Jesaja 37
1 Då nu Konung Hiskia detta hörde, ref han sin kläder sönder, och svepte en säck omkring sig, och gick in uti Herrans hus;
Leng Hezekiah in ahetsahnao thu chu ajah phatnin, avonho chu abot teltan, khaodip pon akikhun Pakai houin achun alut tan ahi.
2 Och sände Eliakim, hofmästaren, och Sebna skrifvaren, med de äldsta Presterna, omsvepta med säcker, till Propheten Esaia, Amos son;
Chuin Eliakim, leng inpi vaipopa, Sheba thutanna'a thuchingpa, chuleh thempu'a pang lamkai cheng chu khaodip pon von pumin Amos chapa Isaiah themgao henga asoltan ahi.
3 Att de skulle säga till honom: Så säger Hiskia: Detta är en bedröfvelses, straffs och försmädelses dag, och går såsom när barnen äro komne till födelsen, och ingen magt är till att föda.
Amahon Isaiah themgao henga hitihin aseijun ahi. “Leng Hezekiah in hitin aseije: Tuni hi boina, kumna, chuleh jachatna nikho ahitai. Naosen penglha dinga kigosa ahia lah anun naopenlhah nadinga thanei lou tobang ahi.
4 O! att dock Herren din Gud ville höra RabSake ord, hvilken hans herre, Konungen i Assyrien, utsände till att försmäda lefvandes Gud, och till att förlasta med sådana ordom, som Herren din Gud hört hafver; och att du ville upphäfva ena bön för de igenlefda, som ännu för handene äro.
Ahin, hingjing Pathen chouna'a lengpan ahinsol hiche Assyria jalamkaipu thusei hi na Pakai Pathen chun ana hetan tin, athusei ho jouse jeh in gotna pe inte. Aw, keiho amoh chengse din neitao peh un!”
5 Och Konungens Hiskia tjenare kommo till Esaia.
Leng Hezekiah vaipo pipu hon lengpa thuhil Isaiah themgao kom alhut jou uvin,
6 Men Esaia sade till dem: Så säger edrom herra: Herren säger alltså: Frukta dig intet för de ord, som du hört hafver, med hvilkom Konungens tjenare af Assyrien mig försmädat hafva.
Hitin adonbut in ahi. “Na lengpau kom'a, “Pakai in hitin aseije, tiuvin: Assyria lengpa palai hon keima taitomna'a athusei juchu kisuhboi sah hih in.
7 Si, jag skall göra honom ett annat mod, och han skall något få höra, deraf han skall igen hemfara i sitt land, och jag skall falla honom med svärd uti hans land.
Ngaijin! keima matah ama douna'a kakalson ding ahi. A in na kona thuhil khatnin lengpa ngaichat khoh ahi ti amu ding, chuleh agam'a hung kile ding, chuteng tah chuleh a chemjam mama'a ka lousah ding ahi.”
8 Men då RabSake igenkom, fann han Konungen af Assyrien stridandes emot Libna; ty han hade hört, att han var ifrå Lachis dragen.
Hiche phatsung chun, Assyria jalamkai pun Jerusalem dalhan Assyria lengpa, Lachish dalha'a Libnah ana nokhum laichun kijah topi din achen ahi.
9 Förty ett rykte kom ifrå Thirhaka, de Ethiopers Konung, sägandes: Han är utdragen emot dig till att strida. Då han nu detta hörde, sände han båd till Hiskia, och lät säga honom:
Phat chomkhat jou nungin leng Sennacherib in thukhat amun, hichu Ethopia lengpa Tirhakah in amadoudin galsat sepai tampi toh ahung konin ahi, ti ahi. Adou ho kimaitopi masangin Jerusalem'a Hezekiah henga din apalaiho hiche thuhil hi apohsah in ahi:
10 Säger Hiskia, Juda Konunge, alltså: Låt icke din Gud bedraga dig, den du förlåter dig uppå, och säger: Jerusalem skall icke gifvit varda uti Konungens hand af Assyrien.
