Jesaja 4

1 Och på den tiden skola sju qvinnor fatta en man, och säga: Vi vilje sjelfva föda och kläda oss, allenast låt oss nämnas efter ditt namn, att vår försmädelse må ifrån oss tagen varda.

Tekah khohnin ah tah huta parhih loh tongpa pakhat te a mawt uh vetih, “Kaimih kah buh he ca uh sih lamtah ka himbai he bai uh sih. Kaimih ham nang ming te khue saeh lamtah kaimih kokhahnah khum puei mai,” a ti uh ni.

2 Uti den tiden skall Herrans Telning vara kär och kostelig, och jordenes Frukt härlig och skön med dem som behållne blifva i Israel.

Tekah khohnin ah BOEIPA kah a dawn te kirhang la, thangpomnah la, khohmuen kah a thaih te mingthennah la, Israel kah rhalyong te boeimang la poeh ni.

3 Och hvilken i Zion återlefves, och igenblifver i Jerusalem, han skall kallas helig, hvar och en som skrifven är ibland de lefvande i Jerusalem.

Zion kah aka sueng, Jerusalem ah aka sueng, Jerusalem kah hingnah dongah la a daek boeih te hlangcim la a khue ni.

4 Då varder Herren aftvåendes Zions döttrars smitto, och fördrifvandes Jerusalems blodskulder derut, genom Andan, som döma och en eld upptända skall.

Zion nu kah a khawt neh Jerusalem kah a thii te Boeipa loh a silh pah ni. A kotak lamkah tiktamnah mueihla neh a hoek vetih mueihla neh a hlup ni.

5 Och Herren skall skapa öfver alla Zions bergs boningar, och hvar som helst det församladt är, moln och rök om dagen, och sken af eld, som brinner om nattena; ty en skärm skall vara öfver allt det härligit är.

Te vaengah Zion tlang kah a hmuen takuem neh, a tingtunnah ah, khothaih ah hmaikhu neh cingmai, khoyin ah hmaisai neh hmai aa te imkhui kah thangpomnah boeih soah BOEIPA loh a suen pah ni.

6 Och ett skjul skall varda till en skygd om dagen för hettanom, och en tillflykt till att gömma sig för storm och regn.

Khothaih kholing vaengah poca hlipkhup la, khotlan tuihli lamloh hlipyingnah neh kuepkolnah la om ni.