Jesaja 32

1 Si, en Konung varder regerandes med rättviso; och Förstarna, varda rådande till att hålla rätten vid magt;

Se, med Retfærdighed skal en Konge regere, og efter Ret skulle Fyrsterne styre.

2 Att hvar man skall vara såsom en den der för väder bevarad är, och såsom en den der för skurregn förskyld är; såsom vattubäcker på en torr plats, såsom skuggan af ett stort berg uti torro lande.

Og enhver af dem skal være som Skjul imod Vejr og Ly imod Vandskyl, som Vandbække paa et tørt Sted og som en svar Klippes Skygge i et vansmægtende Land.

3 Och de seende ögon skola icke låta förblinda sig, och de tillhörares öron skola grant påmärka.

Og de seendes Øjne skulle ikke være blændede, og de hørendes Øren skulle give Agt.

4 Och de galne skola lära klokhet, och den stumma tungan skall färdig varda, och renliga tala.

Og de ubesindiges Hjerte skal forstaa Kundskab; og de stammendes Tunge skal haste til at tale forstaaelige Ord.

5 En dåre skall icke mer varda kallad en Förste, ej heller en giriger en herre.

En Daare skal ikke ydermere kaldes ædel og en karrig ej kaldes rig.

6 Ty en dåre talar om dårhet, och hans hjerta umgår med det ondt är, att han skall åstadkomma skrymteri, och predika om Herran villfarelse; att han dermed de hungroga själar utsvälta skall, och förmena dem törstiga drycken.

Thi en Daare taler Daarlighed, og hans Hjerte gør Uret for at øve Ugudelighed og for at tale Usandhed imod Herren, for at lade en hungrig Sjæl forblive tom og lade en tørstig fattes Drik.

7 Ty dens girigas regerande är icke utan skada; ty han finner listighet till att förderfva de elända med falskom ordom, då han den fattigas rätt tala skall.

Og den karrige bruger slette Midler; han optænker List for at berede de elendige Fordærvelse med falske Ord, og det, naar den fattige taler sin Sag.

8 Men Förstar skola hafva Förstliga tankar, och blifva dervid.

Men den ædle tænker paa ædle Ting, han skal bestaa ved sin ædle Daad.

9 Står upp, I stolta qvinnor, hörer mina röst; I döttrar, som så säkra ären, fatter med öronen mitt tal.

I Kvinder, som ere saa sorgløse, staar op og hører min Røst! I Døtre, som ere saa trygge, vender Øren til min Tale!

10 Det är på år och dag till görandes, så skolen I, som säkra ären, bäfva; ty det varder ingen vinand, så blifver ock ingen upphemtning.

Om Aar og Dag skulle I, som ere trygge, blive urolige; thi det er forbi med Vinhøsten, der kommer ingen Frugtsamling.

11 Förskräcker eder, I stolta qvinnor; bäfver, I säkra. Det skall ske, att I skolen varda afklädda, blottada, gjordada om länderna.

Vorder forfærdede, I sorgløse! vorder urolige, I trygge! klæd dig af, og blot dig, og bind om Lænderne!

12 Man skall beklaga om åkrar, ja, om de lustiga åkrar, och om de fruktamma vinträ.

De skulle slaa sig for Brystet for de yndige Agres, for de frugtbare Vintræers Skyld;

13 Ty på mins folks åker skall växa törn och tistel; ja, ock öfver all glädjehus uti den glada staden.

der skal opvokse Torne og Tidsler paa mit Folks Mark, ja, over alle Glædens Boliger i den lystige Stad.

14 Ty palatsen skola öfvergifven varda, och det stora mantalet i stadenom skall förminskas, så att torn och fäste skola blifva till eviga kulor, och vilddjurom till glädje, hjordom till bet;

Thi Paladserne ere forladte, Stadens Tummel er ophørt; Ofel og Vagttaarnet er blevet til Huler evindelig, Vildæsler til Glæde, Hjorde til Føde,

15 Tilldess att öfver oss utgjuten varder Anden af höjdene. Så skall då öknen varda till en åkermark, och åkermarken skall för en skog räknad blifva;

indtil Aanden fra det høje udgydes over os, og Ørken bliver til en frugtbar Mark, og den frugtbare Mark agtes som en Skov;

16 Och rätten skall bo i öknene, och rättfärdigheten blifva på åkermarkene;

og Ret bor i Ørken, og Retfærdighed bliver paa den frugtbare Mark;

17 Och rättfärdighetenes frukt skall vara frid, och rättfärdighetenes nytta skall vara evig stillhet och säkerhet;

og Retfærdigheds Gerning bliver Fred, og Retfærdighedens Løn bliver Hvile og Tryghed indtil evig Tid;

18 Så att mitt folk skall bo uti fridshusom, uti trygga boningar, och i skön rolighet.

og mit Folk bor i Fredens Hytter og i Trygheds Boliger og i stille rolige Steder.

19 Men hagel skall vara nedre i skogenom, och staden skall ligga lågt nedre.

Men det skal hagle, naar Skoven fældes, og Staden skal nedtrykkes i det lave.

20 Väl eder, som sån allestäds vid vattnet; ty der mågen I låta oxars och åsnars fötter gå uppå.

Lyksalige ere I, som saa ved alle Vande, I, som lade Oksen og Æselet frit løbe om!