Jesaja 47
1 Stig neder, jungfru, du dotter Babel; sätt dig i stoftet, sätt dig uppå jordena; ty de Chaldeers dotter hafver ingen stol mer; man skall icke mer kalla dig den sköna och lustiga.
Babiloni kumamoka vene omase mofaknama hu'nana kumamoka eraminka kugusopafi manio. Babiloni mofamoka kini traka'a atrenka mopafi umanio, Babiloni vahe'mokizmi mofamoka ko'ma nehana zana hunka kavasasea hunka vanoa nehananke'za vahe'mo'za kagenunua osugahaze.
2 Tag qvarnena, och mal mjöl; lös upp dina lockar, drag af skorna, blotta benen, vad öfver flodena;
Ana nehunka witima refuzafuma nepaza have erinka witia refuzafu nepenka, kavugosare'ma rufite'nana tavaravea eri netrenka, kenaka'a hatenetrenka, kagia anona zafi netrenka tina takahegahane.
3 Att din skam skall upptäckt, och din blygd sedd varda. Jag skall hämnas, och ingen menniska skall bedja mig det af.
Vahe'moza kukenaka'a hate atresnageno kagaze kavufgamo'a amate megahie. Kagrama hu'nana zante nona hu'na narimpa ahegante'na kazeri haviza nehu'na, mago vahere hu'na otregahuankina zamahe vagaregahue.
4 ( Detta gör ) vår förlossare, den der heter Herren Zebaoth, den Helige i Israel.
Tagri'ma Tagu'vazino tavre'nea Anumzamofo agi'a, Monafi sondia vahe'mofo Ra Anumzane huno me'ne. Ana hu'neankino Israeli vahe'mokizmi Ruotage hu'nea Anumza mani'ne.
5 Sätt dig uti det stilla; gack in uti mörkret, du Chaldeers dotter; ty du skall icke mer heta fru öfver Konungarike.
Babiloni kumamoka kuini mofaknama hunanke'za, kegavama hunana kumamo'zama kagesgama nehaza kumamoka kagira hamunkinka hani zampi manio. Na'ankure mago'anena kagesga osugahaze.
6 Ty då jag på mitt folk vred var, och ohelgade min arfvedel, öfvergaf jag dem uti dina hand; men du beviste dem ingen barmhertighet, och öfver de gamla, gjorde du oket alltför svårt;
Nagra vaheni'amokizmi narimpa ahezamante'na, Nagri vahe manisaze hu'na hu'noa vahera zamazeri haviza hanane huna kagri kazampi zamavare antogenka, kasunkura huozmante'nane. Ana nehunka tavavaneramine ozafaraminena tusi'a knaza eri zamagofetura ante'nane.
7 Och tänkte: Jag är en Drottning evinnerliga; du hafver härtilldags ännu icke fattat det i hjertat, eller tänkt deruppå, huru det skulle gå med dem i framtiden.
Kagrama antahinana zaza kna kuinia mani vava hu'na vugahue hunka antahi'nane. Hianagi henkama kagrite fore'ma hania zankura kagesa antahi so'ea osu'nane.
8 Så hör nu detta, du som i vällust lefver, och så säker sitter, och säger i ditt hjerta: Jag äret, och ingen mer; jag blifver icke enka, eller ofruktsam.
E'ina hu'negu kama antahio, mago zana nagritera fore osanigena knare hu'na manigahue nehunka, muse hunka manizankuke nehunka, nagrake mani'noankino magore huno nagrikna vahera omanine hunka nehane. Nagra kento ara omanige, mofavre nagani'a ofrigahaze hunka hu'nane.
9 Båda, dessa stycken skola dig hasteliga öfvergå på en dag, att du en barnlös och enka blifva skall; ja, fullkommeliga skola de öfver dig komma, för dina många trollkarlars skull, och för dina besvärjares skull, af hvilkom en stor hop när dig är.
Hianagi ama tare zantre'moke ame huke kagrite eke magoke zupage kazeri fenkami atregaha'e. Negave'ene mofavre nagakamo'za magoke zupage frigahaze. Kagrama antahinka ruzahu ruzahu avua tagazane avune zanema ante'noa zamo kegava hunantegahie hunka'ma nehana zantamimo'a, kza osanigenka ra hazenkefi ufregahane.
10 Ty du hafver förlåtit dig uppå dins ondsko, då du tänkte: Man ser mig intet. Din vishet och konst hafver förstört dig, att du säger i ditt hjerta: Jag äret, och ingen mer.
Kagrama hana kefo kavukva zampi frakinka mani'nenka, vahe'mo'a nonage hunka nehane. Kagrama hunka knare antahi'zane ama' antahintahi eri'noema hunka hanazamo, kazeri havi kampina atregenka, kagra kagu'afina hunka nagrake'za maka hankavea eri'noankino magore huno nagrikna vahera omani'ne hunka nehane.
11 Derföre skall en olycka komma öfver dig, så att du icke skall veta, när hon kommer; och ett ofall skall falla uppå dig, det du icke skall försona kunna; ty med hast skall ett skörl komma öfver dig, det du icke förser.
Hianagi tusi'a knamo kagrite esanigenka, mago'a safezana hunka ana knazana eri amnea osugahane. Kagrama antahinka e'inahu knazana forera osugahie hunkama antahi'nesnana knazamo, kagritera ame huno efore hanigenka mago zantetira miza hunka ana kana rehizara osugahane. Hagi antahinka kenka osu'nana knazamo, ame huno kagritera egahie.
12 Så gack nu fram med dina besvärjare, och med dina många trollkarlar, ibland hvilka du dig ifrå din ungdom bemödt hafver; om du kunde behjelpa dig, om du kunde stärka dig.
Kagrama kasefa'ma mani'nenka'ma avuataga zane avunezanema antahi'nana zantamimo kaza hugahifi, avamera antenka negenka ha' vaheka'a azeri korora huo.
13 Ty du äst trött för dina många anslags skull; gånge fram och hjelpe dig de mästare i himmelens lopp, och de stjernokikare, som efter månader räkna, hvad öfver dig komma skall.
Vahe'mozama antahintahima kami'naza zamo higeno kavesra nehie. Hagi ke huge'za monafima me'nea zantamima refkoma hu'zama negaza vahe'mo'zane, hanafitamima nege'za kasefa ikante'ma fore'ma hania zanku'ma kasnampa kema nehaza vahera huge'za, oti'za kagrite'ma fore'ma hu'zama nehia hazenke zampintira kagura vaziho.
14 Si, de äro såsom strå, hvilket elden uppbränner; de kunna icke fria deras lif för låganom; ty ingen glöd skall blifva, der man må värma sig vid, eller eld, der man vid sitta kan.
Trazama tevemo tetegeno agafa'a meankna zamagra hu'naze. Ana hu'neankino ana tevemofo hanavefintira zamagra'a zamagura ovazigahaze. Hu'neankino ana tevemofo tankanuza me'nesige'za tevea tohige ana teve tavaontera manigera osugahaze.
15 Alltså äro de, under hvilka du dig bemödt hafver, dine köpmän af din ungdom; hvar och en varder gångandes sin gång hit och dit, och du hafver ingen hjelpare.
Kagrama osi'ma mani'nantegati'ma eno menima ege'za kagranema mani'neza antahintahi negami'za, henkama fore hania zanku havi kasnampa kema nehaza vahe'mo'za kagrira katre'za rure rure uvu evu hanageno kazama hania vahera omanigahie.
