< Jesaja 1 >
1 Detta är Esaia syn, Amos sons, den han såg om Judo och Jerusalem, uti Ussia, Jothams, Ahas och Jehiskia, Juda Konungars, tid.
Judah siangpahrang, Uzziah, Jotham, Ahaz hoi Hezekiah cae mah prae uk o nathuem ah, Amos capa Isaiah mah Jerusalem hoi Judah kawng pongah hmuen hnusakhaih to hnuk.
2 Hörer, I himlar, och du jord, fattat med öronen; ty Herren talar: Jag hafver uppfödt barn, och upphöjt, och de äro mig affällige vordne.
Aw vannawk tahngai oh! Aw long nang, tahngai ah! Angraeng mah, Caanawk to ka pacah moe, ka qoengsak tahang, toe nihcae mah kai laisaep o thuih.
3 En oxe känner sin herra, och en åsne sins herras krubbo; men Israel känner det intet, och mitt folk förstår det intet.
Maitaw tae mah tawnkung to panoek, laa hrang mah doeh pacahkung ih lok maat; toe Israel mah loe kai to na panoek ai, kai ih kaminawk loe khopoek o ai, tiah thuih.
4 Ack! ve det syndiga folket; det folket af stor misshandel, den arga säden, de skadeliga barnen, som öfvergifva Herran, försmäda, den Heliga i Israel, och vända tillbaka.
Aw kasae acaeng, zaehaih hoiah koi kami, kahoih ai hmuen sak koeh caanawk, kamro caa ah ni a oh o boeh! Nihcae mah Angraeng to caeh o taak, Israel Ciimcai kami to palungphui o sak moe, hnuk angqoi o taak ving boeh.
5 Hvad skall man mer slå eder, medan I afviken ju desto mer? Hela hufvudet är krankt, hela hjertat är försmäktadt.
Tipongah nihcae to nganbawh kana ka paek aep loe? Tikhoe kanung aep ah na laisaep o loe? Na lu loe ahmaa caak boih boeh moe, na palung doeh thazok boih boeh.
6 Ifrå fotbjellet allt upp till hufvudet är der intet helt uppå; utan sår, svullnad och etterböld, de der intet plåstrade, eller förbundne, eller med olja mökte äro.
Na khokpadae hoi na lu khoek to cuemhaih ahmuen roe om ai; ahmaa caakhaih, athii kaduk hoi ahnai cing ah ni oh boeh; ahnai loe pasae ai, zaeng doeh zaeng ai, tasi doeh nok ai.
7 Edart land är öde; edra städer äro uppbrände med eld; främmande förtära eder åker för edor ögon, och han är öde, såsom det de främmande förhärjat hafva.
Na prae loe pongsut boeh, na vangpuinawk doeh hmai hoiah thlaek o boih boeh; na lawknawk doeh na mikhnuk ah prae kalah kaminawk mah caak o boih boeh, prae kalah kaminawk mah paro o moe, kami doeh angqai krang boeh.
8 Men hvad ännu qvart är af dottrene Zion, det är lika som en hydda uti enom vingård, och såsom en vaktebod uti stubbåkren; såsom en förhärjad stad.
Zion canu loe misur takha thung ih buk baktih, payae thaih patithaih takha thung ih buk baktih, takui khoep ih vangpui baktiah oh sut boeh.
9 Om Herren Zebaoth icke läte oss något litet igenblifva, så vore vi lika som Sodom, och lika som Gomorra.
Misatuh kaminawk ih Angraeng Sithaw mah anghmat kaminawk to pathlung ai nahaeloe, Sodom baktiah ni a om o ueloe, Gomorrah hoiah anghmong o tih boeh.
10 Hörer Herrans ord, I Sodomitiske Förstar; fatta med öronen vår Guds lag, du Gomorriska folk.
Nangcae Sodom ukkungnawk, Angraeng ih lok to tahngai oh; nangcae Gomorrah kaminawk, kaicae Sithaw patukhaih lok to tahngai oh!
