< Jakobsbrevet 3 >

1 Mine bröder, farer icke hvar man efter att vara lärare; vetande att vi dess större dom fåm.
Wachalal, mijaluj iwonojel ix aꞌjtijabꞌ, rumal cher iwetaꞌm chi kꞌax na ri kabꞌan chuqꞌatik tzij pa qawiꞌ.
2 Ty i mång stycke fele vi alle; men den der icke felar uti ett ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.
Qonojel kujsach apanoq. We kꞌo jun winaq ri man kasach ta wi pa ri utzij, jun sukꞌ laj winaq riꞌ, kakwin riꞌ kuchajij ri utyoꞌjal.
3 Si, vi läggom hästomen betsel i munnen, att de skola lyda oss, och omkastom deras hela kropp.
Ri kej are kaqakoj ri chꞌichꞌ pa kichiꞌ kujkwinik keꞌqajikꞌo, rech kujkinimaj, kujkwinik kabꞌan qe pa kiwiꞌ.
4 Si ock skeppen, ehuru stor de äro, och af starkt väder drifvas, varda de dock likväl omvänd med ett litet roder, ehvart rodermannen vill.
Chiwila xuqujeꞌ ri e jukubꞌ bꞌinibꞌal puꞌwiꞌ ri jaꞌ pune e nimaꞌq xuqujeꞌ kepaqchiꞌloꞌx rumal ri nimaq taq kyaqiqꞌ, xa jun laj nitzꞌ ri kakoj chubꞌinisaxik.
5 Så är ock tungan en klen lem, och kommer stor ting åstad; si en liten eld, huru stor skog han upptänder.
Je xuqujeꞌ ri qaqꞌ jun chike ri sibꞌalaj nitzꞌ rech ri qatyoꞌjal, xa kꞌu kunimarisaj ribꞌ che ri mayijabꞌal taq jastaq. Chichomajmpe rij, xa jun laj nitzꞌ qꞌaqꞌ kakꞌatow jun nimalaj juyubꞌ.
6 Och tungan är ock en eld, en verld full med orätt. Så är ock tungan ibland våra lemmar, och besmittar hela lekamen, och upptänder all vår umgängelse, då hon upptänd är af helvete. (Geenna g1067)
Je xuqujeꞌ ri qaqꞌ jun itzel qꞌaqꞌ nojinaq che etzelal. Jun chike ri nitzꞌ che ri qatyoꞌjal are waꞌ ri kuchꞌulujij ronojel ri qatyoꞌjal, we kakꞌatisax rumal ri tyoꞌnel qꞌaqꞌ, kakwinik kukꞌatisaj ronojel ri qakꞌaslemal. (Geenna g1067)
7 Ty all natur, både djurs, och foglars, och ormars, och deras som i hafvet äro, varder tam, och är tamd af menniskors natur;
Ri winaq kwininaq che kimanxorisaxik konojel kiwach aꞌwaj, juyubꞌil taq aꞌwaj, aꞌwaj ri kerapinik, aꞌwaj rech pa ri jaꞌ, xuqujeꞌ aꞌwaj ri kakijururej kibꞌ choch ri ulew.
8 Men tungan kan ingen menniska tämja, det oroliga onda, full med dödelig förgift.
Man kꞌo ta kꞌu jun winaq kwininaq chumanxorisaxik ri raqꞌ. Sibꞌalaj itzel, maj jun kwininaq chuqꞌilik, nojinaq che etzelal jetaq ri utyoꞌbꞌal ri kumatz ri kakamisanik.
9 Med henne prise vi Gud, och Fadren; och med henne bannom vi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.
Rukꞌ ri qaqꞌ kaqaqꞌijilaꞌj ri Dios xuqujeꞌ rukꞌ ri qaqꞌ keꞌqetzelaj kiwach ri winaq ri e tiktal rumal ri Dios.
10 Af samma mun går pris och bannor. Det bör icke, mine bröder, så vara.
Pa ri qachiꞌ kel wi loq tewechibꞌal xuqujeꞌ kel loq etzelal. Makuya ta kꞌut jeriꞌ kakꞌulmatajik.
11 Icke gifver en källa af ett hål både sött och bäskt vatten?
Pa jun kꞌiyibꞌal jaꞌ ¿la kel loq kiꞌ jaꞌ xuqujeꞌ kꞌa jaꞌ?
12 Icke kan fikonträt, mine bröder, bära oljo, eller vinträt fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött vatten gifva.
Wachalal, ¿la kakwin jun ucheꞌal higos kuwachij olivo? ¿La kakwin ri ucheꞌal uvas kuwachij higos? Man kakwin taj, xuqujeꞌ man kakꞌiy taj kiꞌ jaꞌ pa jun kꞌiybꞌal kꞌa ja.
13 Ho är vis och klok ibland eder, han bevise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och visdom.
We kꞌo jun chiꞌxoꞌl qas kꞌo retaꞌmabꞌal xuqujeꞌ qas kuchꞌobꞌ ri kubꞌano, chukꞌutuꞌ rukꞌ ri unoꞌjinik xuqujeꞌ rukꞌ ri utz taq chak ri kubꞌano.
14 Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
Are kꞌu we kꞌax kinaꞌ che jun chik, xuqujeꞌ kiwetzelaj uwach, man kuya taj jeriꞌ kixnoꞌjinik. Man kinaꞌ taj nimal, xane are chibꞌana ri utzilal.
15 Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.
We are kibꞌan ri etzelal man are ta tajin kikoj riꞌ ri etaꞌmabꞌal rech ri Dios xane are tajin kikoj ri retaꞌmabꞌal ri winaq xuqujeꞌ ri retaꞌmabꞌal ri Itzel.
16 Ty hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.
Jawjeꞌ kꞌo wi oyawal, kꞌaxal, nimal xuqujeꞌ ronojel uwach etzelal chilaꞌ kꞌo wi sachinaqil.
17 Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
Ri etaꞌmanik ri kape rukꞌ ri Dios sibꞌalaj chꞌajchꞌoj, sibꞌalaj kajororik, kutoqꞌobꞌisaj wach xuqujeꞌ man kubꞌan ta bꞌanoj tzij.
18 Men rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.
Ri uwachinik ri sukꞌal katik pa jaꞌmaril jeriꞌ rech kakechabꞌej ri winaq ri kakitik jaꞌmaril.

< Jakobsbrevet 3 >