Jesaja 41
1 Tige öarna för mig, och folken stärke sig, träde fram, och tale; låt oss gå till rätta med hvarannan.
E NOHO ekemu ole oukou, e na aina, imua o'u, E hoomahua aku na kanaka i ka ikaika: E hookokoke mai lakou, alaila e olelo mai lakou; E hookokoke pu kakou i ka hookolokolo ana.
2 Ho hafver uppväckt den rättfärdiga östanefter? Ho kallade honom att han gå skulle? Ho gaf Hedningarna och Konungarna för honom, att han dem öfvermägtig vardt, och gaf dem för hans svärd, såsom stoft, och för hans båga, såsom förströdda agnar;
Na wai i hoala mai i ka mea pono, mai ka hikina mai, A kauoha hoi ia ia e hele ma kona wawae? A haawi ae la ia i na lahuikanaka imua ona, A hoonoho ia ia maluna o na'lii? A haawi hoi ia lakou e like me ka lepo imua o kana pahikana, E like hoi me ka opala lele imua o kona kakaka?
3 Och han jagade efter dem, och gick det igenom med frid, och vardt intet trött af vägen?
Alualu oia ia lakou, a maluhia hoi kona hele ana; Ma ke ala hoi i hahi ole ia mamua e kona mau wawae.
4 Ho verkar det, och gör det, och kallar alla menniskor, den ena efter den andra, allt ifrå begynnelsen? Jag Herren är både den förste och den siste.
Nawai ia i hoomakaukau, a hana hoi, Me ka hea ae i na hanauna kanaka, mai kinohi mai? Owau no o Iehova, o ka mea mua, A o ka mea hope hoi, owau no ia.
5 Då öarna sågo det, fruktade de sig, och jordenes ändar förskräckte sig; de nalkades, och kommo fram.
Ike mai la na aina, a makau iho la, Weliweli no na kukulu o ka honua, Hookokoke mai lakou, a hele mai la.
6 Den ene halp den andra, och sade till sin nästa: Var tröst.
Kokua no kela mea keia mea i kona hoa, A olelo ae la i kona hoahanau, E ikaika oe.
7 Timbermannen tog guldsmeden till sig, och gjorde bleckskifvorna släta med hammaren på städet, och sade: Det vill väl stå. Och de fäste det med naglar, att det icke skulle stå ostadigt.
Pela i hooikaika'i ke kahuna kalai i ka mea hana gula, A me ka mea anaanai me ka hamare i ka mea kuihao ma ke kua, I ae la, Ua makaukau ia no ke kapili ana; A hoopaa no oia ia mea i ke kui, i ole ia e naueue.
8 Men du Israel, min tjenare, Jacob, den jag utvalt hafver, du Abrahams mins väns säd;
Aka, o oe, e Iseraela, ka'u kauwa, O Iakoba, ka mea a'u i wae ai, Ka pua a Aberahama, ko'u hoaaloha,
9 Den jag styrkt hafver allt ifrå verldenes ända, och hafver kallat dig, ifrå hennes väldiga, och sade till dig: Du skall vara min tjenare; ty jag utkorar dig, och bortkastar dig icke;
Ka mea a'u i lalau aku ai, mai na kihi mai o ka honua nei, A hea aku no ia oe, mai kona mau kukulu mai, A i aku no hoi ia oe, O oe no ka'u kauwa, Ua wae aku no wau ia oe, aole au i haalele aku ia oe.
10 Frukta dig intet, jag är med dig; vik icke af, ty jag är din Gud. Jag styrker dig, jag hjelper dig ock, jag håller dig vid magt, genom mina rättfärdighets högra hand.
Mai makau oe, no ka mea, owau pu no me oe; Mai weliweli hoi, no ka mea, owau no kou Akua. Na'u no i hooikaika aku ia oe, A na'u hoi oe i kokua aku; Ua hookupaa aku au ia oe i ka lima akau o ko'u pono.
11 Si, alle de som dig hätske äro, skola till spott och skam varda, och blifva såsom intet, och de män, som med dig träta, skola förgås;
Aia hoi e hilahila auanei, a e hoopalaimaka hoi ka poe a pau i inaina aku ia oe; E like auanei lakou me he mea ole la, A e make no hoi ka poe kanaka e hakaka me oe.
12 Så att du skall fråga efter dem, och icke finna dem. De män, som med dig kifva, skola, varda såsom intet, och de män, som emot dig strida, skola få en ända;
E imi no oe ia lakou, aole loaa lakou ia oe, O na kanaka hoi e hakaka me oe; E like ana lakou me ka mea ole, me he mea ole loa hoi, O na kanaka hoi e kaua aku ia oe.
13 Ty jag är Herren din Gud, den dina högra hand stärker, och säger till dig: Frukta dig intet; jag hjelper dig.
No ka mea, owau o Iehova, o kou Akua, ka mea i hoopaa i kou lima akau, Ka mea olelo aku ia oe, Mai makau; owau no kou mea nana e kokua.
14 Så frukta dig nu intet, du matker Jacob, I fattige hop Israel. Jag hjelper dig, säger Herren, och din förlossare, den Helige i Israel.
Mai makau, e ka enuhe, e Iakoba e, O oukou no hoi, e na kanaka o ka Iseraela; Na'u no oe e kokua aku, wahi a Iehova, kou Hoolapanai, Ka Mea Hemolele hoi o ka Iseraela.
15 Si, jag hafver gjort dig till en ny skarp tröskovagn, den taggar hafver, att du skall tröska berg och sönderstöta dem, och göra högarna såsom stoft.
