Jesaja 30
1 Ve de affälliga barnen, säger Herren; de som rådslå utan mig, och utan min Anda beskydd söka, samla synd öfver synd;
Angaek thaih kaminawk loe khosak bing o! tiah Angraeng mah thuih; nihcae loe kai khaeah dueng ai ah, maeto hoi maeto lok aram o; kai ih Muithla tawn ai ah khokhan o pongah, nihcae loe zaehaih to sak o aep aep;
2 De som draga neder uti Egypten, och fråga intet min mun, att de skola stärka sig med Pharaos magt, och beskärma sig under Egypti skugga.
Faro siangpahrang thacakhaih to oep o moe, Izip prae tahlip ah paqai hanah, kai khaeah hnikhaih om ai ah, Izip prae ah caeh o tathuk.
3 Ty Pharaos starkhet skall eder på skam komma, och det beskydd under Egypti skugga till försmädelse.
To pongah Faro siangpahrang oephaih loe nang hanah azathaih ah om ueloe, Izip prae tahlip oephaih doeh nang palung boengsakkung ah om tih.
4 Deras Förstar hafva varit i Zoan, och deras bådskap äro till Hanes komne.
Nihcae ukkung angraengnawk loe Zoan vangpui ah oh o, anih ih laicaehnawk doeh Hanes vangpui ah phak o boeh.
5 Men de måste likväl allesamman på skam komma, öfver det folk som dem till intet bestånd vara kan, antingen med hjelp; eller eljest till nytto; utan allenast till skam och hån.
Nihcae loe tidoeh avang ai, abomh thai ai, atho ohhaih om ai ah, azathaih hoi kasaethuihaih khue ni oh.
6 Detta är tungen öfver de djur, som draga söderåt; der lejon och lejinnor äro, ja, huggormar och brinnande flygande drakar, uti bedröfvelses och jämmers lande. De föra deras gods på fålars rygg, och deras skatt på camelers rygg, till det folk som dem intet till nytto vara kan.
Kaipui amno hoi kaipui, pahui sae, azawk thaih hmai pahui hoiah koi, kamtang praezaek ah a tawnh o ih hmuennawk to laa hrang han a phawh o sak, atho kana hmuennawk to tahnongsawk hrang hanah phawh o sak; atho kaom ai kaminawk ohhaih aloih bang prae ah kaom kaminawk khaeah moi kasan hoiah kazit hmuennawk to a phawh o sak.
7 Ty Egypten är intet, och dess hjelp är fåfäng; derföre predikar jag eder deraf alltså: Rahab skall sitta stilla dertill.
Izip prae loe atho om ai, azom pui ni; to pongah anih to angtawt thai ai Rahab-Hem-Shebeth, tiah ka kawk.
8 Så gack nu, och skrif detta för dem på en taflo, och teckna det uti en bok, att det må blifva evinnerliga och utan ända.
Angzo han koi ani ah dungzan khoek to caksak hanah, vaihi caeh ah, nihcae hanah kangphaek thlung pongah tarik pae ah loe, cabu pongah doeh tarik paeh;
9 Ty det är ett ohörsamt folk, och lögnaktig barn, som Herrans lag icke höra vilja;
hae kaminawk loe laisaep thaih kami, lok amlai kami, Angraeng mah thuitaekhaih lok tahngai ai kami ah oh o:
10 Utan säga till Siarena: I skolen intet se; och till skådarena: I skolen intet skåda oss den rätta läron; men prediker oss ljufliga, skåder oss bedrägeri.
nihcae mah, angzo han koi hmuen taphong kaminawk khaeah, Lok to thui hma lai ah; tahmaanawk khaeah, Kamsoem hmuen to kaicae khaeah thui hmah, thaih kahoih hmuen to mah thui ah loe, amsawnlok to thui ah;
11 Viker af vägen, öfvergifver denna stigen; låter Israels Heliga återvända när oss.
hae loklam hae caehtak ving ah, hae loklam ah caeh hma lai ah; Ciimcai Israel Sithaw to kaicae han thui hma lai ah, tiah a naa o.
12 Derföre säger Israels Helige alltså: Efter thy I förkasten detta ordet, och förtrösten uppå försmädare och förförare, och förlåten eder deruppå;
To pongah Ciimcai Israel Sithaw mah hae tiah thuih; hae lok hae na patoek o moe, pacaekthlaekhaih, loklam pazaehaih hoi amsawnlok to na oep o lat pongah,
13 Så skall denna missgerningen vara eder såsom en refva på en hög mur, då han begynner remna, hvilken hastigt omkullfaller och förkrossas;
nangcae zaehaih loe amtimh tom tapang, kasang sipae, nawnetta ah amtim roep kamro sipae ah ni om tih.
