7 Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.
Barki anime wito ni ace shi a hira Asere. T onno ni gangan nan bibei bibur bidi sumi shi.
8 Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.
Aye ni mamu nan Asere, me madi eh mamu nan shi. Kpiconi tari tishi me, shi ana madini, kpiconi muriba mushi me shi ana muriba mure.
9 Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.
Wuza muriba mu bit tiyom nan aso, kurzo tizunza tishi me ti cukuno iriba ibit, iriba irum ishi uhana iriba ibit
10 Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.
. Tuzo ni ace ashi a mu henu ma Asere, me madi yeze shi.
11 Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.
Kati meki uzogizo ace ashiba, anu henu. Desa ma zogizo uhenu nan ma boo imum izenzen anice nu henu ume, mazinu zogizo utize tini kubu, nanu weki utize.
12 Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?
Unu nyiza utize tini kubu nan unu weki tize tini kubu vat a inde ani. me mani ubura nan uhuna.
13 Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;
Kati i meki uzogizo ace ashi ba, canu henu. De sa ma zogizo uhenu nan ma boo imhm izenzen anice nu henu ume, mazinni zogizo utize tini kubu nan weki utize. unu nyiza utize tini kubu nan unu weki tize tini kubu vat a indai ani. me mani bura nan uhana.
14 Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.
Kunna ni shi sa izinnu gusa, “kani nan ni sizo ti dusa anipin nigino tika wuna niwe a hira me, tika wuza biziziza ti kem “. Aveni marusa imum sa ida eh nisizo, aneni ticukum tuwetizi? Uzi kasi uputuru sa udai eh adodonkino cingilin udusa.
15 För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.
Barki anime ugu,”inka Asere a hem tidi vengize, tidi wuzi ige nan ni gino”
16 Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.
Barki ani me uzinnu vavi ubigiri uzinni bara nanu bezi ubara ubezi bari ugino me, imum iburi ini.
17 Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.
Barkinani ahira de sa marusa imum be sa izi ma wuzi daa ma wuza ba, ya cukuno madi a hira a meme.