Aia hoi, e hana no wau ia oe i mea kaapalaoa hou oioi, mea niho; A e hookaa no oe maluna o na kuahiwi, a e kui hoi ia lakou a wali, A e hoolilo no oe i na puu, i mea like me ka opala,
16 Du skall förströ dem, att vädret skall föra dem bort, och väderflagor förskingra dem; men du skall vara glad i Herranom, och berömma dig af Israels Heliga.
E lulu ana no oe ia lakou, a na ka makani lakou e lawe aku, A na ka puahiohio e hoopuehu aku ia lakou; Aka, e olioli no oe ia Iehova, A e hauoli hoi i ka Mea Hemolele o ka Iseraela.
17 De elände och fattige söka vatten, och der är intet. Deras tunga borttorkas för törst; men jag Herren vill höra dem. Jag Israels Gud vill icke öfvergifva dem;
Imi ka poe hune, a me ka poe nele, i ka wai, a loaa ole, Ua paapaa ko lakou alelo i ka makewai, Alaila, e hoolohe au, o Iehova, i ka lakou, Owau, ke Akua o ka Iseraela, aole au e haalele ia lakou.
18 Utan jag vill öppna vattufloder på höjderna, och källor midt på markene. Jag vill göra öknena till vattusjöar, och torra landet till vattukällor.
E wahi au i muliwai ma na puu, I wai puna hoi maloko o na awawa; E hoolilo au i ka waonahele i kiowai, A me ka aina maloo, i wahi e huai mai ai na wai.
19 Jag vill gifva i öknene cedren, furo, myrten och oljoträ. Jag vill gifva på markene gran, bok och buxbom tillhopa;
Ma ka waonahele, e haawi no au i ka laau kedera, I ka laau sitima hoi, a me ka hadasa, a me ka oliva; A na'u no e kanu, ma ka waoakua, i laau kaa, I tidara no hoi, a me ke teasura:
20 På det man må se och känna, och förmärka och förstå tillsammans, att Herrans hand hafver detta gjort, och den Helige i Israel hafver detta skapat.
I ike lakou, a hoomaopopo hoi, A noonoo, me ka ike lea pu, Na ka lima o Iehova i hana i keia, Na ka Mea Hemolele o ka Iseraela ia i hoopaa.
21 Så låter edra sak komma fram, säger Herren. Bärer fram der I uppå stån, säger Konungen i Jacob.
E hoopii mai oukou i ko oukou mea hookolokolo, wahi a Iehova; E hoike mai i ko oukou mea e akaka ai, wahi a ke Alii o ka Iakoba.
22 Låt dem träda fram, och förkunna oss hvad tillkommande är; förkunner oss och propheterer något framföreåt; låt oss akta deruppå med vår hjerta, och märka huru det härefter gå skall, eller låter oss dock höra hvad tillkommande är.
E hookokoke mai lakou, a e hoike mai hoi ia kakou i na mea e hiki mai ana; I na mea kahiko hoi, e hai mai lakou ia mau mea, I noonoo kakou ia mau mea, a ike hoi i ko lakou hope; E hai mai hoi ia kakou i na mea e hiki mai ana.
23 Förkunner oss hvad härefter komma skall, så vilje vi märka, att I ären gudar. Görer antingen godt eller ondt, så vilje vi derom tala, och skåda tillsammans.
A e hoomaopopo mai hoi i na mea o keia hope e hiki mai ana, Alaila e ike no makou, he mau akua no oukou: Oia e hana hoi i ka maikai, a i ka hewa paha, Alaila, makou e weliweli, a e ike pu no hoi.
24 Si, I ären af intet, och edart verk är ock intet, och den eder utväljer, är en styggelse.
Aia hoi, no ka ole mai oukou, A me ka oukou hana hoi, noloko mai ia o ka ole; O ka mea makemake aku ia oukou he mea hoopailua ia.
25 Men jag uppväcker en af nordan, och han kommer östanefter. Han skall predika dem i mitt Namn, och han skall gå öfver de väldiga, såsom öfver ler, och skall trampa ler, såsom en krukomakare.
Ua hoala aku au i kekahi, mai ka akau mai, a e hele io mai no ia; E kahea mai no oia i ko'u inoa, mai kahi e puka mai ai ka la; A e hele mai no oia maluna o na'lii e like me ka lepo, E like hoi me ko ka potera hahi ana i ka lepo kawili.
26 Ho kan något förkunna af begynnelsen, att vi måge begripat; eller prophetera framföreåt, att vi måge säga: Du talar rätt? Men här är ingen förkunnare, ingen som något höra låter, ingen som af eder ett ord höra må.
Nawai i hoike mai, mai kinohi mai, i ike kakou? I ka wa mamua hoi, i olelo kakou, Ua pololei? Aohe mea nana i hoike, he oiaio, aohe mea nana e hoakaka mai, He oiaio no, aohe mea i lohe i ka oukou mau olelo.
27 Jag är den förste, som till Zion säger; Si, der är det, och gifver Jerusalem Predikare.
Na'u ka mea mua e olelo ia Ziona, Aia hoi, e nana aku ia lakou; A na'u hoi e haawi aku ia Ierusalema i ka mea hai i ka olelo maikai.
28 Men jag skådar dit, men der är ingen; och ser ibland dem, men der är ingen rådgifvare. Jag frågar dem, men då svara de intet.
Aka, nana aku la au, aohe hoi kanaka, A iwaena hoi o ia poe, aohe kakaolelo, A i ko'u ninau ana ia lakou, aohe mea o lakou i olelo mai.
29 Si, det är alltsammans vedermöda, och intet med deras väsende; deras afgudar äro icke utan ett väder och fåfängelighet.
Aia hoi, he mea ole lakou a pau, He mea ole hoi ka lakou hana; He makani, he lapuwale hoi ko lakou akuakii i hooheheeia.
