Jesaja 43
1 Och nu, säger Herren, den dig skapat hafver, Jacob, och den dig gjort hafver, Israel: Frukta dig intet; ty jag hafver förlossat dig; jag hafver kallat dig vid ditt namn, du äst min.
But now Adonai who created you, Jacob [Supplanter], and he who formed you, Israel [God prevails] says: “Don’t be afraid, for I have redeemed you. I have called you by your name. You are mine.
2 Ty om du går igenom vatten, vill jag vara när dig, att strömmarna icke skola dränka dig; och om du går uti elden, skall du intet bränna dig, och lågen skall intet bita uppå dig.
When you pass through the waters, I will be with you; and through the rivers, they will not overflow you. When you walk through the fire, you will not be burned, and flame will not scorch you.
3 Ty jag är Herren din Gud, den Helige i Israel, din Frälsare. Jag hafver gifvit Egypten, Ethiopien och Seba till försoning i din stad.
For I am Adonai your God, haKadosh Isra'el [the Holy One of God prevails], the One who saves you. I have given Egypt [Abode of slavery] as your ransom, Ethiopia and Seba in your place.
4 Efter du så dyr för min ögon aktad äst, måste du ock härlig vara, och jag hafver dig kär; derföre gifver jag menniskor uti din stad, och folk för dina själ.
Since you have been precious and honored in my sight, and I have 'ahav ·affectionately loved· you; therefore I will give people in your place, and nations instead of your life.
5 Så frukta dig nu intet; ty jag är när dig. Jag vill låta komma dina säd östanefter, och vill församla dig vestanefter;
Don’t be afraid; for I am with you. I will bring your offspring from the east, and gather you from the west.
6 Och skall säga till norr: Gif; och till söder: Förhåll icke; haf mina söner hit från fjerran, och mina döttrar ifrå verldenes ända;
I will tell the north, ‘Give them up!’ and tell the south, ‘Don’t hold them back! Bring my sons from far, and my daughters from the ends of the earth—
7 Alle de som med mino Namne nämnde äro, nämliga de jag skapat hafver till mina härlighet, tillredt dem, och gjort dem.
everyone who is called by my name, and whom I have created for my kavod ·weighty glory·, whom I have formed, yes, whom I have made.’”
8 Låt framträda det blinda folket, som dock ögon hafver, och de döfva, som dock öron hafva.
Bring out the blind people who have eyes, and the deaf who have ears.
9 Låt alla Hedningar tillhopakomma, och folken församla sig; hvilken är ibland dem som detta förkunna kan, och låta oss höra framföreåt hvad som ske skall? Låt dem hafva deras vittne fram, och bevisat, så får man hörat, och säga: Det är sanningen.
Let all the nations be gathered together, and let the peoples be assembled. Who among them can declare this, and sh'ma ·hear obey, declare· us former things? Let them bring their witnesses, that they may be justified; or let them sh'ma ·hear obey·, and say, “That is true.”
10 Men I ären min vittne, säger Herren, och min tjenare, den jag utvalt hafver; på det I skolen vetat, och tro mig, och förståt, att jag äret. Förr mig är ingen Gud gjord, så varder ock ingen efter mig.
“You are my witnesses,” says Adonai, “With my servant whom I have chosen; that you may know and trust me, and understand that I am he. Before me there was no deity formed, neither will there be after me.
11 Jag, Jag är Herren, och utan mig är ingen Frälsare.
I myself am Adonai; and besides me there is no one providing salvation.
12 Jag hafver förkunnat det, och hafver desslikes hulpit, och hafver eder det säga låtit, och ingen främmande gud är ibland eder. I ären min vittne, säger Herren, så är jag Gud.
I have declared, I have saved, and I have sh'ma ·heard obeyed·; and there was no strange deity among you. Therefore you are my witnesses,” says Adonai, “and I am God.
13 Och är jag förr än någor dag var, och ingen är den som utu mine hand frälsa kan. Jag verkar, ho vill afvända det?
Yes, since the day was I am he; and there is no one who can deliver out of my hand. I will work, and who can hinder it?”
