Jakobsbrevet 1
1 Jacobus, Guds och Herrans Jesu Christi tjenare: dem tolf slägtom, som äro här och der förskingrade, helso.
James, a bondman of God and of the Lord Jesus Christ, to the twelve tribes in the Dispersion, greeting.
2 Mine bröder, håller det för all glädje, när I fallen i mångahanda frestelse;
Consider it all joy, my brothers, when ye encounter various trials,
3 Och veter, att edor tros bepröfvelse gör tålamod.
knowing that the testing of your faith produces perseverance.
4 Men låter tålamodet hafva ett fullbordadt verk; på det I skolen vara fullkomna och hele, och intet fel hafva.
And let perseverance have a perfect work, so that ye may be perfect and complete, falling short in nothing.
5 Hvar nu någrom ibland eder fattas visdom, han bedje af Gudi, den der gifver enfaldeliga allom, och förviter icke; och han skall honom gifven varda.
And if any of you lacks wisdom, let him ask from God who gives to all generously and not reproaching, and it will be given to him.
6 Men han bedje i trone, intet tviflandes; ty den der tviflar, han är såsom hafsens våg, som af vädret drifs och föres.
But let him ask in faith, doubting nothing, for he who doubts is like a wave of the sea driven by wind and tossed about.
7 Sådana menniska tänke icke, att hon får något af Herranom.
For that man should not think that he will receive anything from the Lord,
8 En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.
a double-minded man, unstable in all his ways.
9 Men en broder, som ringa är, berömme sig af sin upphöjelse;
Now let the lowly brother boast in his exaltation,
10 Och den som rik är, af sin förnedring; ty såsom blomstret af gräset skall han förgås.
but the rich in his lowliness, because as a flower of grass he will pass away.
11 Solen går upp med hetta, och gräset förvissnar, och blomstret faller af, och dess sköna fägring förgås; så skall ock den rike förvissna uti sina vägar.
For the sun rose up with the burning heat, and withered the grass. And the flower of it fell, and the beauty of its appearance perished. So also the rich man will fade away among his pursuits.
12 Salig är den man, som tåleliga lider frestelse; ty då han bepröfvad är, skall han ta lifsens krono, den Gud lofvat hafver dem som honom älska.
Blessed is a man who endures temptation, because, having become approved, he will receive the crown of life, which the Lord promised to those who love him.
13 Ingen säge, då han frestad varder, att han af Gudi frestad varder; ty Gud frestas icke af ondt, han frestar ock ingen;
Let no man say when he is tempted, I am tempted by God, for God is without temptation of evils, and he himself tempts no man.
14 Utan hvar och en varder frestad, då han af sin egen begärelse dragen och lockad varder.
But each man is tempted by his own lust, being drawn away and enticed.
15 Derefter, sedan begärelsen hafver aflat, föder hon synden; men då synden är fullbordad, föder hon döden.
Then the lust having conceived, it gives birth to sin, and after being complete the sin brings forth death.
16 Farer icke ville, mine käre bröder.
Be not led astray, my beloved brothers.
17 All god gåfva, och all fullkomlig gåfva kommer ofvanefter, ifrå ljusens Fader; när hvilkom ingen förvandling är, eller ljus och mörkers omskiftelse.
Every good gift and every perfect endowment is from above, coming down from the Father of lights, with whom there is no variation nor shadow of turning.
18 Han hafver oss födt efter sin vilja, genom sanningenes ord, på det vi skulle vara förstlingen af hans kreatur.
Having deliberated, he begot us by the word of truth for us to be a certain first fruit of his creatures.
19 Derföre, mine käre bröder, hvar och en menniska vare snar till att höra, och sen till att tala, och sen till vrede.
Therefore, my beloved brothers, let every man be swift to hear, slow to speak, slow to wrath.
20 Ty mansens vrede gör icke det rätt är för Gudi.
For the wrath of man does not accomplish the righteousness of God.
21 Lägger fördenskull bort alla orenlighet och alla ondsko, och anammer ordet med saktmodighet, som i eder plantadt är, det edra själar kan saliga göra.
Therefore having put off all filthiness and profusion of evil, receive with meekness the engrafted word, which is able to save your souls.
22 Men varer ordets görare, och icke allenast hörare, bedragandes eder sjelfva.
But become ye doers of the word, and not hearers only, deceiving yourselves.
23 Ty der någor är allenast ordsens hörare, och icke görare, han är lik den man, som sitt lekamliga ansigte skådar i en spegel;
Because if any man is a hearer of the word and not a doer, this resembles a man observing his natural face in a mirror.
24 Ty då han sig beskådat hafver, går han derifrån, och förgäter straxt hurudana han var.
For he observes himself, and goes away, and straightaway forgets what kind of man he was.
25 Men den der skådar uti frihetenes fullkomliga lag, och blifver deruti, och är icke en glömsker hörare, utan en görare, den samme varder salig uti sin gerning.
But he who stooped to look into the perfect law, the one of liberty, and who remained, this man, who did not become a forgetful hearer but a doer of work, this man will be blessed in his doing.
26 Hvar nu någor ibland eder låter sig tycka, att han tjenar Gudi, och icke styrer sina tungo, utan bedrager sitt hjerta, hans Gudstjenst är fåfäng.
If any man among you seems to be religious, not bridling his tongue but deceiving his heart, this man's religion is futile.
27 Detta är för Gudi och Fadren en ren och obesmittad Gudstjenst, söka faderlös och moderlös barn, och enkor, uti deras bedröfvelse, och behålla sig obesmittad af verldene.
Pure religion and undefiled from God and the Father is this, to go help the orphaned and the widows in their affliction, and to keep himself unspotted from the world.
