Jesaja 5
1 Nu väl, jag vill sjunga minom vän ens mins väns viso om hans vingård. Min vän hafver en vingård, på ett fett rum.
Now will I sing to my wellbeloved a song of my beloved concerning his vineyard. My wellbeloved hath a vineyard in a very fruitful hill:
2 Och han gärde omkring honom, och med stenhopar bevarade, och satte ädla vinträ deruti; han byggde ock ett torn deruti, och grof der en press, och vänte efter, att han skulle bära vindrufvor; men han bar vilddrufvor.
And he dug it, and removed its stones, and planted it with the choicest vine, and built a tower in the midst of it, and also made a winepress in it: and he expected that it should bring forth grapes, and it brought forth wild grapes.
3 Nu dömer, I Jerusalems inbyggare, och I Juda män, emellan mig och min vingård.
And now, O inhabitants of Jerusalem, and men of Judah, judge, I pray you, between me and my vineyard.
4 Hvad skulle man dock mer göra minom vingård, det jag honom icke gjort hafver? Hvi hafver han burit vilddrufvor, då jag vänte efter, att han skulle burit drufvor?
What more could have been done to my vineyard, that I have not done in it? Why, when I expected that it should bring forth grapes, brought it forth wild grapes?
5 Nu väl, jag vill kungöra eder, hvad jag minom vingård göra vill: Hans gård skall borttagen varda, på det han skall ödelagd blifva, och hans mur skall sönderrifven varda, på det han skall förtrampad varda.
And now come; I will tell you what I will do to my vineyard: I will take away its hedge, and it shall be eaten up; and break down the wall of it, and it shall be trodden down:
6 Jag skall låta honom ligga öde, att ingen skall skäran eller grafvan, utan tistel och törne derinne växa; och skall bjuda skyarna, att de icke regna deruppå.
And I will lay it waste: it shall not be pruned, nor dug; but there shall come up briers and thorns: I will also command the clouds that they rain no rain upon it.
7 Så är nu Herrans Zebaoths vingård Israels hus, och Juda män hans lustiga plantering; han vänter efter rätt, si, så är här icke annat än öfvervåld; efter rättviso, si, så är här alltsammans klagomål.
For the vineyard of the LORD of hosts is the house of Israel, and the men of Judah his pleasant plant: and he looked for judgment, but behold oppression; for righteousness, but behold a cry.
8 Ve dem som draga det ena huset intill det andra, och komma den ena åkren intill den andra, tilldess att intet rum mer är, att de skola besitta landet allena.
Woe to them that join house to house, that lay field to field, till there is no place, that they may be placed alone in the midst of the earth!
9 Det är för Herrans Zebaoths öron; hvad gäller, om de många hus icke skola öde varda, och de stora och sköna utan inbyggare?
In my ears said the LORD of hosts, Of a truth many houses shall be desolate, even great and fair, without inhabitant.
10 Ty tio vingårdsfjällar skola icke gifva mer än ett åm, och en tunna säd skall icke gifva utan ena skäppo.
Yea, ten acres of vineyard shall yield one bath, and the seed of an homer shall yield an ephah.
11 Ve dem som om morgonen bittida uppe äro, till att beflita sig om dryck, och sitta intill nattena, att de af vin hete varda skola;
Woe to them that rise early in the morning, that they may follow strong drink; that continue until night, till wine inflames them!
12 Och hafva harpor, psaltare, trummor, pipor och vin, i deras collats; och se intet uppå Herrans verk, och akta intet uppå hans händers gerningar.
And the harp, and the viol, the tabret, and pipe, and wine, are in their feasts: but they regard not the work of the LORD, neither consider the operation of his hands.
13 Derföre måste mitt folk varda bortfördt oförvarandes, och deras härlige hunger lida, och deras meniga folk törst lida.
Therefore my people have gone into captivity, because they have no knowledge: and their honourable men are famished, and their multitude dried up with thirst.
14 Derföre hafver helvetet utvidgat sina själ, och uppgapat med sina käftar utan, måtto, att nederfara skola både deras härlige och den menige man, både deras rike och glade; (Sheol h7585)
Therefore hell hath enlarged herself, and opened her mouth without measure: and their glory, and their multitude, and their pomp, and he that rejoiceth, shall descend into it. (Sheol h7585)
15 Att hvar och en skall bocka sig, och hvar och en ödmjukad varda, och de högfärdigas ögon ödmjukad blifva;
And the mean man shall be brought down, and the mighty man shall be humbled, and the eyes of the lofty shall be abased:
16 Men Herren Zebaoth uppböjd varda i domenom, och Gud, den Helige, helgad varda i rättfärdighet.
But the LORD of hosts shall be exalted in judgment, and God that is holy shall be sanctified in righteousness.
