Jesaja 54
1 Fröjda dig, du ofruktsamma, du som intet föder; gläd dig med fröjd och berömmelse, du som intet hafvandes är; ty den ensamma hafver flera barn än den som man hafver, säger Herren.
— Tǝntǝnǝ ⱪil, i pǝrzǝnt kɵrmigǝn tuƣmas ayal! Nahxilarni yangrat, xadlinip towla, i tolƣaⱪ tutup baⱪimiƣan ayal! — Qünki ƣerib ayalning baliliri eri bar ayalningkidin kɵptur! — dǝydu Pǝrwǝrdigar, —
2 Förvidga din pauluns rum, och utsträck tapeten åt din tjäll; spar icke, förläng din tåg, och befäst dina pålar.
Qediringning ornini kengǝytip, Turalƣuliringning etiklirini ular yaysun; Küqüngni ⱨeq ayimay qedir taniliringni uzartⱪin, Ⱪozuⱪliringni qingaytⱪin;
3 Ty du skall brista ut på högra sidon och den venstra, och din säd skall ärfa Hedningarna, och bo uti de förödda städer.
Qünki sǝn ong wǝ sol tǝrǝpkǝ kengiyisǝn; Sening ǝwlading baxⱪa ǝllǝrni igǝlǝydu; Ular ƣerib xǝⱨǝrlǝrni aⱨalilik ⱪilidu.
4 Frukta dig intet; ty du skall icke till skam varda. Var icke blödig; ty du skall icke varda till blygd, utan du skall förgäta dins jungfrudoms blygd, och din enkodoms neso icke mer ihågkomma.
Ⱪorⱪma, qünki sǝn ⱨeq hijalǝttǝ bolmaysǝn, Ⱨeq uyatⱪa ⱪaldurulmaysǝn, Qünki yǝrgǝ ⱨeq ⱪaritilip ⱪalmaysǝn, Qünki yaxliⱪingdiki hijilqanliⱪni untuysǝn, Tulluⱪungning aⱨanitini ⱨeq esinggǝ kǝltürǝlmǝysǝn.
5 Ty den dig gjort hafver, han är din man; Herren Zebaoth är hans Namn; och din förlossare, den Helige i Israel, den alla verldenes Gud kallad varder.
Qünki seni yaritip Xǝkillǝndürgüqing bolsa sening ering, Samawi ⱪoxunlarning Sǝrdari bolƣan Pǝrwǝrdigar Uning nami; Ⱨǝmjǝmǝt-Ⱪutⱪuzƣuqing bolsa Israildiki Muⱪǝddǝs Bolƣuqi, U barliⱪ yǝr-zeminning Hudasi dǝp atilidu.
6 Ty Herren hafver låtit dig vara uti det ryktet, att du äst såsom en öfvergifven och af hjertat bedröfvad qvinna, och såsom en ung hustru, den bortdrifven är, säger din Gud.
Qünki Pǝrwǝrdigar seni qaⱪirdi, — Huddi eri ɵzidin waz kǝqkǝn, kɵngli sunuⱪ bir ayaldǝk, Yaxliⱪida yatliⱪ bolup andin taxliwetilgǝn bir ayalni qaⱪirƣandǝk qaⱪirdi» — dǝydu sening Hudaying;
7 Jag hafver uti ett litet ögnablick öfvergifvit dig; men med stor barmhertighet vill jag församla dig.
Mǝn bir dǝⱪiⱪǝ sǝndin ayrilip kǝttim, Biraⱪ zor kɵyümqanliⱪ bilǝn seni yenimƣa yiƣimǝn;
8 Jag hafver, uti vredenes ögnablick, som snarast gömt bort mitt ansigte för dig; men med eviga nåd vill jag förbarma mig öfver dig, säger Herren, din förlossare.
Ƣǝzipimning texixi bilǝn Mǝn bir dǝⱪiⱪila yüzümni sǝndin yoxurup ⱪoydum; Biraⱪ mǝnggülük meⱨir-muⱨǝbbitim bilǝn sanga kɵyümqanliⱪ kɵrsitimǝn» — dǝydu Ⱨǝmjǝmǝt-Ⱪutⱪuzƣuqing Pǝrwǝrdigar.
9 Ty detta skall vara mig såsom Noahs flod; då jag svor, att Noahs flod icke mer skulle gå öfver jordena; alltså hafver jag svorit, att jag icke skall vredgas öfver dig, eller näpsa dig.
