Jesaja 52
1 Statt upp, statt upp, Zion, ikläd dig dina starkhet; pryd dig härliga, du helige stad Jerusalem; ty härefter skall ingen oomskoren eller oren regera i dig.
Aw zion, angthawk ah, anglawt ah loe tha to la ah; Aw Jerusalem, ciimcai vangpui, kahoih khukbuen to angkhuk ah; tangzat hin aat ai kami hoi panuet thok kami loe na thungah akun let mak ai boeh.
2 Statt upp utu stoftet, statt upp, du fångna Jerusalem; gör dig lös af din halsband, du fångna dotter Zion.
Maiphu to takhoek ah loe angthawk ah; Aw Jerusalem, angraeng anghnuthaih ahmuen ah anghnu ah; Aw tamna ah kaom Zion canu, na tahnong ah na oih ih sumqui to angkhring lai ah.
3 Ty alltså säger Herren: I ären sålde för intet; I skolen ock utan penningar löste varda.
Angraeng mah hae tiah thuih; nang loe tangka hoi na ai ah zawh boeh pongah, tangka hoi ai ah ni akrang tih.
4 Ty så säger Herren Herren: Mitt folk drog i förstone neder uti Egypten, på det de skulle vara der gäster; och Assur hafver gjort dem öfvervåld utan sak.
Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; canghnii ah kai ih kaminawk loe Izip prae ah khosak hanah caeh o tathuk; hnukkhuem ah loe nihcae to Assyria kaminawk mah takung om ai ah pacaekthlaek o.
5 Men huru skall man här bära sig åt med? säger Herren. Mitt folk varder förgäfves förfördt. De som råda öfver dem, komma dem till att gråta, säger Herren; och mitt Namn varder alltid dag ifrån dag försmädadt.
Vaihi tih sak han ih maw hae ah ka oh? tiah Angraeng mah thuih; takung om ai ah kai ih kaminawk to a naeh o, ukkungnawk mah nihcae to pacaekthlaek o moe, ni thokkhruek kai ih ahmin kasae a thuih o, tiah Angraeng mah thuih.
6 Derföre skall mitt folk känna mitt Namn på den tiden; ty si, jag vill sjelf tala.
To pongah kai ih kaminawk mah ka hmin hae panoek o tih; to lok thuikung loe Kai ni, tiah atue mah phak naah panoek o tih; khenah, to tiah thuikung loe Kai ni.
7 O! huru ljuflige äro på bergomen bådbärarenas fötter, de som frid förkunna; predika godt, förkunna salighetena; de som säga till Zion: Din Gud är Konung.
Monghaih lok thuikung, kahoih tamthanglok sinkung, pahlonghaih lok thuikung, anghoehaih tamthanglok sinkung, Zion hanah, Na Sithaw loe Angraeng ah oh, tiah mae nui hoiah angzo lok thuikung ih khok loe kawkrukmaw kranghoih.
8 Dine vaktare ropa högt med deras röst, och fröjdas tillhopa; ty man skall se med ögonen, när Herren omvänder Zion.
Na misa toep kaminawk ih lok to tahgai oh; nihcae loe anghoehaih laa to nawnto sah o tih; Angraeng loe Zion ah amlaem let boeh, tiah angmacae ih mik hoiah hnu o tih.
9 Fröjde och glädje sig tillsammans Jerusalems öde; ty Herren hafver tröstat sitt folk, och förlossat Jerusalem.
Ahmuen kamro Jerusalem, anghoehaih laa to nawnto sah o oh; Angraeng mah angmah ih kaminawk to pathloep boeh, anih mah Jerusalem to akrang boeh.
10 Herren hafver uppenbarat sin helga arm för alla Hedningars ögon, så att alle verldenes ändar skola se vår Guds salighet.
Prae kaminawk boih mikhnuk ah, Angraeng mah kaciim a ban to amtuengsak boeh pongah, long boenghaih ahmuen ah kaom kaminawk boih mah aicae Sithaw pahlonghaih to hnu o tih.
11 Viker, viker, drager ut dädan, och kommer vid intet orent; går ut ifrå dem, rener eder, I som Herrans tyg bären.
Tacawt oh, tacawt oh, to ahmuen hoiah tacawt oh! Kaciim ai hmuen to sui o hmah! To ahmuen hoiah tacawt oh; Sithaw ih laom phaw kaminawk, ciimcai oh.
12 Ty I skolen icke draga ut med hast, eller vandra med flykt; ty Herren skall draga för eder, och Israels Gud skall församla eder.
Tawt hoiah caeh o hmah; cawnhhaih hoiah doeh caeh o hmah; Angraeng loe nangcae hmaa ah caeh tih; nangcae pakaa hanah Israel Sithaw loe hnukbang ah om tih.
13 Si, min tjenare skall visliga regera, och skall upphöjd och ganska högt uppsatt varda.
Khenah, ka tamna loe toksakhaih boih ah hmacawn tih; anih loe kasangah tapom ueloe, ranui koekah pakoehhaih om tih.
14 Så att månge skola förarga sig öfver dig, efter hans skapnad är ledare än andra menniskors, och hans anseende än menniskors barnas.
Anih to kami hoi anghmong ai ah mikhmai set o sak moe, kami hoi anghmong ai ah krang set o sak pongah, kanoih parai kaminawk loe dawnrai o:
15 Men alltså skall han bestänka många Hedningar, att ock Konungar skola hålla sin mun för honom; ty dem som intet deraf förkunnadt är, de skola se det med lust, och de som intet deraf hört hafva, de skola besinnat.
Anih mah kanoih parai prae kaminawk to ciimsak tih, siangpahrangnawk loe anih hmaa ah pakha tamuep o tih; minawk mah thuih vai ai ih hmuen to nihcae mah hnu o tih; minawk mah thaih vai ai ih hmuen to nihcae mah poek o tih.
