Jesaja 64

1 O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;

Atĩrĩrĩ, naarĩ korwo watarũranga matu ũikũrũke gũkũ thĩ, nĩguo irĩma ithingithe irĩ mbere yaku!

2 Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.

O ta ũrĩa mwaki ũmundagia thari ikarĩrĩmbũka, na ũgatũma maaĩ matherũke-rĩ, ikũrũka thĩ ũtũme rĩĩtwa rĩaku rĩmenywo nĩ thũ ciaku, na ũtũme ndũrĩrĩ ciinaine irĩ mbere yaku!

3 Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;

Nĩgũkorwo hĩndĩ ĩrĩa Wee wekire maũndũ ma kũmakania marĩa tũteerĩgĩrĩire-rĩ, nĩwaikũrũkire, nacio irĩma igĩthingitha irĩ mbere yaku.

4 Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.

Kuuma o tene gũtirĩ mũndũ o na ũmwe ũrĩ waigua maũndũ ta macio, na gũtirĩ gũtũ kũrĩ kwaigua ũhoro ta ũcio, o na kana riitho rĩkĩona Ngai ũngĩ tawe, ũrĩa wĩkaga maũndũ nĩ ũndũ wa andũ arĩa maikaraga mamwetereire.

5 Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.

Wee ũũkaga gũteithia andũ arĩa mekaga maũndũ marĩa magĩrĩire makenete, o acio maririkanaga njĩra ciaku. No rĩrĩa twagire gũcirũmĩrĩra tũgĩthiĩ na mbere na kwĩhia-rĩ, wee nĩwarakarire. Ithuĩ-rĩ, tũngĩkĩhonoka atĩa?

6 Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.

Ithuothe tũtuĩkĩte ta mũndũ ũrĩ na thaahu, na ciĩko ciothe cia ũthingu witũ ihaana ta ndangari irĩ magigi; ithuothe tũhohaga tũkahaana ta ithangũ, namo mehia maitũ magatũhuruta o ta ũrĩa rũhuho rũhuruutaga maragara.

7 Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.

Gũtirĩ mũndũ o na ũmwe ũkayagĩra rĩĩtwa rĩaku, kana akageria anyiitane nawe; nĩgũkorwo nĩũtũhithĩte ũthiũ waku, ũgagĩtũma tũhinyĩrĩrĩke nĩ ũndũ wa mehia maitũ.

8 Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.

No rĩrĩ, Wee Jehova, wee nĩwe ithe witũ. Ithuĩ tũrĩ rĩũmba, nawe nĩwe mũtũũmbi; ithuothe tũrĩ wĩra wa moko maku.

9 Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.

Wee Jehova-rĩ, tiga gũtũrakarĩra mũno makĩria, o na kana ũtũũre ũririkanaga mehia maitũ. Na rĩrĩ, ta tũrore twagũthaitha, wone atĩ ithuothe tũrĩ andũ aku.

10 Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.

Matũũra maku marĩa manene maamũre nĩmatuĩkĩte werũ; o na itũũra rĩa Zayuni rĩtuĩkĩte werũ, narĩo itũũra rĩa Jerusalemu rĩgakira ihooru.

11 Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.

Hekarũ iitũ ĩrĩa nyamũre na ĩrĩ riiri, kũrĩa maithe maitũ maakũgoocagĩra, nĩĩcinĩtwo na mwaki, nacio indo ciitũ ciothe iria irĩ bata nĩcianangĩtwo.

12 Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?

Thuutha wa maũndũ macio mothe, Wee Jehova-rĩ, anga nĩũgũtũtiganĩria, wage gũtũteithia? Ũgũkira o ro ũguo na ũkĩrĩrĩrie gũtũherithia makĩria?