Jesaja 57

1 Men den rättfärdige förgås, och ingen är som lägger det uppå hjertat, och helgo män varda bortryckte, och ingen aktar deruppå; ty de rättfärdige varda borttagne för olyckone;

Fatgo zamavu'zmavama nehaza vahe'ma nefrige'za, ana zankura vahe'mo'za antahinozamize. Anumzamofo avu'ava'ma nevaririza vahe'ma nefrizage'za, vahe'mo'za antahi amara nosaze. Na'ankure fatgo avu'ava zama nehia vahe'ma nefrizana kefo avu'ava zampina oufresaze huno Anumzamo'a zamatrege'za nefrize.

2 Och de som redeliga för sig vandrat hafva, komma till frid, och hvilas uti deras kamrar.

Fatgo zamavu zamava'ma nehaza vahe'ma nefrizana, matipi umase'za mani fru nehaze.

3 Kommer härfram, I trollkonobarn, I horkarlars och horors säd.

Hianagi tamagra havi kasnampa kema nehia a'mofo mofavre naga mani'neta, savri avu'ava nehuno monkote nehia a'mo kaseramante'nea mofavre mani'nazanki amare eravao hiho.

4 Med hvem viljen I nu hafva edra lust? Öfver hvem viljen I nu gapa med munnenom, och räcka ut tungona? Ären I icke öfverträdelsens barn och en falsk säd?

Tamagra izanku kiza zokago kea hunentaze? Tamagra izanku tamagira akara huta tamagefu'na rehakanara hunemize. Tamagra ke ontahi havige vahe'mofo mofavre mani'naze.

5 I som så hete ären till afgudar under all grön trä, och slagten barn vid bäckerna under bergen.

Hagi monko avu'avazama hu tamagu tamagesamo'a teve akrukru huno teaza nehigeta, havi anumzante'ma mono'ma hunentaza zafa agafarega vuta savari avu'ava zana nehuta, mofavre nagatamia zamaheta osi tinkagomupine, havegampinena havi anumzamofontega kresramna nevaze.

6 Ditt väsende är med de släta stenar i bäckenom; de äro din del, dem utgjuter du ditt dryckoffer, då du spisoffer offrar. Skulle jag dertill lust hafva?

Hagi tinkagomupinti pehema hu'nea haveramima me'nefintira mago erita eme antazageno me'negeta, ana zante wainia tagitreta ofa nehuta, witi ofanena nehaze. Ana zama nehuta tamagra tamagesama antahi'zana Nagrikura muse hurantegahie huta nehazafi?

7 Du gör dina säng på ett högt resigt berg, och går desslikes sjelf ditupp till att offra.

Tamagra mareri agatere'nea agonarega marerita monko avu'ava zana ome nehuta, anante havi anumzantega ofa kresramna nevaze.

8 Och bak dörrena och dörrträn sätter du din åminnelse; ty du välter dig ifrå mig, och går upp, och utvidgar dina säng, och förbinder dig med dem; du älskar deras säng, ehvar du ser dem.

Tamagra tamefi Nagrira hunenamita, kafantamimofo amefiga'ane, kafa zafarera havi anumzamofo amema'a tro hunenteta, savri anegna huta tafe'ma eritareta masi'naza tafetera tamavufga avapako mase'neta tamavufga oge age nehuta, havi avu'vazana nehaze.

9 Du far till Konungen med oljo, och hafver mångahanda krydder, och sänder din bådskap långväga, och äst förnedrad allt intill helvetet. (Sheol h7585)

Tamagra olivi masavenuti eri maseve huta nefreta, mnanentake paurana rama'a tamavufgarera rutritri huteta vuta, Moleki havi anumzantera monora ome hunentaze. Ana nehuta mono'ma huntesnaza havi anumzankura vahe huzmantazage'za afete moparega nevu'za, fri vahe matipinena ana havi anumzankura ome nehakaze. (Sheol h7585)

10 Du mödde dig uti dina många vägar, och sade icke: Hvila dig något litet; utan efter du finner dine hands lefverne, varder du intet trött.

Tamagra tusi afete nevazageno tamavesra nehianagi, amazama nehuna zamo'a amne zankna nehie huta tamagesa nontahizanki tamagra kasefa hankave enerita, kazikazi huta anazana huta nevaze.

11 För hvem äst du så bekymrad och fruktar dig? Efter du dock far med lögn, och kommer intet mig ihåg, och lägger det intet på hjertat; menar du, att jag skall allstädes tiga, att du så platt intet fruktar mig?

Tamagra izanku korora nehuta, Nagrira renavatga huta tamefira hunamita antahionami'naze? Nagrama akohe'na zaza knafima kema osuma manua zanku Nagrikura korora nosazafi?

