< Jakobsbrevet 2 >

1 Mine bröder, håller det icke derföre, att tron på Jesum Christum, vår Herra till härlighetena, kan lida personers anseende.
Fratres mei, nolite in personarum acceptione habere fidem Domini nostri Iesu Christi gloriæ.
2 Ty om uti edra församling komme en man med en guldring, och med en härlig klädnad; komme ock en fattig man i snöplig klädnad;
Etenim si introierit in conventum vestrum vir aureum annulum habens in veste candida, introierit autem et pauper in sordido habitu,
3 Och I sågen på den som hafver de härliga kläden, och saden till honom: Sitt här väl; och dem fattiga saden I: Statt der, eller, sitt här vid mina fötter;
et intendatis in eum, qui indutus est veste præclara, et dixeritis ei: Tu sede hic bene: pauperi autem dicatis: Tu sta illic; aut: Sede sub scabello pedum meorum:
4 Och betänken det icke rätt, utan varden domare, och gören en ond åtskilnad;
nonne iudicatis apud vosmetipsos, et facti estis iudices cogitationum iniquarum?
5 Hörer till, mine käre bröder: Hafver icke Gud utvalt de fattiga i denna verldene, de der rike voro på trona, och arfvingar till riket, som han lofvat hade dem som honom älska?
Audite fratres mei dilectissimi, nonne Deus elegit pauperes in hoc mundo, divites in fide, et heredes regni, quod repromisit Deus diligentibus se?
6 Men I hafven föraktat den fattiga. Förtrycka icke de rike eder med våld, och draga eder fram för rätten?
Vos autem exhonorastis pauperem. Nonne divites per potentiam opprimunt vos, et ipsi trahunt vos ad iudicia?
7 Försmäda icke de det goda namnet, der I af nämnde ären?
Nonne ipsi blasphemant bonum nomen, quod invocatum est super vos?
8 Fullborden I den Konungsliga lagen efter Skriften: Älska din nästa, såsom dig sjelf; så gören I väl.
Si tamen legem perficitis regalem secundum Scripturas: Diliges proximum tuum sicut teipsum: bene facitis:
9 Men sen I efter personen, då synden I, och varden straffade af lagen, såsom öfverträdare.
si autem personas accipitis, peccatum operamini, redarguti a lege quasi transgressores:
10 Ty om någor håller hela lagen, och syndar på ett, han är saker till allt.
Quicumque autem totam legem servaverit, offendat autem in uno, factus est omnium reus.
11 Ty den som sade: Du skall icke göra hor, han hafver ock sagt: Du skall icke dräpa. Hvar du nu icke gör hor, och dräper likväl, äst du lagsens öfverträdare.
Qui enim dixit, Non mœchaberis, dixit et, Non occides. Quod si non mœchaberis, occides autem, factus es transgressor legis.
12 Så taler, och så görer, som de der skola genom frihetenes lag dömde varda.
Sic loquimini, et sic facite sicut per legem libertatis incipientes iudicari.
13 Ty dom utan barmhertighet skall honom öfvergå, som barmhertighet icke gjort hafver; och barmhertigheten berömmer sig emot domen.
Iudicium enim sine misericordia illi, qui non fecit misericordiam: superexaltat autem misericordia iudicium.
14 Hvad hjelper det, mine bröder, om någor säger sig hafva trona, och hafver dock icke gerningarna? Kan ock tron göra honom salig?
Quid proderit fratres mei si fidem quis dicat se habere, opera autem non habeat? Numquid poterit fides salvare eum?
15 Om en broder eller syster vore nakot, och fattades dagelig föda;
Si autem frater, et soror nudi sint, et indigeant victu quotidiano,
16 Och någor edra sade till dem: Går i frid, värmer eder, och mätter eder; och gifver dem likväl intet hvad lekamen behöfver; hvad hulpe dem det?
dicat autem aliquis ex vobis illis: Ite in pace, calefacimini et saturamini: non dederitis autem eis, quæ necessaria sunt corpori, quid proderit?
17 Så ock tron, då hon icke hafver gerningarna, är hon död i sig sjelf.
Sic et fides, si non habeat opera, mortua est in semetipsa.
18 Nu måtte någor säga: Du hafver trona, och jag hafver gerningarna; visa mig dina tro med dina gerningar, så vill jag ock visa dig mina tro med mina gerningar.
Sed dicet quis: Tu fidem habes, et ego opera habeo. Ostende mihi fidem tuam sine operibus: et ego ostendam tibi ex operibus fidem meam.
19 Du tror, att en Gud är; der gör du rätt uti; djeflarna tro det ock, och bäfva.
Tu credis quoniam unus est Deus: Bene facis: et dæmones credunt, et contremiscunt.
20 Vill du, fåfängelig menniska, veta att tron utan gerningar är död?
Vis autem scire o homo inanis, quoniam fides sine operibus mortua est?
21 Vardt icke Abraham, vår fader, af gerningarna rättfärdigad, då han sin son Isaac offrade på altaret?
Abraham pater noster nonne ex operibus iustificatus est, offerens Isaac filium suum super altare?
22 Ser du, att tron hafver medverkat i hans gerningar, och att tron är fullkommen vorden af gerningarna.
Vides quoniam fides cooperabatur operibus illius: et ex operibus fides consummata est?
23 Och Skriften är fullkomnad, som säger: Abraham trodde Gudi, och det vardt honom räknadt till rättfärdighet; och vardt kallad Guds vän.
Et suppleta est Scriptura, dicens: Credidit Abraham Deo, et reputatum est illi ad iustitiam, et amicus Dei appellatus est.
24 Sen I nu, att af gerningarna rättfärdigas menniskan, och icke af trone allena.
Videtis quoniam ex operibus iustificatur homo, et non ex fide tantum?
25 Sammalunda ock den skökan Rahab, vardt hon icke af gerningom rättfärdigad, då hon undfick sändningabåden, och släppte dem en annan väg ut?
Similiter et Rahab meretrix, nonne ex operibus iustificata est, suscipiens nuncios, et alia via eiiciens?
26 Derföre, såsom kroppen utan anda är död, så är ock tron utan gerningar död.
Sicut enim corpus sine spiritu mortuum est, ita et fides sine operibus mortua est.

< Jakobsbrevet 2 >