14 Såsom ett lerkäril sönderkrossadt vorde, det man sönderkrossar, och skonar thy intet, tilldess man deraf icke finner ett stycke så stort, att man dermed kan eld taga af en eldstad, eller vatten ösa utur en brunn.
Vah phaeng ih long laom baktiah koisak tih; paquemhaih roe tawn mak ai; koih naah mataeng doeh takoeng nui ih hmai kamngaeh phrom haih hanah, tuikhaw thung ih tui sohhaih hanah, laom kakoi ahap tetta mataeng doeh hnuk han koi om mak ai, tiah a thuih.
15 Ty så säger Herren Herren, den Helige i Israel: Om I stilla blifven, så vorde eder hulpet; genom stillhet och hopp vorden I starke; men I villen icke;
Ciimcai Israel Sithaw, Angraeng Sithaw mah hae tiah thuih; Na dawnpakhuem o moe, nang hngai o duem nahaeloe, pahlong ah na om o tih; amding rue ah na oh o moe, oephaih hoiah na oh o naah thacakhaih to na hnu o tih; toe nangcae loe to tiah oh hanah na koeh o ai.
16 Och saden: Nej; utan vi vilje fly till hästar; derföre skolen I flyktige varda; och uppå löpare vilje vi rida; derföre skola edra förföljare varda eder för snare.
Toe nangcae mah loe to tiah na ai ni, hrang hoiah ka cawnh o han; tiah na thuih o pongah, minawk mah na cawn o sak tih; cawnh karang hrang nuiah kang thuengh o han, tiah na thuih o pongah, nangcae patom kaminawk loe cawnh rang o parai tih.
17 Ty tusende af eder skola fly för ens mans rop allena; ja, för fem skolen I fly allesammans, tilldess af eder skola igenblifva, såsom ett mastträ, ofvanuppå ett berg, och såsom ett baner ofvanuppå en hög.
Kami maeto mah ang thuitaek o naah, kami sangto na cawn o tih; kami pangato mah ang thuitaek o naah, mae nuiah thling ih angmathaih thlung baktih, maesom nuiah payang ih kahni baktiah na om o ai karoek to, na cawn o phang tih, tiah a thuih.
18 Derföre bidar Herren, att han skall vara eder nådelig, och är uppstånden, att han skall förbarma sig öfver eder; ty Herren är en Gud, som handlar med dom. Väl är allom dem som förbida honom.
Toe Angraeng mah nangcae nuiah tahmenhaih suek hanah ang zing khing; nangcae nuiah a tahmenhaih amtuengsak hanah, anih to pakoeh ah om tih; Angraeng loe katoeng Sithaw ah oh; anih zing kaminawk boih loe tahamhoih o.
19 Ty Zions folk skall bo i Jerusalem; du skall icke gråta. Han skall varda dig nådelig, när du ropar; han varder dig svarandes, så snart han det hörer.
Jerusalem ah kaom Zion kaminawk, nangcae loe na qah o mak ai boeh; nangcae hanghaih lok to anih mah thaih naah, tahmen ueloe, na hanghaih lok to pathim tih.
20 Och Herren skall uti edor bedröfvelse gifva eder bröd, och vatten uti edor ångest; ty han låter icke dina lärare mer bortflyga; utan din ögon skola se dina lärare;
Angraeng mah patangkhanghaih takaw to paek moe, amtanghaih tui naesak langlacadoeh, nangcae patuk kaminawk loe anghawk o thai mak ai, nangmacae ih mik hoi roe nangcae patuk kaminawk to na hnu o tih:
21 Och din öron skola höra ordet efter dig, så sägandes: Detta är vägen, går honom, och eljest hvarken på högra handena, eller på den venstra.
banqoi bantang nang qoi o naah, na naa mah na hnuk bangah, katoeng Loklam loe hae ni, hae loklam ah caeh ah, tiah thuih ih lok to na thaih o tih.
22 Och I skolen ohelga edra besilfrada afgudar, och edor belätes gyldene kläder, och skolen bortkasta dem såsom träck, och säga till dem: Härut.
Sumkanglung tui pazut ih krangnawk hoi sui hoiah sak ih krangnawk to na panuet o tih boeh, kamhnong laprawn baktiah na va o sut ueloe, Hae ahmuen hoiah caeh ving lai ah, tiah na naa o tih.
