Jesaja 32

1 Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;

Lo! in righteousness, shall reign a king, Yea even princes, with equity, shall bear rule.

2 Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.

So shall each one become As a hiding-place from the wind And a covert from the storm, —As channels of water in a dry place, As the shadow of a massive cliff in a weary land.

3 Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.

And the eyes of them who are ready to see, shall not be closed, —And, the ears of them who are ready to hear, shall hearken;

4 Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.

And the heart of the hurried, shall take note of knowledge, And the tongue of stammerers, shall make haste to speak plainly.

5 En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.

A base man, shall no longer be called, noble, —Nor, a knave, be named, liberal;

6 Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.

For, a base man, with baseness, will speak, And, his heart, will practise iniquity, —Practising profanity, And speaking, against Yahweh that which misleadeth, Emptying the soul of the hungry, And the drink of the thirsty, he causeth to fail;

7 Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.

Yea, a knave, his weapons are wicked, —He, base schemes, hath devised To ruin the oppressed with speeches of falsehood Even when the needy pleadeth, for justice.

8 Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.

But, a noble man, noble things, hath devised, —And, he, upon noble things, will stand,

9 Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.

Ye women in comfort! arise hear my voice, Ye daughters so confident give ear to my speech: —

10 Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.

Some days beyond a year, ye shall be troubled ye confident ones, —For failed hath the vintage, No, gathering, cometh in.

11 Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.

Tremble, ye women in comfort, Be troubled ye daughters so confident, —Strip! and bare yourselves, and gird somewhat on your loins:

12 Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.

Upon your breasts, continue smiting: For desirable fields, For fruitful vine.

13 Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.

Over the soil of my people, thorns and briars shall grow, —Yea over all houses of joy, thou city exultant!

14 Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;

For the palace, is abandoned, the tumult of the city, hath ceased—Hill and watch-tower, serve as caves, unto times age-abiding, The joy of wild-asses, The pasture of flocks: —

15 Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;

Until there be poured out upon us the spirit, from on high, —Then shall the wilderness become, garden-land, And the garden-land, for a forest, be reckoned;

16 Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;

Then shall, justice inhabit, the wilderness, And righteousness, in the garden-land, shall abide;

17 Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;

And the yield of righteousness, shall be, peace, —And the tillage of righteousness, quietness, and confidence! to times age-abiding;

18 Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.

And my people shall dwell, In a borne of peace, —and In habitations of security, and In resting-places of comfort.

19 Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.

But it shall hail during the felling of the forest, And in a sunken place, shall, the city, sink.

20 Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.

How happy are ye who sow beside all waters, —Who send forth the foot of the ox and the ass.