< Jakobsbrevet 1 >

1 Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
James, a servant of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes who are in the dispersion: Health.
2 Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
My brethren, count it all joy, when you fall into diverse trials;
3 Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
knowing that the proof of your faith works out patience.
4 Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
Let patience, therefore, have a perfect effect, that you may be perfect and complete, deficient in nothing.
5 Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
If any of you be deficient in wisdom, let him ask it of God: who gives to all men liberally, and upbraids not, and it shall be given to him.
6 Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
But let him ask in faith, being not at all irresolute: for he who is irresolute, is like a wave of the sea, driven by the wind and tossed.
7 Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
Now let not that man think, that he shall receive anything from the Lord.
8 En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
A man of two minds, is unstable in all his ways.
9 Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
Moreover, let the brother of humble condition glory in his exaltation,
10 Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
and the rich in his humiliation; for as a garden flower he shall pass away.--
11 Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
For the sun rises with a burning heat, and withers the herb, and its flower falls down, and the beauty of its appearance perishes: so also shall the rich man fade in his ways.
12 Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
Blessed is the man who sustains trial, for becoming an approved person, he shall receive the crown of life, which the Lord has promised to them who love him.
13 Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
Let no one who is tempted say, Certainly I am tempted by God: for God is incapable of being tempted by evil things, and he tempts no one.
14 Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
But every one is tempted, when he is drawn away, and enticed by his own lust:
15 Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
then lust having conceived, brings forth sin, and sin, being perfected, brings forth death.
16 Farer icke ville, mine käre bröder.
Be not deceived, my beloved brethren;
17 All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
every good gift, and every perfect gift, is from above, descended from the Father of lights, with whom there is no variableness, nor shadow of turning.
18 Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
Of his own will, he begot us by the word of truth, that we should be a kind of fruits of his creatures.
19 Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
Wherefore, my beloved brethren, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath;
20 Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
for the wrath of man works not out the righteousness of God.
21 Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
Wherefore, putting away all filthiness, and overflowing of maliciousness, embrace with meekness the implanted word, which is able to save your souls.
22 Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
And be doers of the word, and not hearers only, deceiving yourselves by false reasoning.
23 Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
For if any one be a hearer of the word, and not a doer, he is like a man who views his natural face in a mirror;
24 Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
for he who looks at himself and goes away, and immediately forgets what kind of person he was.
25 Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
But he who looks narrowly into the perfect law of liberty, and perseveres, not becoming a forgetful hearer, but a doer of its work, shall, in so doing, be happy.
26 Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
If any one among you think to be religious, who bridles not his tongue, but deceives his own heart, the religion of this person is vain.
27 Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
Pure religion, and undefiled, with God, even the Father, is this: To take care of orphans and widows in their affliction, and to keep one's self unspotted from the world.

< Jakobsbrevet 1 >