Jesaja 64
1 O! att du ville låta himmelen remna, och du fore hitneder, att bergen för dig flyta måtte;
Oh that you would tear the heavens, that you would come down, that the mountains might quake at your presence.
2 Såsom ett hett vatten för kraftigom eld försjuder, att ditt Namn måtte kunnigt varda ibland dina fiendar, och Hedningarna måste darra för dig.
As when fire kindles the brushwood, and the fire causes the water to boil; Make your name known to your adversaries, that the nations may tremble at your presence!
3 Genom de under, som du gör, de man sig intet förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig;
When you did awesome things which we didn’t look for, you came down, and the mountains quaked at your presence.
4 Såsom af verldenes begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafver, utan du Gud, hvad dem sker, som förbida honom.
For from of old men have not sh'ma ·heard·, nor perceived by the ear, nor has the eye seen a God besides you, who works for him who waits for him.
5 Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dinom vägom tänkte uppå dig; si, du vast väl vred, då vi syndade, och länge blefvo deruti; men oss vardt ändå hulpet.
You meet him who rejoices and does righteousness, those who remember you in your ways. Behold, you were angry, and we sinned ·deviated (from the standard goal)·. We have been in violation for a long time. Shall we be saved?
6 Men nu äre vi allesammans såsom de orene, och alla våra rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde; vi äre alle bortfalnade såsom löf, och våra synder föra oss bort såsom ett väder.
For we have all become like one who is unclean, and all our righteousness is like a polluted garment. We all fade like a leaf; and our depravities (moral evils), like the wind, take us away.
7 Ingen åkallar ditt Namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti våra synder.
There is no one who calls on your name, who stirs himself up to take hold of you; for you have hidden your face from us, and have consumed us by means of our depravities (moral evils).
8 Men nu, Herre, du äst vår Fader; vi äre ler. Du äst vår mästare, och vi äre alle dina händers verk.
But now, Adonai, you are our Father. We are the clay, and you our potter. We all are the work of your hand.
9 Herre, var icke för fast vred, och tänk icke på syndena evinnerliga; se dock deruppå, att vi alle äre ditt folk.
Don’t be furious, Adonai, and don’t remember depravity (moral evil) forever. Look and see, we beg you, we are all your people.
10 Dins helgedoms städer äro öde vordne; Zion är öde vordet; Jerusalem ligger förstördt.
Your holy cities have become a wilderness. Zion [Mountain ridge, Marking] has become a wilderness, Jerusalem [City of peace] a desolation.
11 Vår helighets och härlighets hus, der våre fäder dig utinnan lofvat hafva, är uppbrändt med eld, och allt det kosteliga, som vi hadom, är till skam gjordt.
Our holy and our beautiful house, where our fathers praised you, is burned with fire; and all our pleasant places are laid waste.
12 Vill du, Herre, vara så hård härutinnan, och stilla sitta, och så svårliga, nederslå oss?
Will you hold yourself back for these things, Adonai? Will you keep silent, and punish us very severely?
