Jesaja 30

1 Ve de affälliga barnen, säger Herren; de som rådslå utan mig, och utan min Anda beskydd söka, samla synd öfver synd;

Woe [to] apostate sons, A declaration of YHWH! To do counsel, and not from Me, And to spread out a covering, and not of My Spirit, So as to add sin to sin.

2 De som draga neder uti Egypten, och fråga intet min mun, att de skola stärka sig med Pharaos magt, och beskärma sig under Egypti skugga.

Who are walking to go down to Egypt, And have not asked My mouth, To be strong in the strength of Pharaoh, And to trust in the shadow of Egypt.

3 Ty Pharaos starkhet skall eder på skam komma, och det beskydd under Egypti skugga till försmädelse.

And the strength of Pharaoh Has been to you for shame, And the trust in the shadow of Egypt confusion,

4 Deras Förstar hafva varit i Zoan, och deras bådskap äro till Hanes komne.

For his princes were in Zoan, And his messengers reach Hanes.

5 Men de måste likväl allesamman på skam komma, öfver det folk som dem till intet bestånd vara kan, antingen med hjelp; eller eljest till nytto; utan allenast till skam och hån.

He made all ashamed of a people that do not profit, Not for help, and not for profit, But for shame, and also for reproach!

6 Detta är tungen öfver de djur, som draga söderåt; der lejon och lejinnor äro, ja, huggormar och brinnande flygande drakar, uti bedröfvelses och jämmers lande. De föra deras gods på fålars rygg, och deras skatt på camelers rygg, till det folk som dem intet till nytto vara kan.

The burden of the beasts of the south. Into a land of adversity and distress, Of young lion and of old lion, From where [are] viper and flying, burning serpent, They carry their wealth on the shoulder of donkeys, And their treasures on the hump of camels, To a people not profitable.

7 Ty Egypten är intet, och dess hjelp är fåfäng; derföre predikar jag eder deraf alltså: Rahab skall sitta stilla dertill.

Indeed, Egyptians [are] vanity, and help in vain, Therefore I have cried concerning this: “Their strength [is] to sit still.”

8 Så gack nu, och skrif detta för dem på en taflo, och teckna det uti en bok, att det må blifva evinnerliga och utan ända.

No, go in, write it on a tablet with them, And inscribe it on a scroll, And it is for a latter day, for a witness for all time,

9 Ty det är ett ohörsamt folk, och lögnaktig barn, som Herrans lag icke höra vilja;

That this [is] a people of rebellion, sons—liars, Sons not willing to hear the Law of YHWH.

10 Utan säga till Siarena: I skolen intet se; och till skådarena: I skolen intet skåda oss den rätta läron; men prediker oss ljufliga, skåder oss bedrägeri.

Who have said to seers, “Do not see,” And to prophets, “Do not prophesy to us straightforward things, Speak to us smooth things, prophesy deceits,

11 Viker af vägen, öfvergifver denna stigen; låter Israels Heliga återvända när oss.

Turn aside from the way, Decline from the path, Cause the Holy One of Israel To cease from before us.”

12 Derföre säger Israels Helige alltså: Efter thy I förkasten detta ordet, och förtrösten uppå försmädare och förförare, och förlåten eder deruppå;

Therefore, thus said the Holy One of Israel: “Because of your kicking against this word, And you trust in oppression, And perverseness, and rely on it,

13 Så skall denna missgerningen vara eder såsom en refva på en hög mur, då han begynner remna, hvilken hastigt omkullfaller och förkrossas;

Therefore this iniquity is to you as a breach falling, Swelled out in a wall set on high, Whose destruction comes suddenly, in an instant.

14 Såsom ett lerkäril sönderkrossadt vorde, det man sönderkrossar, och skonar thy intet, tilldess man deraf icke finner ett stycke så stort, att man dermed kan eld taga af en eldstad, eller vatten ösa utur en brunn.

And He has broken it As the breaking of the potters’ bottle, Beaten down—He does not spare, Nor is there found, in its beating down, A potsherd to take fire from the burning, And to draw out waters from a ditch.”

15 Ty så säger Herren Herren, den Helige i Israel: Om I stilla blifven, så vorde eder hulpet; genom stillhet och hopp vorden I starke; men I villen icke;

For thus said Lord YHWH, The Holy One of Israel: “In returning and rest you are saved, In keeping quiet and in confidence is your might,” And you have not been willing.

16 Och saden: Nej; utan vi vilje fly till hästar; derföre skolen I flyktige varda; och uppå löpare vilje vi rida; derföre skola edra förföljare varda eder för snare.

And you say, “No, for we flee on a horse,” Therefore you flee, And, “We ride on the swift!” Therefore your pursuers are swift.

17 Ty tusende af eder skola fly för ens mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans, tilldess af eder skola igenblifva, såsom ett mastträ, ofvanuppå ett berg, och såsom ett baner ofvanuppå en hög.

One thousand [flee] because of the rebuke of one, Because of the rebuke of five you flee, Until you have surely been left as a pole On the top of the mountain, And as an ensign on the height.