“Hiche thuhil hi Judah aum leng Hezekiah ding ahi. Assyria lengpan Jerusalem alah joulou ding ahi tia natah san jing na Pathen chu kilheplhah sah hih in.
11 Si, du hafver hört, hvad de Konungar af Assyrien allom landom gjort hafva, och förderfvat dem; och du skulle friad varda?
Assyria lengten achena jouseu va ipi abolna hechen setnin ahi. Alampiu va asuboi ho jouse jong asumanggam hel un ahi! Nang ipi chom nahi deh ding ham?
12 Hafva ock Hedningarnas gudar undsatt de land, som mine fäder förderfvat hafva; såsom är Gosan, Haran, Rezeph, och Edens barn i Thelassar?
Chidang namdang pathen hon Gojan, Haran, Rezeph chuleh Eden mite Tel-assar a cheng gamho itih a ahuhdoh khah uvem? Kapu kapaten asuhmangsa ahibou uve.
13 Hvar är Konungen i Hamath, och Konungen i Arphad, och Konungen i den stadenom Sepharvaim, Heva och Iva?
Hamath lengpa leh Arpad lengpa ipi tilhona hitam? Sepharvaim, Hena chuleh Ivvah lengho itiuva hitam?”
14 Och då Hiskia hade undfått brefvet af båden, och läsit det, gick han upp till Herrans hus, och höll det ut för Herranom.
Hezekiah in palaiho akon'a thuhil amujouvin, asimin, Pakai houin na akaltouvin, Pakai anga aphajal tan ahi:
15 Och Hiskia bad till Herran, och sade:
Chuin Hezekiah Pakai anga hitihin ataotan ahi:
16 Herre Zebaoth, du Israels Gud, som öfver Cherubim sitter, du äst allena Gud öfver all Konungarike på jordene; du hafver gjort himmel och jord.
“Aw Van Janel Pakai, Israel Pathen, vantil thanei holah'a leng changa nahi! Vannoi leiset lenggam jouse chunga Pathen, nangma bou nahi. Vanho leh leiset sem'a nangma bou nahi.
17 Herre, nederböj din öron, och hör; Herre, låt upp din ögon, och se; hör dock all Sanheribs ord, som han utsändt hafver, till att försmäda lefvandes Gud.
Hungkum lhan lang hung ngaijin Aw Pakai! Namit in hin vetan Aw Pakai! Sennacherib in hing jing Pathen douna'a athusei ho hin ngaijin.
18 Sant är det, Herre, Konungarna i Assyrien hafva öde gjort all Konungarike med deras land;
“Adih e, Pakai, Assyria lengten hiche gamho chu ana suhmangu ahi.
19 Och hafva kastat deras gudar uti eld; ty de voro icke gudar, utan menniskohänders verk, trä och sten; de äro förgjorde.
Chuleh chidang namdang te pathen semthu ho chu meilhum sunga aleh lut nun, ahallha taovin ahi. Ahin, ahimongin Assyria ten song'a kon mihem khutnin asuitoh ahibou vin, Pathen hinaisai lou u ahi.
20 Men nu, Herre, vår Gud, hjelp oss ifrå hans hand, på det att all Konungarike på jordene måga förnimma, att du äst Herre allena.
Tun, Aw Pakai ka Pathen u, athanei na akonin neihuh doh un; chuleh leiset'a lenggam jousen nangma bou, Aw Pakai, Pathen nahi ahetdiu ahi.”
21 Då sände Esaia, Amos son, till Hiskia, och lät säga honom: Så säger Herren Israels Gud, om det du mig bedit hafver om Konung Sanherib af Assyrien;
Hichun Amoz chapa Isaiah in Hezekiah henga hiche thuhil hi athot in: Hiche hi Pakai, Israel Pathen in asei ahi: Assyria lengpa Sennacherib chung changa natao jeh in,
22 Så är detta det Herren om honom säger: Jungfrun, dottren Zion, föraktar dig, och bespottar dig, och dottren Jerusalem rister hufvudet efter dig.