Muxu ixlar huddi Nuⱨ [pǝyƣǝmbǝr] dǝwridiki topan suliridǝk bolidu — Mǝn Nuⱨ dǝwridiki sular ikkinqi yǝr yüzini besip ɵtmǝydu dǝp ⱪǝsǝm iqkinimdǝk, — Mǝn xundaⱪ ⱪǝsǝm iqkǝnmǝnki, Sǝndin ikkinqi ƣǝzǝplǝnmǝymǝn, Sanga ikkinqi tǝnbiⱨ bǝrmǝymǝn.
10 Ty bergen skola väl vika, och högarna falla; men min nåd skall icke vika ifrå dig, och mins frids förbund skall icke förfalla, säger Herren, din förbarmare.
Qünki taƣlar yoⱪilidu, Dɵnglǝrmu yɵtkilip ketidu, Biraⱪ meⱨir-muⱨǝbbitim sǝndin ⱨǝrgiz kǝtmǝydu, Sanga aram-hatirjǝmlik bǝrgǝn ǝⱨdǝmmu sǝndin neri bolmaydu» — dǝydu sanga kɵyümqanliⱪ ⱪilƣuqi Pǝrwǝrdigar.
11 Du elända, öfver hvilka alle väder gå, och du tröstlösa, si, jag vill lägga dina stenar såsom en prydning, och lägga din grundval med saphirer;
I har bolƣan, boranda uyan-buyan qayⱪalƣan, ⱨeq tǝsǝlli ⱪilinmiƣan [ⱪiz], Mana, Mǝn taxliringni rǝngdar semont lay bilǝn ⱪirlaymǝn, Kɵk yaⱪutlar bilǝn ulungni salimǝn;
12 Och din fenster göra af christall, och dina portar af rubiner, och alla dina gränsor af utkorada stenar;
Parⱪiraⱪ munarliringni lǝǝllǝrdin, Dǝrwaziliringni qaⱪnaⱪ yaⱪutlardin, Barliⱪ sepilliringni jawaⱨiratlardin ⱪilip yasaymǝn.
13 Och all din barn lärd af Herranom, och stor frid dinom barnom.
Sening baliliringning ⱨǝmmisi Pǝrwǝrdigar tǝripidin ɵgitilidu; Baliliringning aram-hatirjǝmliki zor bolidu!
14 Du skall genom rättfärdighet beredd varda; du skall vara långt ifrån öfvervåld och orätt, så att du icke skall torfva frukta dig derföre; och ifrå förskräckelse, ty det skall icke nalkas dig.
Sǝn ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ bilǝn tiklinisǝn; Sǝn zulumdin yiraⱪ, (Qünki sǝn ⱨeq ⱪorⱪmaysǝn) Wǝⱨxǝttinmu yiraⱪ turƣuqi bolisǝn, Qünki u sanga ⱨeq yeⱪinlaxmaydu.
15 Si, ho vill församla sig emot dig, och öfverfalla dig, då de församla sig utan mig?
Mana, birǝrsi ⱨaman yiƣilip sanga ⱨujum ⱪilsa, (Biraⱪ bu ix Mening ihtiyarimda bolƣan ǝmǝs), Kimki yiƣilip sanga ⱨujum ⱪilsa sening sǝwǝbingdin yiⱪilidu.
16 Si, jag gör det, att smeden, som uppblås kolen i elden, han gör der ett tyg af, till sitt verk; ty jag gör ock, att förderfvaren förgås.
Mana, kɵmür otini yǝlpütüp, Ɵzigǝ muwapiⱪ bir ⱪoralni yasiƣuqi tɵmürqini Mǝn yaratⱪanmǝn, Ⱨǝm har ⱪilix üqün ⱨalak ⱪilƣuqinimu Mǝn yaratⱪanmǝn;
17 Ty hvart och ett tyg, som emot dig tillredt varder, thy skall icke väl gå; och hvar och en tunga, som sig uppsätter emot dig, den skall du fördöma i dome. Detta är Herrans tjenares arf, och deras rättfärdighet af mig, säger Herren.
Sanga ⱪarxi yasalƣan ⱨeqⱪandaⱪ ⱪoral karƣa kǝlmǝydu; Sanga ǝrz-xikayǝt ⱪilƣuqi ⱨǝrbir tilni sǝn mat ⱪilisǝn. Mana xular Pǝrwǝrdigarning ⱪullirining alidiƣan mirasidur! Ularning ⱨǝⱪⱪaniyliⱪi bolsa mǝndindur!
A Dove is Sent Forth from the Ark