23 Så skall han gifva dine säd, som du på åkrenom sått hafver, regn och bröd af åkrens årsväxt, och det öfvernog, och din boskap skall på den tiden gå i bet på en vid gräsmark.
Nangcae mah long ah na patit o ih aanmuunawk hanah anih mah kho angzosak tih; long mah caaknaek kapop ah tacawtsak tih; to na niah loe kahoih na lawk hmuen ah maitawnawk pra o tih.
24 Oxar och fålar, der åkren med brukas, skola blandadt korn äta, det kastadt är med kastoskofvel och vanno.
Na laikok atok maitaw tae hoi laa hrangnawk mataeng doeh, takho hoiah maw, paqaa hoiah maw kaciim ah hawh tangcae ih cang to ni caa o tih boeh.
25 Och på all stor berg, och på alla stora högar, skola åtskilde vattuströmmar gå, på den stora slagtningenes tid, när tornen falla.
Pop parai kaminawk humhaih ani kalen, misatoephaih imsangnawk to amtimh naah, vapui tui hoi vacong tuinawk loe maesang hoi maesomnawk nui boih ah long tih boeh.
26 Och månans sken skall varda såsom solenes sken, och solenes sken skall varda sju resor klarare än det nu är, på den tid då Herren förbinda skall sins folks skada, och hela deras sår.
Angraeng mah angmah kaminawk ih kabawk ngan to zaeng pae moe, ahmaa to hoisak naah khrah loe ni baktiah aang tih, ni loe khodai ih ni aengh pongah alet sarihto ah aang tih boeh.
27 Si, Herrans Namn kommer fjerranefter; hans vrede bränner, och är ganska svår; hans läppar äro fulle med grymhet, och hans tunga såsom en förtärande eld;
Khenah, Angraeng ih ahmin loe kangthla ahmuen hoiah angzoh; anih palungphuihaih loe hmai baktiah amngaeh, anih ih pahni loe palungphuihaih hoiah koi, anih ih palai loe kangqong hmai baktiah oh.
28 Och hans ande såsom en vattuflod, den upp till halsen räcker, till att förströ Hedningarna, tilldess de omintet varda, och drifva folken hit och dit med ett betsel uti deras mun.
Anih ih anghahhaih takhi loe acaeng kaminawk amrosak hanah, kalen tui baktiah tahnong khoek to pha tahang tih; loklam amkhraeng hanah kaminawk ih akam huh to sumqui hoiah amoem pae tih.
29 Då skolen I sjunga, såsom på en helgedagsnatt, och fröjda eder af hjertat, lika som så man går med en pipo till Herrans berg, till Israels tröst.
Nangcae loe aqum ah sak ih poih baktiah laa to na sah o tih; Thacak Israel Sithaw, tamoi to uengh moe, Angraeng ih mae ah caeh o baktih toengah, palung nang hoe o tih.
30 Och Herren skall låta höra sina härliga röst, att man må se hans uträckta arm, med vredsamt trug, och med en förtärande eldslåga, med strålar, med starkt regn, och med hagel.
Angraeng mah a lensawkhaih lok to thaisak ueloe, a ban phokhaih, palungphuihaih, angqong hmaipalai, amrosak thaih takhi sae hoi qaetui to amtuengsak tih boeh.
31 Ty Assur skall förskräckt varda för Herrans röst, den honom med ris slår.
Angraeng lok mah Assyria to amtimsak ueloe, angmah ih cunghet hoiah bop phaeng tih boeh.
32 Ty riset skall väl drabba och bita igenom, då Herren det öfver dom förer med trummor och harpor, och allestäds emot dem strider.
Angraeng mah bohhaih cung phakhaih ahmuen kruekah, katoeng kruekhaih atuenh, satuem tabaenghaih atuenh baktiah om tih; anih misa tukhaih loe nung parai tih.
33 Ty gropen är tillredd sedan i går; ja, hon är ock Konungenom tillredd, djup och vid nog. Så är boningen derinne, eld och mycken ved. Herrans ande skall upptända henne såsom en svafvelström.
Topheth loe canghnii hoi boeh ni, siangpahrang ohhaih ahmuen ah caksak boeh; anih mah to ahmuen to kathuk ah sak moe, kawksak boeh; hmaitik hanah koimongah thing to suek pae coek boeh; hmaih mah anih to kangh hanah, Angraeng anghahhaih takhii mah kat hmai to kalong vapui tui baktiah to thing to hmai ah tik tih.