17 Så skola då lamb i bet gå i deras stad, och främlingar skola sig nära uti de fetas öde.
Then shall the lambs feed after their manner, and the waste places of the fat ones shall strangers eat.
18 Ve dem som kobbla sig tillhopa, med fåfängelig band, till att göra orätt, och lika som med vagnsrep, till att synda;
Woe to them that draw iniquity with cords of vanity, and sin as it were with a cart rope:
19 Och säga: Låt hans verk skynda sig och snart komma, att vi måge set; låt dens Heligas i Israel anslag nalkas och komma, att vi måge vetat.
That say, Let him make speed, and hasten his work, that we may see it: and let the counsel of the Holy One of Israel draw near and come, that we may know it!
20 Ve dem som kalla det onda godt, och det goda ondt; de der af mörkret ljus göra, och af ljuset mörker; de der göra sött af sura, och surt af söto.
Woe to them that call evil good, and good evil; that put darkness for light, and light for darkness; that put bitter for sweet, and sweet for bitter!
21 Ve dem som för sig sjelfva vise äro, och hålla sig sjelfva för kloka.
Woe to them that are wise in their own eyes, and prudent in their own sight!
22 Ve dem som hjeltar äro till att dricka vin, och kämpar till att dricka;
Woe to them that are mighty to drink wine, and men of strength to mix strong drink:
23 De der gifva den ogudaktiga rätt för gåfvors skull, och vända de rättfärdigas rätt ifrå dem.
Who justify the wicked for reward, and take away the righteousness of the righteous from him!
24 Derföre, lika som eldslåge förtärer halm, och borttager agnar, alltså skall deras rot förruttna, och deras telningar bortflyga såsom stoft; förty de förakta Herrans Zebaoths lag, och försmäda dens Heligas ord i Israel.
Therefore as the fire devoureth the stubble, and the flame consumeth the chaff, so their root shall be as rottenness, and their blossom shall go up as dust: because they have cast away the law of the LORD of hosts, and despised the word of the Holy One of Israel.
25 Derföre förgrymmar sig Herrans vrede öfver hans folk, och uträcker sina hand öfver dem, och slår dem, så att bergen bäfva, och deras kroppar äro lika som träck på gatone; och uti allt detta vänder icke hans vrede åter, utan hans hand är ännu uträckt.
Therefore is the anger of the LORD kindled against his people, and he hath stretched forth his hand against them, and hath smitten them: and the hills trembled, and their dead bodies were torn in the midst of the streets. For all this his anger is not turned away, but his hand is stretched out still.
26 Ty han skall uppresa ett baner fjerran ibland Hedningarna, och locka dem ifrå jordenes ända; och si, hastigt och snarliga komma de;
And he will lift up an ensign to the nations from afar, and will hiss to them from the end of the earth: and, behold, they shall come with speed swiftly:
27 Och ingen ibland dem är trött eller svag; ingen är sömnig eller sofver; ingom lossas bältet af hans länder, och ingen sliter en skorem sönder.
None shall be weary nor stumble among them; none shall slumber nor sleep; neither shall the belt of their loins be loosed, nor the latchet of their shoes be broken:
28 Deras pilar äro skarpe, och alle deras bågar spände; deras hästahofvar äro såsom stenar, och deras hjul såsom ett stormväder.
Whose arrows are sharp, and all their bows bent, their horses’ hoofs shall be counted like flint, and their wheels like a whirlwind:
29 De ryta som lejon, och ryta som ung lejon; de skola fräsa, och taga rof, och behållat, så att ingen undsätter det.
Their roaring shall be like a lion, they shall roar like young lions: yea, they shall roar, and lay hold of the prey, and shall carry it away safe, and none shall deliver it.
30 Och skall på den tiden fräsa öfver dem lika som ett haf; när man då ser uppå landet, så är det mörkt af ångest, och ljuset skin intet mer för mörkrets skull.
And in that day they shall roar against them like the roaring of the sea: and if one looketh to the land, behold darkness and sorrow, and the light is darkened in its heavens.
