Jesaja 50
1 Så säger Herren: Hvar är edors moders skiljobref, med hvilko jag eder öfvergifvit hafver? Eller ho är min ockrare, dem jag eder sålt hafver? Si, I ären för edra synders skull sålde, och edor moder är, för edor öfverträdelses skull, öfvergifven.
BOEIPA loh, “Na manu ka tueih vaengkah yuuhlak cabu te ta melae. Nangmih taengah kan yoih vaengkah kai kah lai aka ba te unim. Namamih kathaesainah loh n'yoih tih na boekoek long ni na nu khaw a tueih ne.
2 Hvi kom jag, och der var ingen? Jag ropade, och ingen svarade. Är min hand nu så kort vorden, att hon intet förlossa kan, eller är med mig ingen kraft till att frälsa? Si, med mitt straff gör jag hafvet torrt, och gör vattuströmmarna såsom en öken, så att deras fiskar illa lukta för vattunöds skull, och blifva döde af törst.
Balae tih ka pawk vaengah hlang ana om pawh? Ka khue vaengah aka doo om pawh? Tlannah ham te ka kut ngun khaw ngun a? Nang huul ham te ka khuiah thadueng a om moenih a? Kai kah tluungnah dongah tuipuei khaw ka khah. Tuiva khaw khosoek la ka khueh tih a nga khaw rhim. Tui om pawt tih tuihalh loh a duek sak.
3 Jag kläder himmelen med mörker, och gör hans öfvertäckelse såsom en säck.
Vaan ke a muem ka khuk tih tlamhni te a himbai la ka khueh pah.
4 Herren Herren hafver gifvit mig en lärd tungo, att jag vet tala med dem trötta i rättom tid; han väcker mig hvar morgon; han väcker mig örat, att jag hörer såsom en lärjunge.
Lamlum he olka nen khaw tungduel ham neh ming sak ham ka Boeipa Yahovah loh kai taengah lolmang cil m'paek. Mincang bal, mincang bal amah haenghang coeng. Kamah khaw ka hna ah lolmang la yaak sak ham n'haeng.
5 Herren Herren hafver öppnat mig örat, och jag är icke ohörsam, och går icke tillbaka.
Ka Boeipa Yahovah loh ka hna han cah dongah ka koek pawh, a hnuk la ka balkhong pawh.
6 Jag höll min rygg till dem som mig slogo, och min kindben dem som mig ryckte; mitt ansigte vände jag icke bort för försmädelse och spott.
Kai aka taam rhoek taengah ka nam, ka maelhmai aka thool sak ham ka kam kaduen pah. Mingthae neh timthoeih khaw ka thuh tak pawh.
7 Ty Herren Herren hjelper mig, derföre kommer jag icke på skam; derföre hafver jag hållit mitt ansigte fram såsom en flintosten; ty jag vet, att jag icke på skam kommer.
Ka Boeipa Yahovah loh kai m'bom dongah ka hmaithae mahpawh. Te dongah ka maelhmai he hmailung bangla ka khueh tih yah ka poh mahpawh tila ka ming.
8 Den är när, som mig rättfärdigar. Ho vill träta med mig? Låt oss tillhopa gå; ho är den som rätt hafver emot mig? Han komme hit till mig.
Kai aka tang sak khaw yoei ngawn. Unim kai taengah aka oelh eh? Tun pai uh sih. Ka kah laitloek boei te unim? Kai taengla ha mop saeh.
9 Si, Herren Herren hjelper mig. Ho är den mig fördöma vill? Si, de skola allesammans föråldras, såsom ett kläde; mal skall uppäta dem.
Ka Boeipa Yahovah loh kai m'bom ta he. U amah long nim kai m'boe sak eh? Amih ke himbai bangla boeih hmawn vetih bungbo long ni a caak eh.
10 Ho är den ibland eder, som fruktar Herran, den hans tjenares röst lyder? Den i mörkret vandrar, och honom skin intet; han hoppes uppå Herrans Namn, och förlåte sig uppå sin Gud.
Nangmih khuiah BOEIPA aka rhih tih a sal kah ol aka hnatun te unim? Tamyin ah aka pongpa te tah anih ham a aa om pawh. Yahweh ming dongah pangtung saeh lamtah a Pathen dongah hangdang saeh.
11 Si, I alle, som upptänden en eld, väpnade med låga, vandrer uti edars elds ljus, och i låganom, som I upptändt hafven; detta vederfars eder af mine hand; uti värk skolen I ligga.
Nangmih boeih loh hmai aka hlae tih hmaipom aka vah rhoek loh namamih kah hmaipuei hmai khuiah pongpa uh. Ka kut lamkah hmaipom na tok te namah taengla ha pak vetih kosilungnan la na yalh bitni,” a ti.
