Jesaja 50
1 Så säger Herren: Hvar är edors moders skiljobref, med hvilko jag eder öfvergifvit hafver? Eller ho är min ockrare, dem jag eder sålt hafver? Si, I ären för edra synders skull sålde, och edor moder är, för edor öfverträdelses skull, öfvergifven.
Angraeng mah, Ka pakhrak ving ih nam no hoi ampraekhaih ca loe naa ah maw oh? To tih ai boeh loe mi ih laiba maw ka tawnh moe, nang to laiba tawnkung khaeah kang zawh? Khenah, na zaehaih mah misong ah ang zawh boeh, sakpazaehaih pongah ni nam no to ka pakhrak ving.
2 Hvi kom jag, och der var ingen? Jag ropade, och ingen svarade. Är min hand nu så kort vorden, att hon intet förlossa kan, eller är med mig ingen kraft till att frälsa? Si, med mitt straff gör jag hafvet torrt, och gör vattuströmmarna såsom en öken, så att deras fiskar illa lukta för vattunöds skull, och blifva döde af törst.
Tipongah kang zoh naah, kami maeto doeh na om o ai moe, kang kawk o naah mi mah doeh nang pathim o ai loe? Nangcae akrang thaih han ai khoek to ka ban hae duemtet maw? To tih ai boeh loe nangcae loisak hanah ka tha zok boeh maw? Khenah, ka thuitaek naah tuipui to kang moe, vapuinawk doeh praezaek ah kang coengsak; tui om ai pongah tui thung ih tanganawk loe tui anghaeh hoiah duek o moe, qong o boeh.
3 Jag kläder himmelen med mörker, och gör hans öfvertäckelse såsom en säck.
Kai mah ni vannawk to vinghaih hoiah ka khuk moe, khukhaih buri kahni doeh ka sak pae, tiah thuih.
4 Herren Herren hafver gifvit mig en lärd tungo, att jag vet tala med dem trötta i rättom tid; han väcker mig hvar morgon; han väcker mig örat, att jag hörer såsom en lärjunge.
Thazok kaminawk khaeah lok ka thuih thai hanah, patuk tangcae ah kaom pahni to Angraeng Sithaw mah ang paek; anih mah akhawnbang kruek ang pathawk, ca amtuk kami baktiah tahngaih hanah ka naa hae thacaksak.
5 Herren Herren hafver öppnat mig örat, och jag är icke ohörsam, och går icke tillbaka.
Angraeng Sithaw mah ka naa hae ang paongh pae, kang maa pae ai; hnukbangah doeh kang qoi taak ai.
6 Jag höll min rygg till dem som mig slogo, och min kindben dem som mig ryckte; mitt ansigte vände jag icke bort för försmädelse och spott.
Boh hanah nihcae khaeah kaeng ka patueng pae moe, amui aphong hanah tangbaeng to ka patueng pae; hnaphnaehaih hoiah tamtuih ang pathoih o thuih naah mikhmai ka hawk ai.
7 Ty Herren Herren hjelper mig, derföre kommer jag icke på skam; derföre hafver jag hållit mitt ansigte fram såsom en flintosten; ty jag vet, att jag icke på skam kommer.
Angraeng Sithaw mah ang bomh pongah, dawnrai hoiah ka om mak ai; azathaih ka tongh tang mak ai, tiah ka panoek pongah, ka mikhmai hae thlung hmaisaae baktiah kam taksak.
8 Den är när, som mig rättfärdigar. Ho vill träta med mig? Låt oss tillhopa gå; ho är den som rätt hafver emot mig? Han komme hit till mig.
Ka zaehaih toengsakkung loe zoi boeh; mi mah maw kai hae na khing thai tih? Nawnto angdoe o si! Ka misa loe mi aa? Ka hmaa ah angzo noek nasoe!
9 Si, Herren Herren hjelper mig. Ho är den mig fördöma vill? Si, de skola allesammans föråldras, såsom ett kläde; mal skall uppäta dem.
Khenah, Angraeng Sithaw mah na bom tih; mi mah maw zaehaih na net tih? Khenah, nihcae loe kahni baktiah prawn o ueloe, karaa mah caa boih tih.
10 Ho är den ibland eder, som fruktar Herran, den hans tjenares röst lyder? Den i mörkret vandrar, och honom skin intet; han hoppes uppå Herrans Namn, och förlåte sig uppå sin Gud.
Nangcae thungah mi maw Sithaw zii moe, a tamna ih lok tahngai kami kaom? Aanghaih tawn ai ah vinghaih thungah paqai kami loe mi maw? To kami loe Angraeng ih ahmin to oep nasoe loe, angmah ih Sithaw nuiah amha nasoe.
11 Si, I alle, som upptänden en eld, väpnade med låga, vandrer uti edars elds ljus, och i låganom, som I upptändt hafven; detta vederfars eder af mine hand; uti värk skolen I ligga.
Khenah, hmai paaang moe, hmaithaw thlaek takui kami nang, Caeh ah loe na paaang ih hmai hoiah na thlaek ih hmaithaw aanghaih thungah paqai ah; ka ban thung hoi na hnuk o han koi hmuen loe hae tiah oh; palungsethaih hoiah ni na dueh o tih.
