Jesaja 62

1 För Zions skull vill jag icke tiga, och för Jerusalems skull vill jag icke hållat inne; tilldess dess rättfärdighet uppgår såsom ett sken, och dess salighet brinner såsom ett bloss;

Koeʻuhi ko Saione ʻe ʻikai te u fakalongo pe, pea koeʻuhi ko Selūsalema ʻe ʻikai te u mālōlō, kaeʻoua ke ulo atu ʻa ʻene māʻoniʻoni ʻo hangē ko e maama lahi, pea mo ʻene fakamoʻui ʻo hangē ko e maama ʻoku ulo.

2 Att Hedningarna måga se dina rättfärdighet, och alle Konungar dina härlighet, och du skall med ett nytt namn nämnd varda, hvilket Herrans mun nämna skall.

Pea ʻe mamata ʻae ngaahi Senitaile ki hoʻo māʻoniʻoni, mo e ngaahi tuʻi kotoa pē ki ho nāunau; pea ʻe ui ʻaki koe ʻae hingoa foʻou, ʻaia ʻe fakahā ʻe he folofola ʻa Sihova.

3 Och du skall vara en skön krona uti Herrans hand; och en Konungslig hatt uti dins Guds hand.

Pea te ke hoko foki ko e tatā ʻoe nāunau ʻi he nima ʻo Sihova, mo e pale fakatuʻi ʻi he nima ʻo ho ʻOtua,

4 Man skall icke mer kalla dig den öfvergifna, ej heller ditt land ett öde; utan du skall kallas: Min lust i henne, och ditt land: Det hafver en Herra; ty Herren hafver lust till dig, och ditt land hafver en Herra.

‌ʻE ʻikai toe ui koe “ko e Liʻaki;” pea ʻe ʻikai toe ui ho fonua “ko e Lala:” ka e ui koe “ko Hefisipa,” mo ho fonua “ko Piula:” he ʻoku fiefia ʻa Sihova ʻiate koe, pea ʻe fai ʻae taʻane ʻi ho fonua.

5 Ty såsom en ung man hafver ena jungfru kär, så skola din barn hafva dig kär; och såsom en brudgumme gläder sig öfver brudena, så skall ock din Gud fröjda sig öfver dig.

Hangē ʻoku mali ʻae talavou mo e tāupoʻou, ʻe pehē ʻae mali ho ngaahi foha mo koe: pea hangē ʻoku fiefia ʻae tangata taʻane ʻi he taʻahine, ʻe pehē ʻae fiefia ʻa ho ʻOtua ʻiate koe.

6 O Jerusalem! jag vill beställa väktare uppå dina murar, de som icke tiga skola hvarken dag eller natt: och de som på Herran tänka skola, på det att när eder intet tyst vara skall;

Kuo u fekau ʻae kau tangata leʻo ki ho ngaahi ʻā, ʻE Selūsalema, pea ʻe ʻikai te nau fakalongo pē ʻi he ʻaho pe ʻi he pō; ko kimoutolu ʻoku fakahā ʻa Sihova, ʻoua ʻe fakalongo pe,

7 Och I icke skolen tiga om honom, tilldess Jerusalem varder beredt, och satt till ett lof uppå jordene.

Pea ʻoua naʻa tuku kiate ia ha fiemālie, kaeʻoua ke fokotuʻumaʻu ʻe ia ʻa Selūsalema, pea ke ne ngaohi ia ko e ongoongolelei ʻi māmani.

8 Herren hafver svorit vid sina högra, hand, och vid sins magts arm: Jag vill icke mer gifva dina säd dinom fiendom till att äta, ej heller din must, der du uppå arbetat hafver, de främmande dricka låta;

Kuo fuakava ʻe Sihova ʻi hono nima toʻomataʻu, pea ʻi he nima ʻo hono mālohi, “Ko e moʻoni ʻe ʻikai te u toe foaki hoʻo uite ko e meʻakai ki ho ngaahi fili; pea ʻe ʻikai inu ʻe he ngaahi foha ʻoe muli ʻi hoʻo uaine, ʻaia kuo ke ngāue ke maʻu:

9 Utan de som insamla det, de skola ock ätat, och lofva Herran; och de som införat, skola dricka det uti mins helgedoms gårdar.

Ka ko kinautolu kuo tānaki ia te nau kai ia, pea fakamālō kia Sihova; pea ko kinautolu kuo ʻomi fakataha ia te nau inu ia ʻi he ngaahi loto ʻā ʻo hoku māʻoniʻoni.

10 Går, går genom porten; bereder folkena väg; görer väg, görer väg; rödjer bort stenarna, reser ett baner upp emot folken.

Hū atu, hū atu ʻi he ngaahi matapā; teuteu ʻae hala ʻoe kakai; fokotuʻu hake, fokotuʻu hake ʻae hala māʻolunga; tānaki mei ai ʻae ngaahi maka; fokotuʻu ʻae fuka maʻa ʻe kakai.

11 Si, Herren låter höra sig allt intill verldenes ända: Säger dottrene Zion: Si, din salighet kommer; si, hans arbete och hans verk skall icke vara utan frukt.

Vakai, kuo folofola ʻa Sihova ʻo aʻu ki he ngataʻanga ʻo māmani, “Mou pehē ki he ʻofefine ʻo Saione, ‘Vakai, ʻoku haʻu hoʻo fakamoʻui; vakai, ʻoku ʻiate ia hono totongi, pea ʻi hono ʻao ʻa ʻene ngāue.’”

12 Man skall kalla dem det heliga folket, Herrans förlossade; och dig skall man kalla den besökta, och icke öfvergifna staden.

Pea te nau ui ʻakinautolu, “Ko e kakai māʻoniʻoni, Ko e kakai kuo huhuʻi ʻe Sihova:” pea ʻe ui koe, “Ko e ʻofeina, Ko e kolo taʻeliʻaki.”