Jesaja 33
1 Men ve dig, du förstörare, menar du, att du icke skall förstörd varda; och du föraktare, menar du, att man icke skall förakta, dig? När du hafver fullbordat din förstöring, skall du ock förstörd varda; när du hafver fullkomnat din föraktelse, så skall man förakta dig igen.
I ɵzüng bulang-talang ⱪilinmiƣan, baxⱪilarni bulang-talang ⱪilƣuqi, Baxⱪilar sanga asiyliⱪ ⱪilmiƣan, Ɵzüng asiyliⱪ ⱪilƣuqi, Sening ⱨalingƣa way! Sǝn bulang-talangni boldi ⱪilixing bilǝn, Ɵzüng bulang-talang ⱪilinisǝn; Sǝn asiyliⱪni boldi ⱪilixing bilǝn, Ɵzüng asiyliⱪⱪa uqraysǝn;
2 Herre, var oss nådelig; ty efter dig bide vi. Var deras arm bittida, så ock vår helsa uti bedröfvelsens tid.
I Pǝrwǝrdigar, bizgǝ meⱨir-xǝpⱪǝt kɵrsǝtkǝysǝn; Biz Seni ümid bilǝn kütüp kǝlduⱪ; Ɵtünimizki, Sǝn ⱨǝr sǝⱨǝr [Israilƣa] küqlük bilǝk-ⱪol, Ⱪiyinqiliⱪ pǝytliridǝ nijatimiz bolƣaysǝn.
3 Låt folken fly för det stora bullret, och Hedningarna förströdde varda, när du uppreser dig.
Top-top adǝmlǝrning ƣowƣa-quⱪanliridin hǝlⱪlǝr bǝdǝr ⱪaqidu; Sǝn [Huda] ⱪǝddingni tik ⱪilixing bilǝn ǝllǝr pitirap ketidu;
4 Då skall man taga eder upp såsom ett rof; såsom man upptager gräshoppor, och såsom man borträddar flogmatkar, då han öfverfaller dem.
Qekǝtkǝ liqinkiliri ot-kɵklǝrni yiƣip yǝwalƣandǝk, Silǝrgǝ bekitip berilgǝn olja yiƣiwelinidu; Qekǝtkilǝr uyan-buyan yügürgǝndǝk adǝmlǝr olja üstidǝ uyan-buyan yügürüxidu.
5 Herren är upphöjd; ty han bor i höjdena. Han hafver gjort Zion full med dom och rättfärdighet.
Pǝrwǝrdigar üstün turidu, Bǝrⱨǝⱪ, Uning turalƣusi yuⱪirididur; U Zionƣa adalǝt wǝ ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ toldurdi;
6 Och i din tid skall vara trohet och magt; helsa, vishet, klokhet och Herrans fruktan skola vara hans håfvor.
U bolsa künliringlarning tinq-amanliⱪi, nijatliⱪ, danaliⱪ wǝ bilimning bayliⱪliri bolidu; Pǝrwǝrdigardin ⱪorⱪux Uning üqün gɵⱨǝrdur.
7 Si! deras bådskap ropa ute; fridsens Änglar gråta bitterliga ( och säga ):
Mana, ularning palwanliri sirtta turup nalǝ-pǝryad kɵtüridu; Sülⱨ-ǝⱨdǝ tüzgǝn ǝlqilǝr ⱪattiⱪ yiƣlixidu;
8 Stigarna äro öde, ingen går på vägomen mer; han håller intet förbund, han förkastar städerna, och aktar folket intet.
Yollar adǝmsiz ⱪaldi; Ɵtkünqi yolqilar yoⱪ boldi; U ǝⱨdini buzup taxlidi; Xǝⱨǝrlǝrni kɵzigǝ ilmaydu, Adǝmlǝrni ⱨeq ǝtiwarlimaydu.
9 Landet står jämmerliga och ömkeliga; Libanon står skamliga förhuggen; Saron är såsom en slät mark, och Basan och Carmel äro förlagde.
Zemin matǝm tutidu, zǝiplixidu; Liwan hijalǝttin solixidu; Xaron qɵl-bayawanƣa aylandi; Baxan wǝ Karmǝl bolsa ⱪirip taxlandi.
10 Nu vill jag uppstå, säger Herren; nu vill jag upphöja mig; nu vill jag högt uppkomma.
Mana ⱨazir ornumdin turimǝn, — dǝydu Pǝrwǝrdigar, — Ⱨazir Ɵzümni üstün kɵrsitimǝn, Ⱨazir ⱪǝddimni kɵtürimǝn.
11 Med halm gån I hafvande, och strå föden I; eld skall uppäta eder med edart mod.
— Silǝrning boyunglarda ⱪuruⱪ ot-qɵpla bar, Pahal tuƣisilǝr; Ɵz nǝpǝsliringlar ot bolup ɵzünglarni yutuwetidu;
12 Ty folken skola, till kalk uppbrände varda, såsom man afhugget törne upptänder med eld.
Əllǝr bolsa ⱨak kɵydürülgǝndǝk kɵydürilidu; Orulƣan jiƣan-tikǝnlǝrdǝk otta kɵydürüwetilidu.
13 Så hörer nu, I som fjerran åren, hvad jag gjort hafver, och I som när ären, märker mina starkhet.
— I yiraⱪtikilǝr, Mening ⱪilƣanlirimni anglanglar; Yeⱪindikilǝr, Mening küq-ⱪudritimni tonup yetinglar.
14 De syndare i Zion äro förskräckte; bäfvan är kommen de skrymtare uppå, och säga: Ho är ibland oss; som vid en förtärande eld bo kan? Ho är ibland oss, som vid en evig glöd bo kan?
