Jesaja 8
1 Och Herren sade till mig: Tag dig ett stort bref, och skrif deruti med en menniskos styl: Röfva snart; hasta till byte.
And Jehovah said to me, Take thee a great tablet, and with a man's writing-instrument write on it, Hasteth-the-prey, Speedeth-the-spoil.
2 Och jag tog till mig tu trogen vittne, Presten Uria, och Zacharia, Jeberechia son;
And I took with me faithful witnesses, Uriah the priest, and Zechariah, the son of Berechiah.
3 Och gick till ena Prophetisso; hon vardt hafvandes, och födde en son; och Herren sade till mig: Kalla honom: Röfva snart; hasta till byte.
I went in to the prophetess, and she conceived and bore a son. Then said Jehovah to me, Call his name, Hasteth-the-prey, Speedeth-the-spoil.
4 Ty förr än pilten skall kunna säga: Käre fader, kära moder; skall Damascos magt och Samarie byte borttaget varda, genom Konungen af Assyrien.
For before the child shall learn to say, My father, and My mother, the riches of Damascus and the spoil of Samaria shall be borne away before the king of Assyria.
5 Och Herren talade ytterligare med mig, och sade:
Moreover, Jehovah spake to me again, saying:
6 Efter detta folket föraktar det vattnet i Siloa, hvilket så stilla löper, och tröster uppå Rezin och Remalia son;
Because this people despiseth The soft-flowing waters of Siloah, And rejoiceth in Rezin, and the son of Remaliah,
7 Si, så skall Herren låta komma öfver dem starkt och mycket strömvatten; nämliga Konungen af Assyrien, och all hans härlighet, att de skola fara öfver alla deras bäcker, och gå öfver alla deras stränder;
Therefore, behold, the Lord bringeth upon them the strong and mighty waters of the river; [[The king of Assyria and all his glory.]] He shall rise above all his channels, And go over all his banks.
8 Och skola infalla uti Juda, och flöda, och gå öfver, tilldess att de räcka upp till halsen; och skola utsträcka sina vingar, så att de uppfylla ditt land, o ImmanuEl, så vidt som det är.
And he shall pass through Judah, overflowing and spreading; Even to the neck shall he reach, And his stretched-out wings shall fill the whole breadth of thy land, O Immanuel!
9 Varer vrede, I folk, och gifver likväl flyktena; hörer, I alle som ären i fjerran land, ruster eder, och gifver dock flyktena; ruster eder, och gifver dock flyktena.
Rage, ye nations, and despair! Give ear, all ye distant parts of the earth! Gird yourselves, and despair! Gird yourselves, and despair!
10 Besluter ett råd, och der varde intet af, talens vid, och det bestå intet; ty här är ImmanuEl.
Form your plan, and it shall come to naught; Give the command, and it shall not stand; For God is with us.
11 Ty så säger Herren till mig, lika som han fattade mig vid handena, och underviste mig, att jag icke skulle vandra på detta folks väg, och säger:
For thus spake Jehovah to me with a strong hand, Instructing me not to walk in the way of this people:
12 I skolen icke säga: Förbund. Detta folk talar om intet annat, utan om förbund. Frukter eder icke såsom de göra, och grufver eder icke;
Call not everything a confederacy which this people calleth a confederacy; Fear ye not what they fear, Neither be afraid!
13 Utan helger Herran Zebaoth; honom låter vara edor fruktan och förskräckelse;
Jehovah of hosts, sanctify ye him; Let him be your fear, and let him be your dread!
14 Så skall han varda en helgelse; men en stötesten och en förargelseklippa dem tvem Israels husom, Jerusalems inbyggarom till snaro och fall;
And he shall be to you a sanctuary; But a stone of stumbling, and a rock to strike against, To the two houses of Israel, A trap and a snare to the inhabitants of Jerusalem.
15 Så att månge af dem skola derpå stöta sig, falla och sönderkrossas, besnärjas och fångne varda.
And many among them shall stumble; They shall fall, and be broken; They shall be ensnared and taken.
16 Bind samman vittnesbördet; försegla lagen intill mina lärjungar.
Bind up the revelation, Seal the word, with my disciples!
17 Ty jag hoppas uppå Herran, den sitt anlete för Jacobs hus bortgömt hafver; men jag vänter efter honom.
I will, therefore, wait for Jehovah, Who now hideth his face from the house of Jacob; Yet will I look for him.
18 Si, här är jag, och barnen som Herren mig gifvit hafver, till ett tecken och under i Israel, af Herranom Zebaoth, den der bor på bergena Zion.
Behold, I, and the children which Jehovah hath given me, Are signs and tokens in Israel From Jehovah of hosts, who dwelleth upon mount Zion.
19 Men då de säga till eder: I måsten fråga af spåmän och tecknatydare, de der mycket tala och disputera, så skolen I säga: Skall icke ett folk fråga sin Gud? Skall man fråga de döda om de lefvande?
And when they shall say to you, “Inquire of the necromancers and the wizards, That chirp, and that murmur,” [[Then say ye, ]] “Should not a people inquire of their God? Should they inquire of the dead for the living?”
20 Ja, efter lag och vittnesbörd; om de det icke säga, så skola de icke få morgonrodnan;
To the word, to the revelation! If they speak not according to this, For them no bright morning shall arise.
21 Utan skola gå, omkring i landena slagne och hungroge; men när de hunger lida, så skola de vrede varda, och banna sinom Konung och sinom Gud, och se upp.
They shall pass through the land distressed and famished; And when they are famished, they shall be enraged, and curse their king and their God, And look upward.
22 De skola ock se neder på Jordena, och intet finna annat än bedröfvelse och mörker; ty de äro förmörkrade i ångest, och gå ville i mörkret.
And if they look to the earth, Behold distress and darkness, fearful darkness! And into darkness shall they be driven.
