Jakobsbrevet 4

1 Hvadan äro örlig och krig ibland eder? Äro de icke deraf, af edrom begärelsom, som strida i edra lemmar?

Hawn üngkhyüh ni ngtunnak ja ngvawknak naküt hin nangmi üngkhyüh a law ta. Nangmi üng angläta ngtunnak hin mlümlawknak ja nami hlükaweinak üngkhyüh lawki he ni.

2 I begären, och fån intet; I hafven afund och nit, och kunnen intet vinna; I striden och örligen, och hafven intet, derföre att I intet bedjen.

Nami hlüei am nami taeikia kyase khyang nami hnimki. Akdena nami hlüei am nami yaheikia kyase ngtun ngvawk nami pawhkie. Nami hlüei am nami yah khawh hin acuna phäh Pamhnam am nami kthäha phäh ni.

3 I bedjen, och fån intet; ty I bedjen illa, nämliga att I det uti edra vällust förtära skolen.

Nami ktaiyü üngpi am yah uki, isetiakyaküng, nami cungaih se lü nami mäta mlümlawknaka na sumei vaia nami kthäha phäh ni.

4 I horkarlar och horkonor, veten I icke, att verldenes vänskap är Guds ovänskap? Ho som verldenes vän vill vara, han varder Guds ovän.

Am sitihkia khyange! Khawmdek püiei hlünaki hin Pamhnama ye ni tia am nami ksingki aw. Khawmdeka püia nami thawn hlü üngta Pamhnama yea namimät nami thawnsaki ni.

5 Menen I att Skriften säger fåfängt: Anden, som bor uti eder, begärar emot hatet?

Cangcim üng ngthungtak am ve tia käh ngaia, “Pamhnam naw a jah tak peta Ngmüimkhya cun naw akdena hlükaweinak am beki ni,” tia pyenki.

6 Men han gifver rikeliga nåd. Ty Skriften säger: Gud står emot de högfärdiga; men dem ödmjukom gifver han nåd.

Lüpi Pamhnam naw a jah peta bäkhäknak hin kthamah bawki ni. Cangcim naw, “Camcahki Pamhnam naw jah mah lü mlung mhnemkie üng bäkhäknak jah peki ni.

7 Så varer nu Gudi underdånige; står emot djefvulen, så flyr han ifrån eder.

Acuna kyase, namimät Pamhnam üng cuapa. Khawyai cän nami mah üng nang ning dawn ta khai ni.

8 Nalkens Gudi, så nalkas han eder. Rener edra händer, I syndare, och renser edor hjerta, I ostadige.

Pamhnama vei nami cäh üng ani cun pi nami veia cäh law khai ni. Nangmi mkhyeki he, nami kut mthi ua! Limmakie nami mlung ngcimsak ua!

9 Varer elände, och sörjer, och gråter: edart löje vände sig i gråt, och glädjen i sorg.

Pukse u, ngpyang lü kyap u: nami yaihnak cän kyahnaka nglatsak lü nami jenak pi helatnaka nglatsak ua!

10 Förnedrer eder för Herranom, så skall han eder upphöja.

Bawipa maa mlung nami mhnem üng ani naw ning jah jäksawn khai ni.

11 Förtaler icke hvarannan, käre bröder; den som förtalar sin broder, och dömer sin broder, han förtalar lagen, och dömer lagen; men dömer du lagen, så äst du icke lagsens görare, utan domare.

Ka püie, khyangkce käh khinyaiei u. Nang naw Khritjan kce khinyaiei lü ngthu nami khyah üngta nangmi naw Thum cän ngthumkhyah lü nami khinyaieikie ni. Thum cän ngthu nami mkhyah üng Thum cän nami läklamkia am kya lü Thum ngthumkhyahkia ni nami kya ve.

12 Ty en är laggifvaren, som kan saliggöra, och fördöma; ho äst du, som dömer en annan?

Pamhnam däk ni Thum jah pe lü ngthumkhyahkia a kya ve. Ani naw jah küikyan lü jah mkhyüh khawhki ni. Khyangkce ngthumkhyah pet khai ta namimät ia nami ngaieikie ni.

13 Nu väl, I som sägen: I dag, eller i morgon vilje vi gå uti den eller den staden, och vilje der ligga ett år, och handla, och vinna;

“Tuhngawi am ani üng khawngawi mlüh mata cit lü kum mat bang ve vai lü kunpan pawh lü ngui khawhah mi sui vai u,” tikie naw tuha na ngai ua.

14 Och veten icke hvad i morgon ske kan; ty hvad är edart lif? Ett damb äret, som en liten tid varar, och sedan försvinner.

Khawngawi nami sak ia thawn khai ti cun am ksing uki! Nangmi cun asäng po law lü khyük bekia mei khua mäi ni a law ta.

15 För det I säga skullen: Om Herren vill, och vi lefve, så vilje vi göra det eller det.

“Bawipa naw hlüei lü mi xün u ta cun mi pawh kawm u” ti lü nami pyen vaia ni a kya ve.

16 Men nu berömmen I eder i edart högmod. All sådana berömmelse är ond.

Lüpi atuha camcah lü nami awhcahki, awhcahnak avan cun khyeki ni.

17 Den der kan göra godt, och gör icke, honom är det synd.

Acuna kyase, akdaw pawh vai ksing lü am mi pawh cän mi pawh vai u, mimi cun mi mkhyeki hea kyaki ni.