Ziondiki gunaⱨkarlar ⱪorⱪidu; Wǝⱨimǝ iplaslarni besiwalidu. [Ular]: «Arimizdiki kim mǝnggülük yutⱪur Ot bilǝn billǝ turidu? Kim ǝbǝdil’ǝbǝd yalⱪunlar bilǝn bir makanda bolidu?» — dǝydu.
15 Den som vandrar uti rättfärdighet, och talar det rätt är; den som orätt hatar och girighet, och drager sina händer ifrå, att han icke tager mutor; den som stoppar sin öron till, att han icke hörer blodskulder, och håller sin ögon till, att han intet argt ser;
— «Ⱨǝⱪⱪaniyliⱪ yolida mangidiƣan, Durus-lilla gǝp ⱪilidiƣan, Zalimliⱪtin kǝlgǝn ⱨaram paydiƣa nǝprǝtlinidiƣan, Parilarni sunƣuqilarni ⱪolini pulangxitip rǝt ⱪilidiƣan, Ⱪanning gepi bolsila ⱪuliⱪini yopurup anglimaydiƣan, Pǝslik-rǝzillikkǝ ⱪaraxni rǝt ⱪilip, kɵzini ⱪaquridiƣan;
16 Han skall bo i höjdene, och klipporna skola vara hans fäste och beskydd; hans bröd skall varda honom gifvet; på sitt vatten skall han vara viss.
U yuⱪirini makan ⱪilidu; Ⱪoram taxlar uning ⱪorƣini bolup, Yuⱪiri uning baxpanaⱨi bolidu; Ɵz risⱪi uningƣa berilidu, Uning süyi kapalǝtlik bolidu».
17 Din ögon skola få se Konungen i hans härlighet; du skall se landet förvidgadt;
— «Kɵzliring Padixaⱨni güzǝllikidǝ kɵridu; Kɵzliring uzunƣa sozulƣan zeminƣa nǝzǝr salidu.
18 Så att ditt hjerta skall fast förundra sig, och säga: Hvar äro nu de Skriftlärde? Hvar äro rådgifvarena? Hvar äro cancellererna?
Kɵnglüng wǝⱨimǝ toƣrisida qongⱪur oyƣa patidu; Royhǝtqi bǝg ⱪeni? Oljini ɵlqǝydiƣan taraziqi bǝg ⱪeni? Istiⱨkam-munarlarni saniƣuqi bǝg ⱪeni?
19 Dertill skall du intet se det starka folket; det folk af djupt mål, dem man intet förnimma kan, och af outtydeliga tungo, den man icke förstå kan.
Ⱪaytidin ǝxǝddiy hǝlⱪni kɵrmǝysǝn, — Sǝn angⱪiralmaydiƣan, boƣuzida sɵzlǝydiƣan, Duduⱪlap gǝp ⱪilidiƣan, gepini qüxinǝlmǝydiƣan bir hǝlⱪni ikkinqi kɵrmǝysǝn.
20 Se Zion, vår högtids stad; din ögon skola få se Jerusalem, en härlig boning; ett tabernakel, det icke bortfördt varder, hvilkets pålar skola aldrig upptagne varda, och hvilkets tåg aldrig skola sönderslitne varda.
Ibadǝt ⱨeytlirimiz ɵtküzülidiƣan xǝⱨǝr Zionƣa ⱪara; Sening kɵzüng Yerusalemning tinq-aman makan bolƣanliⱪini, Ⱪozuⱪliri ⱨǝrgiz yulunmaydiƣan, Taniliri ⱨǝrgiz üzülmǝydiƣan, Ikkinqi yɵtkǝlmǝydiƣan qedir bolƣanliⱪini kɵridu;
21 Ty Herren skall vara der mägtig när oss, och skola der vara vida vattugrafvar, så att intet roderskepp kan fara deröfver, ej heller några galejer dit skeppa.
Xu yǝrdǝ Pǝrwǝrdigarning xan-xǝripi bizgǝ kɵrünidu, — U Ɵzi dǝryalar, kǝng ɵstǝnglǝr eⱪip turidiƣan bir jay bolidu; Palaⱪlar bilǝn ⱨǝydǝlgǝn ⱨeqⱪandaⱪ kemǝ u jayda ⱪatnimaydu, Wǝ yaki ⱨeq ⱨǝywǝtlik kemǝ u jaydin ɵtmǝydu;
22 Ty Herren är vår domare, Herren är vår mästare, Herren är vår Konung; han hjelper oss.
Qünki Pǝrwǝrdigar bizning nijatkar-ⱨakimimiz, Pǝrwǝrdigar bizgǝ ⱪanun Bǝrgüqidur, Pǝrwǝrdigar — bizning Padixaⱨimiz, U bizni ⱪutⱪuzidu!
23 Låt dem sätta på tågen, de skola likväl intet hålla. Alltså skola de ej heller utslå deras fåneko på mastene. Då skall mycket kosteligit byte utdeladt varda, så att de halte ock röfva skola;
Sening tana-arƣamqiliring boxiƣan bolsimu, [Israil] yǝlkǝn hadisining turumini mustǝⱨkǝm ⱪilalmisimu, Yǝlkǝnni yeyip qiⱪiralmisimu, U qaƣda zor bir olja ülǝxtürülidu; Ⱨǝtta aⱪsaⱪ-tokurlarmu oljini alidu.
24 Och ingen inbyggare skall säga: Jag är svag; ( ty ) folket, som deruti bor, skall hafva syndernas förlåtelse.
Xu qaƣda xu yǝrdǝ turƣuqi: «Mǝn kesǝl» demǝydu; Xu jayni makan ⱪilƣan hǝlⱪning gunaⱨliri kǝqürüm ⱪilinidu.