18 Derföre bidar Herren, att han skall vara eder nådelig, och är uppstånden, att han skall förbarma sig öfver eder; ty Herren är en Gud, som handlar med dom. Väl är allom dem som förbida honom.

And therefore YHWH waits to favor you, And therefore He is exalted to pity you, For YHWH [is] a God of judgment, O the blessedness of all waiting for Him.

19 Ty Zions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta. Han skall varda dig nådelig, när du ropar; han varder dig svarandes, så snart han det hörer.

For the people in Zion dwell in Jerusalem, Do not weep—weeping, Pitying, He pities you at the voice of your cry, When He hears He answers you.

20 Och Herren skall uti edor bedröfvelse gifva eder bröd, och vatten uti edor ångest; ty han låter icke dina lärare mer bortflyga; utan din ögon skola se dina lärare;

And the Lord has given to you bread of adversity, And water of oppression. And your teachers remove no longer, And your eyes have seen your teachers,

21 Och din öron skola höra ordet efter dig, så sägandes: Detta är vägen, går honom, och eljest hvarken på högra handena, eller på den venstra.

And your ear hears a word behind you, saying, “This [is] the way, go in it,” When you turn to the right, And when you turn to the left.

22 Och I skolen ohelga edra besilfrada afgudar, och edor belätes gyldene kläder, och skolen bortkasta dem såsom träck, och säga till dem: Härut.

And you have defiled the covering of Your carved images of silver, And the ephod of your molten image of gold, You scatter them as a sickening thing, “Go out,” you say to it.

23 Så skall han gifva dine säd, som du på åkrenom sått hafver, regn och bröd af åkrens årsväxt, och det öfvernog, och din boskap skall på den tiden gå i bet på en vid gräsmark.

And He has given rain [for] your seed, With which you sow the ground, And bread, the increase of the ground, And it has been fat and plentiful, Your livestock enjoy an enlarged pasture in that day.

24 Oxar och fålar, der åkren med brukas, skola blandadt korn äta, det kastadt är med kastoskofvel och vanno.

And the oxen and the young donkeys serving the ground, Eat fermented provender, That one is winnowing with shovel and fan.

25 Och på all stor berg, och på alla stora högar, skola åtskilde vattuströmmar gå, på den stora slagtningenes tid, när tornen falla.

And there has been on every high mountain, And on every exalted hill, Streams—conduits of waters, In a day of much slaughter, in the falling of towers.

26 Och månans sken skall varda såsom solenes sken, och solenes sken skall varda sju resor klarare än det nu är, på den tid då Herren förbinda skall sins folks skada, och hela deras sår.

And the light of the moon has been as the light of the sun, And the light of the sun is sevenfold, As the light of seven days, In the day of YHWH’s binding up the breach of His people, When He heals the stroke of its wound.

27 Si, Herrans Namn kommer fjerranefter; hans vrede bränner, och är ganska svår; hans läppar äro fulle med grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld;

Behold, the Name of YHWH is coming from far, His anger is burning, and the flame [is] great, His lips have been full of indignation, And His tongue [is] as a devouring fire.

28 Och hans ande såsom en vattuflod, den upp till halsen räcker, till att förströ Hedningarna, tilldess de omintet varda, och drifva folken hit och dit med ett betsel uti deras mun.

And His breath [is] as an overflowing stream, It divides to the neck, To sift nations with a sieve of vanity, And a bridle causing to err, [Is] on the jaws of the peoples.

29 Då skolen I sjunga, såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat, lika som så man går med en pipo till Herrans berg, till Israels tröst.

Singing is to you as in a night sanctified for a festival, And joy of heart as he who is going with a pipe, To go to the mountain of YHWH, To the rock of Israel.

30 Och Herren skall låta höra sina härliga röst, att man må se hans uträckta arm, med vredsamt trug, och med en förtärande eldslåga, med strålar, med starkt regn, och med hagel.

And YHWH has caused The splendor of His voice to be heard, And the coming down of His arm He shows with the raging of anger, And the flame of a consuming fire, Scattering, and inundation, and hailstone.

31 Ty Assur skall förskräckt varda för Herrans röst, den honom med ris slår.

For from the voice of YHWH Asshur [is] broken down, He strikes with a rod.

32 Ty riset skall väl drabba och bita igenom, då Herren det öfver dom förer med trummor och harpor, och allestäds emot dem strider.

And every passage of the settled staff, That YHWH causes to rest on him, Has been with tambourines and with harps, And in battles of shaking He has fought with it.

33 Ty gropen är tillredd sedan i går; ja, hon är ock Konungenom tillredd, djup och vid nog. Så är boningen derinne, eld och mycken ved. Herrans ande skall upptända henne såsom en svafvelström.

For Tophet is arranged from former time, Even it is prepared for the king, He has made deep, He has made large, Its pile [is] fire and much wood, The breath of YHWH, As a stream of brimstone, is burning in it!