12 Men jag skall uppenbara dina rättfärdighet och din verk, att de dig intet nyttig vara skola.

Hagi maka tamavu tamava'zane, fatgo tavutava nehunema nehaza zanena, Nagra erinte ama hugahuanagi, ana zamo'a tamaza osugahie.

13 Då du ropandes varder, så låt ditt sällskap hjelpa dig; men vädret skall alla föra dem bort, och fåfängelighet skall taga dem bort. Men den som tröster uppå mig, han skall ärfva landet, och besitta mitt helga berg;

Hanki tamagrama hazenkefima unefreta, havi anumzantamima zogi atruma nehaza anumzantamina kehinke'za eme tamaza hiho. Ana hugahazanagi ana anumzaramina osi zaho'mo zamazeri faki hutresigeno zamavareno fregahie. Hianagi Nagripima frakino nemanisnia vahe'mo'a ama mopa erisanti hareno nemanino, Nagri ruotage agonani'a eri nafa'a huno manigahie.

14 Och skall säga: Görer väg, görer väg, rödjer vägen; hafver bort det som hindrar af mins folks väg.

Ra Anumzamo'a amanage hu'ne, Nagri vahe'mo'za ete egahazanki, kana varita eri ante fatgo nehuta, kampima me'neno zamazeri tanafa huga zantamina eritreho.

15 Ty alltså säger den Höge och högt besittne, den evinnerliga bor, hvilkens Namn är heligt: Jag, som bor i höjdene, och i helgedomenom, och när dem som en förkrossad och ödmjuk anda hafva, på det jag skall vederqvicka de ödmjukades anda, och hela de förkrossades hjerta;

Ra Anumzana mani ruotage hu'neno manisga huno monafinka mani'neno manivava nehigeno agi'amo'ma ruotgema hu'nea Anumzamo'a huno, Nagra mareri agetere'nea kumate mani'noanagi, iza'o avufgama erinte neramino, kumi'agu asunku'ma nehia vahe'ene nemanina, izano agu'amo'ma uramia vahe'ene mani'nena azeri hankavea netue.

16 Jag vill icke träta evinnerliga, och icke vred vara i evig tid; utan en Ande skall blåsa ifrå mitt ansigte, och jag skall göra lif.

Nagra vaheni'a narimpa ahezmante vava osugahue. Hagi e'inama hanuana nezmagesugeno hanavezmia omnena, Nagrama zami'noa zamasimura fri'za atre vagaregahaze.

17 Jag var vred uppå deras girighets odygd, och slog dem; fördöljde mig, och var vred. Då gingo de hit och dit uti deras hjertas väg.

Nagrama narimpama ahezmante'na zamazeri havizama hunoana, na'ankure zamagrama havigema hu'za maka zantamima eri zamagrafinke'ma atre'za kumi'ma haza zanku anara hu'noe. Hianagi zamagra'a zamavesite rukrahe hu'za ko'ma hu'naza kumi huvava hu'za nevaze.

18 Men då jag såg uppå deras väg, helade jag dem, och ledde dem, och gaf dem åter tröst, och dem som sörjde öfver dem.

Hagi zamagrama haza zamavu'zamavara hago Nagra zamage'noe. Hianagi Nagra zamazeri neganamrena zamazeri so'e hu'na kegava huzmante'na zamavare'na nevu'na, zamasunku zampima mani'neza zavi'ma netaza vahe'enena nasunku huzmante'na zamazeri hankavetigahue.

19 Jag skall skapa utvidgada läppar, de som predika skola: Frid, frid, både dem som fjerran, och dem som vid handen äro, säger Herren; och vill hela dem.

Ana hanuge'za ana vahe'mo'za zagamera hu'za Nagri nagia ahentesga hugahaze. Afete'ene tvaonte'enema me'nea mopafima nemaniza vahe'mo'za, mani fru hu'za Nagri narimpa fruzampi manigahaze. Ana nehanage'na krifintira zamazeri knamaregahue huno Ra Anumzamo'a hu'ne.

20 Men de ogudaktige äro såsom ett stormande haf, det icke stilla vara kan, och dess vågar häfva upp träck och orenlighet.

Hianagi havi zamavu zamava'ma nehaza vahe'mo'za, hagerimo kranto kranto nehuno, havi hava zantamine hapa'ene erino ankenarega eme ruvati treaza hu'za ana zamavu zamavara otre'za huvava nehaze.

21 De ogudaktige hafva icke frid, säger min Gud.

Hagi havi avu'avazama nehaza vahe'mo'za knarera hu'za zamarimpa frunena omanigahaze huno Nagri Anumzamo'a hu'ne.