Jesaja 3
1 Ty si, Herren, Herren Zebaoth skall borttaga, af Jerusalem och Juda, allt uppehälle, bröds uppehälle, vattens uppehälle;
For sjå Herren, Allhers-Herren, skal taka burt frå Jerusalem og Juda kvar studnad og stav, kvar studnad av mat, og kvar studnad av vatn,
2 Starka och krigsmän; domare, Propheter, spåmän och åldersmän;
kjempa og stridsmann, domar og profet, spåmann og styresmann,
3 Höfvitsmän öfver femtio, och ärliga män; rådmän och visa ämbetsmän, och vältalande män;
femtimanns-førar og vyrdingsmann, rådsherre og handverksmeister og trollkunnig mann.
4 Och skall gifva dem ynglingar till Förstar, och barnslige skola råda öfver dem.
Og eg skal gjeva deim unggutar til styrarar, og gutehått skal råda yver deim.
5 Och plågare skola vara i folkena, den ene öfver den andra, och hvar öfver sin nästa; och den, som yngre är, skall vara stolt öfver den gamla, och en lösaktig emot den ärliga.
Og folket - den eine skal plåga den andre, kvar ein sin granne. Guten skal setja seg upp imot den gamle, fanten imot fagnamannen.
6 Då skall en fatta sin broder utu sins faders hus: Du hafver kläder, var vår Förste, hjelp du detta ofallet.
Når det då hender, at ein fær tak i ein annan i huset åt far hans, og segjer: «Du eig då ein klædnad, ver du styraren vår! Tak då rådvelde yver dette fallande riket!»
7 Men han skall på den tiden svärja, och säga: Jag är ingen läkare; i mino huse är hvarken bröd eller kläder; sätter mig icke till en Första öfver folket.
då skal han svara og segja: «Eg er ingen sårlækjar, i mitt hus er korkje brød eller klæde; gjer ikkje meg til styrar yver folket!»
8 Ty Jerusalem faller, och Juda ligger omkull; efter deras tunga och anslag är emot Herranom, så att de hans majestäts ögon emot sträfva.
For Jerusalem snåvar og Juda fell, av di dei i ord og gjerd stend Herren imot, og er tråssuge framfor hans herlegdoms åsyn.
9 De skyla intet sitt väsende, och berömma sig af sina synder, lika som de i Sodom, och dölja dem intet; ve deras själar; ty dermed föra de sig sjelfva på allt ondt.
Sjølve andlitssvipen deira vitnar imot deim, og liksom i Sodoma talar dei utan dulsmål um syndi si. Ve deira sjæl! For dei valdar seg sjølv ulukka.
10 Prediker om de rättfärdiga, att de stå väl; ty de skola äta sina gerningars frukt.
Seg um den rettferdige at det skal ganga honom godt; frukti av si gjerning skal han njota.
11 Men ve dem ogudaktigom; ty de äro onde, och det skall varda dem betaladt, lika som de det förtjena.
Men usæl den ugudlege! honom skal det ganga ille; hans eigne gjerningar hemnar seg på honom sjølv.
12 Barn äro mins folks plågare, och qvinnor råda öfver dem. Mitt folk, dine ledare förföra dig, och förderfva vägen den du gå skall.
Styraren yver mitt folk er eit barn, og kvinnor råder yver det. Mitt folk, førarane dine fører deg vilt, og gjer vegen du skal fara til villstig.
13 Men Herren står der, till att gå till rätta, och är framgången till att döma folken.
Herren hev stige fram, han vil føra sak, han stend og vil døma folki.
14 Och Herren kommer till domen med sins folks äldsta, och med sina Förstar; ty I hafven förderfvat vingården; och rofvet ifrå de fattige är i edart hus.
Herren held rettargang med sitt folks styresmenner og hovdingar: «De hev plundra vinhagen! Ran frå fatigmannen er i husi dykkar!
15 Hvi förtrampen I mitt folk, och förkrossen dens fattigas person, säger Herren, Herren Zebaoth?
Korleis kann de soleis skamfara mitt folk og trakka dei fatige under fot?» segjer Herren, Allhers-Herren.
16 Och Herren säger: Derföre, att Zions döttrar äro stolta, och gå med rakom hals, med färgadt ansigte; gå och svansa, och hafva kosteliga skor på sina fötter;
Og Herren segjer: «Av di Sions døtter briskar seg og gjeng med bratt nakke og spelar med augo, og gjeng og trippar og ringlar med fotringarne sine,
17 Så skall Herren göra Zions döttrars hufvud skallot; och Herren skall bortrycka deras sköna hår.
so skal Herren gjera kruna skurvut på Sions døtter, og Herren skal nækja deira blygsla.
18 På den tiden skall Herren borttaga prydningen af de kosteliga skor, och häkter, spänne,
På den dagen tek Herren frå deim all stasen deira: Fotringar, panneband, halssylgjor,
19 Kedjor, armspänne, hufvor,
øyredobbor, armband, slør,
20 Flitter, bräm, snöre, desmoknappar, öronspann,
hovudpryda, fotkjedor, belte, lukteflaskor, amulettar,
21 Ringar, ännespann,
fingergull, naseringar,
22 Högtidskläder, kåpor, hvifvar, pungar,
høgtidsbunader, kåpor, kasteplagg, pungar,
23 Speglar, snöretröjor, bordor och sommarkläder.
speglar, serkjer, huvor, flor.
24 Och der skall vara stank för goda lukt, och ett löst band för bälte, och ett skallot hufvud för krusadt hår, och för en vid mantel en trång säck; allt detta i staden för din dägelighet.
Og det skal verta illtev i staden for godange, reip i staden for belte, fleinskalle i staden for flettor, sekkjety i staden for høgtidstidsbunad og svidmerke i staden for vænleik.
25 Ditt meniga folk skall falla genom svärd, och dine krigsmän i strid.
Mennerne dine skal falla for sverd og kjemporne dine i krig.
26 Och hans portar skola sörja och gräma sig, och han skall sitta jämmerliga på jordene.
Og portarne hennar skal gråta og låta, og einsleg sit ho att i gruset.»
