< Jakobsbrevet 3 >

1 Mine bröder, farer icke hvar man efter att vara lärare; vetande att vi dess större dom fåm.
Do not be eager, my brethren, for many among you to become teachers; for you know that we teachers shall undergo severer judgement.
2 Ty i mång stycke fele vi alle; men den der icke felar uti ett ord, han är en fullkommen man, och kan regera hela lekamen med betsel.
For we often stumble and fall, all of us. If there is any one who never stumbles in speech, that man has reached maturity of character and is able to curb his whole nature.
3 Si, vi läggom hästomen betsel i munnen, att de skola lyda oss, och omkastom deras hela kropp.
Remember that we put the horses' bit into their mouths to make them obey us, and so we turn their whole bodies round.
4 Si ock skeppen, ehuru stor de äro, och af starkt väder drifvas, varda de dock likväl omvänd med ett litet roder, ehvart rodermannen vill.
So too with ships, great as they are, and often driven along by strong gales, yet they can be steered with a very small rudder in whichever direction the caprice of the man at the helm chooses.
5 Så är ock tungan en klen lem, och kommer stor ting åstad; si en liten eld, huru stor skog han upptänder.
In the same way the tongue is an insignificant part of the body, but it is immensely boastful. Remember how a mere spark may set a vast forest in flames.
6 Och tungan är ock en eld, en verld full med orätt. Så är ock tungan ibland våra lemmar, och besmittar hela lekamen, och upptänder all vår umgängelse, då hon upptänd är af helvete. (Geenna g1067)
And the tongue is a fire. That world of iniquity, the tongue, is placed within us spotting and soiling our whole nature, and setting the whole round of our lives on fire, being itself set on fire by Gehenna. (Geenna g1067)
7 Ty all natur, både djurs, och foglars, och ormars, och deras som i hafvet äro, varder tam, och är tamd af menniskors natur;
For brute nature under all its forms--beasts and birds, reptiles and fishes--can be subjected and kept in subjection by human nature.
8 Men tungan kan ingen menniska tämja, det oroliga onda, full med dödelig förgift.
But the tongue no man or woman is able to tame. It is an ever-busy mischief, and is full of deadly poison.
9 Med henne prise vi Gud, och Fadren; och med henne bannom vi menniskorna, som äro skapade efter Guds liknelse.
With it we bless the Lord and Father, and with it we curse men, who are made in God's likeness.
10 Af samma mun går pris och bannor. Det bör icke, mine bröder, så vara.
Out of the same mouth there proceed blessing and cursing. My brethren, this ought not to be.
11 Icke gifver en källa af ett hål både sött och bäskt vatten?
In a fountain, are fresh water and bitter sent forth from the same opening?
12 Icke kan fikonträt, mine bröder, bära oljo, eller vinträt fikon? Så kan ock ingen källa salt och sött vatten gifva.
Can a fig-tree, my brethren, yield olives, or a vine yield figs? No; and neither can salt water yield sweet.
13 Ho är vis och klok ibland eder, han bevise med sin goda umgängelse sina gerningar, uti saktmodighet och visdom.
Which of you is a wise and well-instructed man? Let him prove it by a right life with conduct guided by a wisely teachable spirit.
14 Om I hafven bittert nit och träto uti edart hjerta, berömmer eder icke, och ljuger icke emot sanningen.
But if in your hearts you have bitter feelings of envy and rivalry, do not speak boastfully and falsely, in defiance of the truth.
15 Ty den visdom är icke ofvanefter kommen, utan är jordisk, mennisklig, och djefvulsk.
That is not the wisdom which comes down from above: it belongs to earth, to the unspiritual nature, and to evil spirits.
16 Ty hvar nit och träta är, der är ostadighet och allt ondt.
For where envy and rivalry are, there also are unrest and every vile deed.
17 Men den visdom, som ofvanefter är, han är först kysk, och sedan fridsam, saktmodig, låter säga sig, full med barmhertighet och goda frukter, opartisk, oskrymtelig.
The wisdom from above is first of all pure, then peaceful, courteous, not self-willed, full of compassion and kind actions, free from favouritism and from all insincerity.
18 Men rättfärdighetenes frukt varder sådd i frid, dem som frid hålla.
And peace, for those who strive for peace, is the seed of which the harvest is righteousness.

< Jakobsbrevet 3 >