< Jesaja 32 >
1 Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;
Lo, for righteousness doth a king reign, As to princes, for judgment they rule.
2 Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.
And each hath been as a hiding-place [from] wind, And as a secret hiding-place [from] inundation, As rivulets of waters in a dry place, As a shadow of a heavy rock in a weary land.
3 Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.
And not dazzled are the eyes of beholders, And the ears of hearers do attend.
4 Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.
And the heart of those hastened Understandeth to know, And the tongue of stammerers hasteth to speak clearly.
5 En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.
A fool is no more called 'noble,' And to a miser it is not said, 'rich;'
6 Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.
For a fool speaketh folly, And his heart doth iniquity, to do profanity, And to speak concerning Jehovah error, To empty the soul of the hungry, Yea, drink of the thirsty he causeth to lack.
7 Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.
And the miser — his instruments [are] evil, He hath counselled wicked devices, To corrupt the poor with lying sayings, Even when the needy speaketh justly.
8 Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.
And the noble counselled noble things, And he for noble things riseth up.
9 Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.
Women, easy ones, rise, hear my voice, Daughters, confident ones, give ear [to] my saying,
10 Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.
Days and a year ye are troubled, O confident ones, For consumed hath been harvest, The gathering cometh not.
11 Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.
Tremble ye women, ye easy ones, Be troubled, ye confident ones, Strip and make bare, with a girdle on the loins,
12 Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.
For breasts they are lamenting, For fields of desire, for the fruitful vine.
13 Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.
Over the ground of my people thorn — brier goeth up, Surely over all houses of joy of the exulting city,
14 Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;
Surely the palace hath been left, The multitude of the city forsaken, Fort and watch-tower hath been for dens unto the age, A joy of wild asses — a pasture of herds;
15 Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;
Till emptied out on us is the Spirit from on high, And a wilderness hath become a fruitful field, And the fruitful field for a forest is reckoned.
16 Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;
And dwelt in the wilderness hath judgment, And righteousness in the fruitful field remaineth.
17 Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;
And a work of the righteousness hath been peace, And a service of the righteousness — Keeping quiet and confidence unto the age.
18 Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.
And dwelt hath My people in a peaceful habitation, And in stedfast tabernacles, And in quiet resting-places.
19 Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.
And it hath hailed in the going down of the forest, And in the valley is the city low.
20 Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.
Happy [are] ye sowing by all waters, Sending forth the foot of the ox and the ass!