Jesaja 27
1 På den tiden skall Herren, med sitt hårda, stora och starka svärd, hemsöka Leviathan, som en raker orm är, och Leviathan, som en krokot orm är, och skall dräpa drakan i hafvena.
Xu künidǝ Pǝrwǝrdigar Ɵzining dǝⱨxǝtlik, büyük wǝ küqlük xǝmxiri bilǝn uqⱪur yilan lewiatanni, Yǝni tolƣanƣuqi yilan lewiatanni jazalaydu; U yǝnǝ dengizda turƣan ǝjdiⱨani ɵltüridu.
2 På den tiden skall man sjunga om bästa vinsens vingård.
Xu küni sap xarab beridiƣan bir üzümzar bolidu! U toƣruluⱪ nahxa eytinglar!
3 Jag Herren bevarar honom, och vattnar honom i tid, att man icke skall mista hans löf; jag skall bevara honom dag och natt.
Ɵzüm Pǝrwǝrdigar uni saⱪlaymǝn; Mǝn ⱨǝr dǝⱪiⱪǝ uni suƣirimǝn; Birsi uningƣa ziyan yǝtküzmisun dǝp keqǝ-kündüz saⱪlaymǝn.
4 Gud är icke vred på mig. Ack! att jag strida måtte med tistel och törne, så ville jag till dem, och uppbränna dem alla tillsammans.
Ƣǝzǝp Mǝndǝ ⱪalmidi; Aⱨ, Manga ⱪarxi jǝng ⱪilidiƣan tikǝnlǝr yaki jiƣanlar bolsaidi! Undaⱪ bolsa Mǝn ularƣa ⱪarxi yürüx ⱪilattim, Ularni yiƣixturup kɵydürüwetǝttim!
5 Han skall hålla mig vid magt, och skaffa mig frid; frid skall han ändå skaffa mig.
Bolmisa u Meni baxpanaⱨliⱪ ⱪilip tutsun; U Mǝn bilǝn birliktǝ hatirjǝmliktǝ bolsun, Dǝrⱨǝⱪiⱪǝt, u Mǝn bilǝn birliktǝ hatirjǝmliktǝ bolsun!
6 Det varder likväl ännu dertill kommandes, att Jacob skall rota sig, och Israel skall grönskas och blomstras, så att de skola uppfylla jordenes krets med frukt.
Kǝlgüsi künlǝrdǝ, Yaⱪup yiltiz tartidu; Israil bihlinip, qeqǝklǝydu, Ular pütkül yǝr yüzini mewǝ-qewǝ bilǝn ⱪaplaydu.
7 Varder han dock icke slagen, såsom hans fiender slå honom, och varder icke dräpen, såsom hans fiender honom dräpa;
[Pǝrwǝrdigar Israilni] urƣanlarni urƣanqilik [Israilni] urup baⱪⱪanmu? U ⱪirƣanlardǝk [Israil] ⱪirilip baⱪⱪanmu?
8 Utan med mått dömer du dem, och låter dem lös, sedan du dem bedröfvat hafver, med ditt hårda väder, som är med östanväder.
Sǝn ularni ǝyibligǝndǝ ɵlqǝmdin tɵwǝn jazalap ularni paliwǝtkǝnsǝn; Xǝrⱪ xamili qiⱪⱪan künidǝ U Uning zǝrblik xamili bilǝn ularni ⱪoƣliwǝtkǝn.
9 Derföre skall derigenom Jacobs synd återvända; och det är nyttan deraf, att hans synd borttagen varder; då han gör alla altarens stenar, såsom sönderstötta stenar, till asko, att inga lundar eller beläte nu mer blifva.
Əmdi xu yol bilǝn Yaⱪupning ⱪǝbiⱨliki kǝqürüm ⱪiliniduki, — Uning gunaⱨining elip taxlanƣanliⱪining pixⱪan mewisi xu boliduki: — U ⱪurbangaⱨtiki ⱨǝmmǝ taxlarni kukum-talⱪan ⱪilidu, «Axǝraⱨ»larni wǝ «kün tüwrükliri»ni zadila turƣuzmaydu.
10 Ty den faste staden måste ensam varda, de sköna hus bortkastad och öfvergifne blifva, såsom en öken; så att kalfvar skola der gå i bet, och vistas der, och afbita der qvistarna.
Qünki mustǝⱨkǝmlǝngǝn xǝⱨǝr ƣerib bolup ⱪalidu, Adǝmzatsiz makan ⱨǝm taxliwetilgǝn bayawandǝk bolidu; Xu yǝrdǝ mozay ozuⱪlinidu, Xu yǝrdǝ yetip, uning xahlirini yǝydu.
11 Hans qvistar skola brista sönder för torrhet, så att qvinnor skola komma och göra der eld med; ty det är ett oförståndigt folk; derföre varder ej heller förbarmandes sig öfver dem den dem gjort hafver, och den dem skapat hafver skall icke vara dem nådelig.
Uning xahliri solixix bilǝn üzülidu; Ayallar kelip ularni otun ⱪilip kɵydüriwetidu. Qünki bu bir yorutulmiƣan hǝlⱪ; Xunga ularni Yaratⱪuqi ularƣa rǝⱨim ⱪilmaydu; Ularni Xǝkillǝndürgüqi ularƣa xǝpⱪǝt kɵrsǝtmǝydu.
12 På den tiden skall Herren kasta ifrå stranden af älfvene, allt intill Egypti älf; och I, Israels barn, skolen församlade varda, den ene efter den andra.
Wǝ xu küni xundaⱪ boliduki, Pǝrwǝrdigar Əfrat dǝryasining eⱪimliridin tartip Misir wadisiƣiqǝ ⱨǝr yǝrni silkiydu, Wǝ silǝr bir-birlǝp terip yiƣiwelinisilǝr, I Israil baliliri!
13 På den tiden skall man blåsa med en stor basun, så skola komma de förtappade uti Assurs land, och de fördrefne uti Egypti land, och skola tillbedja Herran, på det helga berget i Jerusalem.
Wǝ xu küni xundaⱪ boliduki, Büyük kanay qelinidu; Xuning bilǝn Asuriyǝ zeminida tügixǝy dǝp ⱪalƣanlar, Wǝ Misir zeminida musapir bolƣanlar kelidu; Ular Yerusalemda muⱪǝddǝs taƣ üstidǝ Pǝrwǝrdigarƣa ibadǝt ⱪilidu.