Pakai in hiche thucheng hi ama dounan aseitan ahi: “Zion a nungah theng nun ha kidah in, na nuisat e. Jerusalem chanun najam chu nuisat in alu athinge.
23 Hvem hafver du förhädt och försmädt? Öfver hvem hafver du upphäfvit röstena? Och du hafver upphäfvit din ögon emot den Heliga i Israel.
Koiham nahsah louleh nuisat'a nakoi jing chu? Koi douna'a na aw nasan sah ham? Ki hoitho sah tah'a koi na navet ham? Israel Mitheng Pachu ahi!
24 Genom dina tjenare hafver du försmädat Herran, och säger: Genom mina många vagnar är jag uppdragen uppå bergshöjderna vid Libanons sido, och hafver afhuggit hans höga cedreträ, med de utkorade furoträ, och är kommen öfver höjdena, intill ändan på denna skogen på landena.
Na palai ho mangchan Pakai chu nahsahlou vin na nakoije. “Ka sakol kangtalai tamtah mangchan, mol le lhang sangtah ho kana loukhum jouvin ahi,” tin aseije-ahi, Lebanon lhang leh, molchung vum ahi. Cedar thingphungho asangpen jong kaphuh lhun chuleh chahthing thingphungho asangpen jong kaphuh lhun chuleh chahthing phapen ho geijin ka phuh lhun ahi. Asangpen tah gei kaphan chuleh gammang sunggil ho gei jin ka khol chil soh kei tai.
25 Jag hafver grafvit och druckit vattnet, och mitt fotbjelle hafver uttorkat all förvarad vatten.
Gamchom mun tamtah'a tuikhuh ho ka laijin, atuija chun keima leh keima kaki sulip jin ahi. Ka kengto'a Egypt vadung ho ka sutangin ahi.
26 Men hafver du icke hört, att jag i förtiden alltså gjort, och af ålder så handlat hafver, och gör desslikes så ännu, att fasto städer förstöras uti stenhopar;
“Ahin na najah khah lou ham? Hiche masanga patna kana gel lhuhsa ahitai. Sotna patna kana gon ahitan, ahin tua hi kalhun sah ahitai. A khopiu kulpi ho songbong kiselom banga na suhchip dinga kana gontup peh ahitai.
27 Och deras inbyggare försvagade och förtviflade varda, och på skam komma, och varda till gräs på markene, och till grön ört, såsom hö på taken, hvilket borttorkas, förr än det moget varder?
Hijeh a chu amiteu vin tha lhahsam na aneiyun, kichat leh lungboi in aum taovin ahi. Hampa bangin alhachom uvin, aum taovin ahi. Hampa bangin alhachom uvin, ajih don doh ho hetman louva kichotpa tobang ahi. Inchung vum'a hampa hung thah dondoh ho tamtah ahung kedoh masanga nisa in akahvoi tobang ahi.
28 Men jag känner dina boning väl, ditt uttåg och intåg, och ditt rasande emot mig.
Ahin, hoilai nache'a hoilai na um, chuleh itih a na kondoh'a nahung vailhun kahe chen setnin ahi. Ka chunga na lunghan dan jong kahe chen set ne.
29 Efter du nu rasar emot mig, och ditt högmod är kommet upp för min öron, skall jag sätta dig en ring i dina näso, och ett bett i din mun, och skall föra dig den vägen hem igen, den du kommen äst.
Ka chunga na lunghan jeh leh na hoithona jeh in thihkoi'a na nahkui kahin koiding chuleh sakol kamvo na kam'a kabupeh ding ahi. Na hungna lampi mama achu kakinung le sah ding ahi.”