11 Hvad skall jag med edart myckna offer? säger Herren; jag är mätt af vädrars bränneoffer, och af de göddas talg, och hafver ingen lust till oxars, lambars och bockars blod.
Angraeng mah, pop parai ah nang paek o ih angbawnhaih hmuennawk loe kai hanah atho timaw oh? tiah thuih; hmai angbawnhaih ah sak ih tuu taenawk hoi kathawk parai moithawk hoiah zok kam hah boeh; kai loe maitaw taenawk, to tih ai boeh loe tuucaanawk, to tih ai boeh loe maehnawk ih athii pongah anghoehaih ka tawn ai.
12 Då I kommen in till att te eder för mig; ho äskar sådant af edra händer, att I skullen träda in uppå mina gårdar?
Ka hmaa ah nang zoh o moe, ka imthung ih longhma to cawh hanah nang zoh o naah, hae baktih hmuennawk sin hanah mi mah maw ang hnik o?
13 Hafver icke mer spisoffer fram fåfängt; rökverk är mig styggeligit; nymånader och Sabbather, då I sammankommen, må jag icke lida; ty I bedrifven afguderi och våld i dem.
Tidoeh avang ai hmuenpaekhaih to sin o hmah! Hmuihoih doeh ka panuet boeh; khrah kangthanawk, Sabbath hoi kaminawk amkhuenghaih doeh ka panuet boeh; kaciim amkhuenghaih ahmuen ah sethaih hoiah na sak o ih hmuen to ka pauep thai ai boeh.
14 Min själ hatar edra nymånadar och årstider; jag är ledse dervid, jag orkar icke lida dem.
Nangcae ih khrah kangtha hoi na sak o ih poihnawk doeh ka hinghaih mah hnukma boeh; to baktih hmuennawk loe kai han raihaih ah ni oh, pauep loiah kang pho sut boeh.
15 Och om I än uträcken edra händer, så bortgömmer jag dock min ögon ifrån eder; och om I än mycket bedjen, så hörer jag eder dock intet; ty edra händer äro fulla med blod.
Lawkthuih han ban na payangh o naah doeh, mik kang tamuep o taak ving han; ue, pop parai ah lawk na thuih o cadoeh, kang tahngai pae o mak ai; nangcae ih ban loe athii hoiah koi.
16 Tvår eder, görer eder rena, lägger bort edart onda väsende ifrå min ögon; vänder igen af det onda;
Nangmacae hoi nangmacae to tui hoi amsae oh loe, ciimcai ah om oh; na sak o ih kasae hmuennawk to ka hmaa hoi va oh! Hmuen kasae sakhaih to toengh oh,
17 Lärer göra det godt är, farer efter det som rätt är, hjelper dem förtryckta, skaffer dem faderlösa rätt, och hjelper enkones sak.
kahoih hmuen to sak amtuk oh! Toenghaih to pakrong oh loe, pacaekthlaek ih kaminawk to loih o sak ah; ampa tawn ai kaminawk to angdoe o haih ah loe, lamhmainawk to abom oh.
18 Så kommer då sedan, och låter oss gå med hvarannan till rätta, säger Herren: Om edra synder än voro blodröda, så skola de dock varda snöhvita; och om de än voro såsom rosenfärga, så skola de dock varda såsom en ull.
Vaihi angzo oh, nawnto kho poek o noek si, tiah Angraeng mah thuih; na zae o haih loe thim ding cadoeh, dantui baktiah anglung tih; kathim car ah om cadoeh, tuumui baktiah om tih.
19 Viljen I höra mig, så skolen I nyttja landsens goda.
Lok tahngaih na koeh o nahaeloe, prae thung ih kahoih koek hmuen to na caa o tih;
20 Viljen I ock icke, utan ären ohörsamme, så skolen I af svärd förtärde varda; ty Herrans mun säger det.
toe nang maak o moe, lok na aek o nahaeloe, sumsen hoiah na dueh o tih; Angraeng ih pakhaa mah thuih boeh.