14 Så säger Herren, edar förlossare, den Helige i Israel: För edra skull hafver jag till Babel sändt, och hafver nederslagit alla bommar, och jagat de sörjande Chaldeer till skepps.
Adonai, your Redeemer, haKadosh Isra'el [the Holy One of God prevails] says: “For your sake, I have sent to Babylon [Confusion], and I will bring all of them down as fugitives, even the Chaldeans [Descendants of Loving-kindness], in the ships of their rejoicing.
15 Jag är Herren, edar Helige, som Israel skapat hafver, edar Konung.
I am Adonai, your Holy One, the Creator of Israel [God prevails], your King.”
16 Så säger Herren, som en väg gör i hafvet, och en stig i stark vatten;
Adonai, who makes a way in the sea, and a path in the mighty waters says:
17 Den der utförer vagn och häst, här och magt, så att de i enom hop ligga, och intet uppstå; att de utslockna, såsom en veke utslocknar.
who brings out the chariot and horse, the army and the mighty man (they lie down together, they shall not rise; they are extinct, they are quenched like a wick):
18 Tänker icke uppå det gamla, och akter icke uppå det förra varit hafver;
“Don’t remember the former things, and don’t consider the things of old.
19 Ty si, jag vill göra en ny ting; rätt nu skall det uppgå, att I skolen förnimma, att jag gör en väg i öknene, och vattuströmmar uti ödemarkene;
Behold, I will do a new thing. It springs out now. Don’t you know it? I will even make a way in the wilderness, and rivers in the desert.
20 Att djuret på markene skall prisa mig, drakar och strutser; ty jag vill gifva vatten uti öknene, och strömmar uti ödemarkene, till att gifva mino folke, minom utkoradom dricka.
The animals of the field shall honor me, the jackals and the ostriches; because I give water in the wilderness and rivers in the desert, to give drink to my people, my chosen,
21 Detta folket hafver jag tillredt mig, det skall förtälja min pris.
the people which I formed for myself, that they might declare my tehilah ·praise song·.
22 Icke att du Jacob hafver kallat mig, eller att du Israel hafver arbetat om mig;
Yet you have not called on me, Jacob [Supplanter]; but you have been weary of me, Israel [God prevails].
23 Icke hafver du framburit mig dins bränneoffers får, eller hedrat mig med ditt offer. Jag hafver icke haft lust till dina tjenst i spisoffer; jag hafver ej heller lust af ditt arbete uti rökelse.
You have not brought me of your sheep for burnt offerings; neither have you honored me with your sacrifices. I have not burdened you with offerings, nor wearied you with frankincense.
24 Mig hafver du icke köpt calmos för penningar; mig hafver du icke fyllt med dins offers fetma; ja, mig hafver du arbete gjort uti dinom syndom, och gjort mig mödo uti dinom missgerningom.
You have bought me no sweet cane with money, nor have you filled me with the fat of your sacrifices; but you have abad ·served· me with your habitual sins ·missing the marks·. You have wearied me with your depravities (moral evils).
25 Jag, Jag utstryker din öfverträdelse för mina skull, och kommer dina synder intet ihåg.
I, even I, am he who blots out your rebellious breaches of relationships for my own sake; and I will not remember your habitual sins ·missing the marks·.
26 Drag mig till minnes; låt oss gå med hvarannan till rätta; säg, huru du vill rättfärdig varda?
Put me in remembrance. Let us plead together. Declare your case, that you may be justified.
27 Dine fäder hafva syndat, och dine lärare hafva misshandlat emot mig.
Your first father sinned ·deviated (from the standard goal)·, and your teachers have rebelled to break away from authority thus breaking relationship against me.
28 Derföre hafver jag ohelgat helgedomens Förstar, och gifvit Jacob tillspillo, och Israel till försmädelse.
Therefore I will profane the princes of the sanctuary; and I will make Jacob [Supplanter] a curse, and Israel [God prevails] an insult.”