30 Och detta skall vara dig för ett tecken: Ät i detta året hvad förtrampadt är; uti de andra årena hvad sjelft växer; uti tredje årena sår och uppskärer, planterer vingårdar, och äter deras frukt.
Hichun Hezekiah henga Isaiah in aseijin, “Ka thusei adih photchenna chu hiche hi ahi: “Tukum leh amacham'a hung kehdoh hobou naneh ding ahin, akum kit leh hiche'a kon'a hung sohdoh ho naneh ding ahi. Ahin a kumthhum channa leh nangman chang le mim na tua na kikhol tup ding ahi; lengpi lei phate nabol'a agasoh naneh ding ahi.
31 Ty de frälste af Juda hus, och de öfverblefne, skola åter rota sig nedantill, och ofvantill bära frukt.
Chuleh Judah a kidalha galmite a kon'a sohcha jouse na leiset noi langa jung hinkholet untin, chuleh ninglhing setna hung khanglen diu ahi.
32 Ty utaf Jerusalem skola ännu utgå de som qvarblefne äro, och de frälste utaf Zions berg. Detta skall Herrans Zebaoths nitälskan göra.
Ajehchu kamite amoh chengse chu Jerusalem'a konin hung potdoh untinm chuleh asohcha ahing cheng chu Zion lhanga kon'a hung potdoh diu ahi. Van janel Pakai tomngainan hiche hi atah'a ahin sosah ding ahi!
33 Derföre säger Herren om Konungen af Assyrien alltså: Hall skall icke komma in uti denna staden, och skall ej heller skjuta der en pil in, och icke en sköld komma der före, och skall han ingen skans göra deromkring;
Chuleh Assyria lengpa chunchanga Pakai in hitin aseije: “Agalsat sepai ho Jerusalem lutlou diu ahi. Thel changkhat jong alhalut loudiu ahi. Kidalna pho pum'a akot mai dunga kijot le lou diu, chuleh abangho dung'a jong leipal asetlou diu ahi.
34 Utan skall vända den vägen om igen, som han kommen är, så att han uti denna staden intet kommer, säger Herren.
Lengpa jong ahungna lampi mama'a agam'a kinung lekit ding ahi. Ama chu khopi lutlou ding ahi, tin Pakai in aseije.
35 Ty jag vill beskydda denna staden, så att jag skall uthjelpa honom för mina skull, och för min tjenares Davids skull.
'Ajehchu keima jal le, kasohpa David jal'a, hiche khopi hi kahonbit na ka ventup ding ahi.”
36 Då for ut en Herrans Ängel, och slog uti det Assyriska lägret hundrade fem och åttatio tusend män; och då de om morgonen bittida uppstodo, si, då låg der allt fullt med döda kroppar.
Hiche jan Pakai vantil chu Assyria te ngahmun'a achen, Assyria sepai mi sang jakhat leh sang somget leh nga athatnin ahi. Assyria mi asohcha honkhat jingkah ahung kithophat un muntina thilong amutaovin ahi.
37 Och Konungen af Assyrien, Sanherib, bröt upp, drog sina färde, och vände om hem igen, och blef i Nineve.
Hichun Assyria lengpa Sennacherib chun ngahmun chu asusen agam'a akinung letai. A in lama achen, Nineveh khopi achun a umtan ahi.
38 Och det begaf sig, att då han tillbad uti sins guds Nisrochs huse, slogo honom hans söner Adrammelech och SarEzer med svärd, och flydde in uti det landet Ararat; och hans son EsarHaddon vardt Konung i hans stad.
Nikhat a pathen Nisroch ahoupet nin, achapa teni Adrammelech leh Sharezer in achemjam lhona ana that lhon tan ahi. Hichun anigel lhonin Ararat gam'a ana jam lhon tan, achapa holah a khat Esarhaddon chu Assyria lengin apantan ahi.