21 Huru kommer det till, att den fromme staden är vorden en sköka? Han var full med rätthet, rättvisan bodde derinne; men nu mördare.
Oep kaom vangpui loe kawbangmaw tangzat zaw kami ah oh ving? Toenghaih hoiah kakoi, katoeng kaminawk to vangpui thungah oh o; toe vaihi loe kami hum kami ah oh o lat boeh!
22 Ditt silfver är vordet slagg, och ditt vin förmängdt med vatten.
Na phoisa loe aek mah caak boih boeh moe, na misurtui doeh tui hoiah angbaeh boeh;
23 Dine Förstar äro affällige, och tjufvars stallbröder; de taga alle gerna gåfvor, och fara efter skänker; dem faderlösa skaffa de icke rätt, och enkones sak kommer intet inför dem.
nang ukkungnawk loe laisaep thaih kami ah oh o moe, kamqunawk hoi amyok o boeh; ukkung angraengnawk loe tangqumta hoi paek ih bokhaih hmuen to koeh o moe, tangqum paekhaih to amtoemh o; nihcae mah ampa tawn ai kaminawk to angdoe o haih ai moe, lamhmainawk abomhaih tok doeh sah o ai.
24 Derföre säger Herren, Herren Zebaoth, den mäktige i Israel: Ack ve! Jag måste trösta mig igenom mina fiendar, och hämna mig igenom mina ovänner;
To pongah misatuh kaminawk ih Angraeng, Thacak Israel Sithaw mah, Ah, ka misanawk nuiah lu ka lak han boeh, ka misanawk pongah dawnrai ka tonghaih hoihkhang tih boeh, tiah thuih.
25 Och måste vända mina hand emot dig, och utrensa ditt slagg som aldrarenast, och borttaga allt ditt tenn;
Na nuiah ban ka phok moe, panuet thok aeknawk to kang pasaeh pae han, sum aek baktiah na qong ukhaih to kang ciimsak bang han.
26 Och gifva dig åter domare igen, såsom de voro tillförene, och rådherrar, såsom i begynnelsen; då skall du heta rättvisones stad, och en from stad.
Nang lokcaek kaminawk loe kaom hmaloe hmuen baktiah ka ohsak moe, nang han kahoih poekhaih paek kaminawk to tangsuek nathuem ih baktiah ka ohsak let han; to pacoengah loe nang to, Toenghaih vangpui, oepthok vangpui, tiah na kawk o tih boeh.
27 Zion måste igenom rätt förlossad varda, och hans fångar igenom rättfärdighet;
Zion loe toenghaih hoiah ka krang moe, vangpui thungah kaom dawnpakhuem kaminawk doeh toenghaih hoiah ka krang han.
28 Att de öfverträdare och syndare skola tillsamman sönderkrossade varda, och de, som öfvergifva Herran, förgås.
Toe zaehaih sak koeh kaminawk hoi zae kaminawk loe nawnto amro o hmaek tih, Angraeng pahnawt kaminawk loe amro o boih tih.
29 Ty de måste komma på skam öfver de ekar, der I lust till hafven, och blygas öfver de lustgårdar, som I utväljen;
Nangcae loe na koeh o ih oak thing pongah azathaih na tongh o ueloe, na qoih o ih takhanawk pongah mikhmai na sae o tih.
30 När I varden såsom en ek med torr löf, och såsom en lustgård utan vatten;
Nangcae loe aqam kangmuen oak thing baktiah na om o ueloe, tui kaom ai takha baktiah na om o tih.
31 När beskärmet varder såsom blår, och dess verk såsom en gnista; och både tillhopa brinnen, så att ingen utsläcker det.
Thacak kami loe khawkqui baktiah om ueloe, anih ih toksah kami doeh kangqong hmai baktiah om tih; nihnik loe hmai mah kang hmaek tih, mi mah doeh paduek thai mak ai.