Jesaja 56

1 Så säger Herren: Håller rätt, och görer rättfärdighet; ty min salighet är när, att hon kommer, och min rättfärdighet, att hon uppenbar varder.

Ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “Ngʼaduru bura makare kendo utim gima kare, nikech warruokna osekayo machiegni kendo timna makare chiegni fwenyore.

2 Väl är de mennisko, som detta gör, och menniskos barne, som det fast håller; så att hon håller Sabbathen, och icke ohelgar honom, och håller sina hand, att hon intet argt gör.

Ogwedh ngʼat matimo ma, mangʼado bura makare kendo ngʼatno marito chiengʼ Sabato ka ok odwanye, kendo ok oyie lwete mulo gik mogak.”

3 Och den främmande, som sig till Herran gifvit hafver, skall icke säga: Herren varder mig afskiljandes ifrå sitt folk; och den snöpte skall icke säga: Si jag är ett torrt trä.

Kik ngʼat ma japiny moro moseyie kuom Jehova Nyasaye wachi ni, “Jehova Nyasaye biro kweda e kind ogandane adier.” Kendo ngʼato angʼata mabwoch kik wachi ni, “An mana ka yien motwo.”

4 Ty så säger Herren till de snöpta, som hålla mina Sabbather, och utvälja det mig behagar, och fatta mitt förbund fast:

Nimar ma e gima Jehova Nyasaye wacho: “Joma bwoch, morito Sabato mara, mayiero timo gima miya mor, kendo morito singruokna,

5 Dem skall jag gifva ett rum i mitt hus, och i mina murar, och ett bättre namn än sönom och döttrom; ett evigt namn skall jag gifva dem, det icke förgås skall.

ei hekalu mara, anami nying-gi bedo rapar moloyo bedo gi yawuowi kod nyiri; bende anamigi nying ma ok norum nyaka chiengʼ.

6 Och de främmandes barn, som sig till Herran gifvit hafva, att de skola honom tjena och älska Herrans Namn, på det de skola vara hans tjenare, hvar och en som Sabbathen håller, så att han icke ohelgar honom, och håller mitt förbund fast;

Kendo jopinje mamoko mane oseyie kuom Jehova Nyasaye katiyone kohero nyinge, kendo kalame, jogo duto marito chiengʼ Sabato ma ok odwanye kendo morito singruokna,

7 De samma skall jag hafva till mitt helga berg, och skall glädja dem uti mitt bönehus; och deras offer och bränneoffer skola vara mig tacknämliga på mitt altare; ty mitt hus kallas ett bönehus allom folkom.

gin duto anakelgi e goda maler mi anamigi mor e oda mar lamo. Chiwo mag-gi mag misengini miwangʼo pep kod misengini mamoko nayiego e kendona mar misango; kendo oda noluongi ni od lamo mar ogendini duto.”

8 Herren Herren, som de fördrefna af Israel församlar, säger: Jag vill ännu mer församla till den hopen, som församlad är.

Jehova Nyasaye Manyalo Gik Moko Duto ma en Jal ma choko jo-Israel duto, mane oter e twech wacho niya, “Pod abiro choko jomoko makel irgi, kaweyo mago mosechoki.”

9 All djur på markene kommer och äter; ja, all djur i skogenom.

Biuru un le manie thim, biuru mondo utiek gik moko un le mag bungu duto!

10 Alle deras vaktare äro blinde, de veta allesamman intet; tyste hundar äro de, och kunna intet straffa; äro late, ligga och sofva gerna.

Jorito mag Israel muofni, giduto gionge rieko; gichalo mana gi guogi mamuol, ma ok nyal giyo; kendo riere piny mi lek, nikech gihero nindo.

11 Men de äro starke hundar till kroppen, så att de aldrig kunna mätte varda. Si, herdarna veta intet förstånd; hvar och en ser uppå sin väg; hvar och en girigas för sig i sitt stånd:

Gin guogi ma dhogi mit kendo ok giyiengʼ. Gin jokwath maonge winjo; giduto gibaro ka giluwo yoregi giwegi, kendo moro ka moro dwaro gima kelone ohala ne en owuon.

12 Kommer, låter oss hemta vin, och dricka oss druckna, och vara så i morgon som i dag, och ändå mycket mer.

Giwacho e kindgi giwegi ni, “Biuru mondo wakaw divai! Wamadhuru kongʼo mi wamer! Kendo kiny nochal mana gi kawuono, to bende onyalo bedo maber moloyo.”